Jobbiga känslor

Nu känns det sorgset i min kropp.

Telefonen ringde och det var till mig. I luren hör jag hennes röst. Hennes dialekt. MIN CISSI!
Vi har nu pratat bort över 1 timma med varandra. Fått tagit del av varandras liv i 1 timma.
Åhh, vad jag saknar henne! Jag saknar henne så mycket.
Från början en bekant, men som fort blev en nära vän. Min bästa vän.

Vi ska träffas i sommar. Åh, så jag längtar!

När jag la på telefonen, kändes det sådär igen. Sådära konstigt. Den där jobbiga "jag-saknar-Småland-så-det-gör-för-jävla-ont"-känslan. Jag tycker inte om den. Den kommer sitta i ett par timmar nu. Så blir det alltid. I början när jag fick den här känslan, kunde jag undra "Vad har vi gjort?". Men nu tänker jag inte så längre och det är ju bra. Det betyder ju att jag innerst inne VET att vi bor på rätt ställe.

Det gör bara så ont i hjärtat att sakna en gammal del av livet, som var så bra - men som vi valde bort.
Vi tvingades inte att flytta upp hit. Vi gjorde valet helt och hållet själva.
Men för det så har man ju ett hjärta, en hjärna och känslor som känner och minns.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback