Min dag
Lilla S var vansinnig inatt. Mellan 04-04.45 provade jag att gå fram och tillbaka, eller in och ut om man hellre vill säga det, till henne... Gav nappen, stoppade om, klappade, strök och gav min kärlek - men det räckte visst inte till. 04.45 gav jag upp och bäddade ner mig och M fick gå upp och ge henne välling.
Inget hjälper visst när hungern träder i kraft (undrar (inte alls) vem hon brås på på den punkten.. )
Tack och lov somnade hon om sen.
Idag kom badrumssnubben hit, alltså han som ska renovera vårat badrum. Han lämpade av en massa rör och grejer på vår gård. Nästa söndag kommer han tillbaka för att sätta igång! Spännande!
Stack iväg en sväng och handlade, barnen var kvar hemma och det var riktigt, riktigt skönt att få åka iväg helt alena. Var in en sväng på biblioteket också... lånade 2 Castor-böcker som jag överraskade E med i kväll! Han blev jätteglad!
Igår var jag hos H och fikade. Då tipsade hon om att det var utförsäljning av barnkläder på ett ställe, maxpris var 39:-/plagg! Efter fikat packade jag in mig själv, barnen och min mor i V70:n och körde dit. Då hittade jag en hel del med kläder, mest till E. Lilla S var inte på sitt bästa humör just då, så jag kände att jag inte fick ro och titta på allt jag kunde tänka mig att köpa. Så idag när jag ändå var i orten, så körde jag dit en sväng igen! Mycket riktigt så hittade jag ännu mer kläder, denna gång även till mig!
Det var inte enbart barnkläder, utan även vuxenkläder. Detta lilla företag köper bla upp stora konkurslager, eller "överblivet" från typ H&M.
När jag sen kom hem efter knappt 2 timmar, ställde jag mig och lagade lunch. Kyckling, ris och egenlagad Currysås + morotsstavar till mina 2 karlar, jag själv stekte på en laxbit och lite färska champisar. Mumma!
Hann knappt förtära lunchen, förrs det ringde på dörren. Där stod min helgulliga brorsdotter med sin farmor. In med dem och hej å hå, nu vart det leka av. Brorsdottern (som jag f ö är gudmor till!) är helskoj! Nu är hon strax över 2 år och man kan börja prata med henne!! Lajbans ju! Hon är typ kär i lilla S... hon vill krama och pussa henne HELA tiden! :-) E är hon impad av, som tusan!
Brorsdottern är alltså 2 år och min lilla S, på snart 9 månader - är större än BD. Det ni! :D
Nu är här tyst i huset och jag ska gå och lägga mig o läsa.
Jag har haft ont i hjärtat i 2 dagar på raken nu. Det oroar mig lite. Det är inte korta stunder, utan det onda sitter i i princip hela tiden. Ungefär som sån där molvärk man kan ha i magen, fast molvärken nu sitter i mitt hjärta.
Tillväxtperiod?
Vad höll Lilla S på med inatt egentligen? Hon vaknade innan 4 och höll på och bökade och var inte alls nöjd. I normala fall så somnar hon om om man bara ger henne nappen. De sista nätterna har hon sovit sig rakt igenom utan något vak alls, så det var ju nåt som var tokigt inatt.
Efter att ha stigit upp typ 8 ggr så fick jag nog. Jag gjorde iordning 150 ml välling och gav henne + bytte blöja (något jag ALDRIG annars gör nattetid). Efter det somnade hon om så nöjd så nöjd.
Hon var förmodligen bara hungrig. Är det en tillväxtperiod hon har nu tro? Jag har ingen som helst pejl på läget vad gäller utvecklingsfaser, skillnad var det med E - då var man mer än väl påläst och kunde precis vad som stod i alla Barnböcker om mat/sov/(o)vanor o utveckling.
Jag hoppas detta var en engångsföretelse, för att börja ge henne mat på natten igen - det vill jag då rakt INTE! Så nu håller jag tummarna för att hon sover natten som kommer, i ett svep och vaknar med sitt underbara godmorgon leende när man tittar in! :-)
Ont efter min vurpa
När vi var på väg till flygplanet i Frankrike, hade jag lilla S i bärsjalen. Tror ni inte att jag snubblar på en asfaltskant som sticker upp!!! Jag ramlar framåt och liksom snubblar flertalet steg innan jag dimper ner. Det enda jag tänker på är att inte ramla framåt, för då skulle lilla S bli pannkaka. Slänger mig liksom på högersidan och tar emot mig på något konstigt vis med min vänstra hand.
Folket som ser mig och som också är på väg att stiga på flygplanet säger "Åhh.. oj!!", men ingen kommer fram och frågar hur det gick. Märkligt. Är folk så fruktansvärt stressade att komma på planet för att det inte är några platsbiljetter, att de inte hinner stanna upp och fråga hur det gick?
Det kommer iaf en flygvärdinna springandes och frågar hur det gick, om jag är ok. Jag är ok säger jag och reser mig upp med S på magen, som är oskadd!!
Jag har nu skrapsår i handen, armbågen och på knäskålen. Det gör väl detsamma.. men det var synd att mina nya jeans gick sönder!!! Och egentligen är det också skitsamma, bara min vänsterhand blir bra!!!
Det känns som något ligger "ur led" i handen, som att man vill vrida till den. När jag har försökt så gör det bara så j-la ont att jag ger upp. Den är inte svullen eller nåt, men något är ändå galet!
Det gör ONT!!
Tjejsnack v.17
LÄSVANOR:
1. Läser du mycket?
- Periodvis gör jag det... och då slukar jag många böcker på raken!
2. Nämn tre av dina favoritböcker
- Tycker inte om såna här "bästa film, bästa låt, bästa...."-frågor, för för mig är det i princip omöjligt att svara på eftersom många böcker har "något". Sista boken jag läste hette "Tusen skärvor tillit" och den var bra, periodvis mycket bra - men kanske inte en av mina bästa böcker..
3. Har du någon gång funderat på att skriva själv?
- Inte en bok, nej!
4. Är du med i någon bokcirkel/bokklubb?
- Nej.
5. Köper du oftast pocket eller inbundet?
- Jag föredrar pocketformatet, enkelt att ta med sig, lätt att hålla och billigt! Samma läsning som en inbunden, fast till en billigare peng. Men visst, det händer att jag även köper inbundet.. om det är en bok som jag bara absolut måste ha och inte orkar vänta tills den ges ut på pocket.
Vi mötte våren i Paris!
Nu är vi (tyvärr!) hemma från vår underbara Paris-semester.
Vi har haft det bra. Mycket bra. Men kvällen innan vi åkte hände det en liten incident med däck-bytet från vinterdäck till sommardäck, så för ett ögonblick trodde vi nästan att vi skulle bli tvugna att vinka adjö till resan eller spräcka våran ekonomi totalt.... Nu kom vi tack och lov iväg ändå, på 4 hjul....
Vi var sena att anlända till Skavsta. Tidsoptimister tror jag att man kan kalla oss. Men vi var faktiskt ute i god tid, dock inte så väl som vi kanske borde ha varit... Vi hann iaf checka in och incheckningen var öppen hela 5 minuter till efter att vi hade checkat in allt vårt bagage, så det var ju lugnt! :)
Det (enda) braiga med Ryan Air var att vi som barnfamilj fick gå före den LÅNGA kön med ivriga människor som ville komma ombord. Tack för det säger vi! Väl på planet kändes miljön plastig på något vis.. kändes inte direkt tryggt att slå sig ner i sitt säte. Det var en Boeing 737:a (?!) och det ska tydligen vara bra plan, men det är ju inredningen i sig som avgör ens intryck av om det känns tryggt eller ej. Skit samma vad det är för siffror, dom säger mig ändå inget.. Nåja.
Starten var inge rolig heller. Det hoppade och gick kors & tvärs under en bra lång tid. Den läskigaste starten jag varit med om i mina da´r. Blä.
De 2 timmarna att flyga till Paris gick fort och bra. Barnen var på bra humör och ingen "pep" någonting.
Väl i Paris fick vi våra resväskor snabbt. Sen ut och hoppa på bussen som skulle ta oss till Port Maillot i Paris. Bussen var full med folk, men vi fick plats längst bak. Givetvis blev jag åksjuk!!
Jag hade S sovandes i bärsjalen... men det var bara att tränga sig fram till toaletten, men såklart var den låst! Nu hade jag spyan i munnen (kändes det som)... och jag funderade på fullaste allvar att slänga upp den rakt på golvet! Men på något vis tog jag mig kallsvettig fram till chauffören och frågade om toaletten.. Den var trasig. Jag gestikulerade lite att jag höll på att spy.. Han var smidig nog att förstå mig och letade snabbt på en vit påse. Jag slog mig ner på sätet bredvid honom och fokuserade blicken på vägen (det hjälper oftast att göra det när man är åksjuk)... Jag mådde fortfarande väldigt illa och funderade på var jag skulle spy.. Ja, i påsen såklart.. Men skulle jag liksom spy där?! Längst fram i bussen där alla kunde se en?! Fokuserade min blick och tänkte vidare. Till slut hade jag läget (kräket) under kontroll och jag slapp tack och lov använda den vita påsen...
I Port Maillot tog vi en Metro till Port de Clichy, där vårat hotell låg.
Vi checkade in och sen bar det av att undersöka Avenue de Clichy. Där fanns det många restauranger, fik och butiker. Mycket trafik, mycket människor.. men ändå trevligt liksom.
På söndagen bar det av mot EuroDisney. MYCKET folk, enorma köer, fint härligt väder, humöret på topp... så det vart trevligt ändå! Vi hade en bra dag där inne. E åkte den stora bergochdalbanan med sin pappa och farbror H... De köade 1 timma för att åka den.., som sagt.. MYCKET folk där inne.
Vid 18 var vi mätta på Kalle och hans vänner och (i förkortad version) tog vi en RER tillbaka till hotellet.
Nöjda och belåtna och trötta i kroppen somnade vi gott. Det behövdes för det som väntade oss nästkommande dag................... Men det skriver jag om nästa gång.
Måndagmorgon anlände födelsedagsbarnet och hennes man. Det var skoj att de äntligen kom!! De saknades enda från start, kan jag tycka... Men bättre komma sent än aldrig! :)
Som sagt, mycket trevligt att dom kom och vi strosade runt i Paris kvarterer. Närmare bestämt
HÄR!På kvällen var det dax för Eifeltornet. Jag har ju redan varit där, men ville ändå åka upp igen! Kul att uppleva det med andra personer, framför allt med M och barnen!
På andra sektionen, där hissbyte sker för dem som vill ändå upp i toppen av Eifeltornet, började det regna. Ja, först regnade det bara.. men ganska snart så öppnade hela himlen sig! Åskan och blixten körde också igång... och till slut var vi så blöta att vi gick in. Vi gav upp och skulle ta hissen ner igen. Bara det att hissen funkade inte.
Fler och fler människor gav upp att köa inför sista hissturen upp till toppen, så det blev ju en hel del med folk där inne. Ja, allt folk samlades där inne eftersom det fruktansvärda åksvädret gjorde så att ingen ville stå där ute med livet som insats, t yp.
En gång kom det en blixt och sen en sjujädrans åskal! Alltså åska med stort
Å!!! Eifeltornet SKAKADE av den smällen, då kan ni tänka er! Eifeltornet liksom skälvde till. Det var så jävla otäckt! USCH! Men åskan i sig var inte det otäcka. Utan mer hela grejen.. att vi alla stod där, utan information om vad som hände, att vi inte kom någonstan... A ringde ner till H som befann sig nere på "grund" och han sa att det var stort pådrag där nere med blåljus och hela faderuttan! Jaha, där stod jag och tog mina sista andetag, kändes det som. Jag tänkte många konstiga tankar... man undrade ju vad som hände, om det var någon typ av attentat eller nåt. Tänk om hela världen kunde följa dramat på TV, och vi stod där ovetandes om vad som hände.... Ja, såna tankar hade jag. Jag hade panik, men var ändå sansad. Jag behöll mitt sans enbart pga att E var där. En gång sa jag "Det känns som jag kan kräkas" (av rädsla) och då frågade E varför jag ville kräkas. Då fick jag bita ihop och samla mig lite...
Till slut tog vi trapporna ner!! Jag med S på magen och M med E i handen. E´s små ben som stegade ner för alla dessa trappor!!! Inte ett ord sa han, eller jo det gjorde han.. men inte ett klago-ord! Min tappre E!!!
Nu pratar vi inte om att det var typ 200 trappsteg eller nåt... nej, det var några fler än så.....................
Men det var inte jobbigt att gå ner för alla dessa trappsteg, det var snarare en befrielse! Det var så skönt att vara på väg ner!!! Jag hade kunnat gå minst lika mycket till, utan problem. Jag var beredd att göra mycket för att bara få komma ner!! När vi gick nedför trapporna hör och ser jag hela tiden sirenerna, blåljusen som snurrade runt, runt, runt...
Man undrade vad som hände.
Väl nere och ute ur Eifeltornet så såg vi militären med K-pister....
Det här var ingen rolig upplevelse, särskilt inte när man har haft panikångest och dödsångest. Det satte igång så mycket i en. Känslor man liksom förträngt, känslor man inte känt på länge, känslor man trodde man skulle slippa känna igen.
Det låter säkert inte som något konstigt med detta Eifeltornsbesök... Men just när vi stod där, bland en massa människor, ovetandes om vad som hände, med blåljusen och sirenerna nedanför oss - så var man faktiskt inte så kaxig. Nu efteråt när jag har sett Eifeltornet på bild.. så ger det mig bara ångestkänslor. Riktiga ångestkänslor och kommer jag till Paris ytterligare en gång, så kommer jag förmodligen inte sätta min fot i Eifeltornet. Eller kanske, bara för att övervinna mig själv.
Kanske tar jag även trapporna UPP den gången, för att både ha gått upp och nerför. Det är det inte alla som har gjort..... förresten är det nog inte alltför många som har gått nerför de trappstegen vi gick på heller.
Resterande tid hade vi det underbart och väldigt trevligt! Det var bara synd att tiden gick så fort och att jag nu sitter här hemma igen. Längtar tillbaka. Det var en mycket trevlig semester och trots allt så är det många fina minnen därifrån som man kan stoppa i Semesterminnet och alltid komma ihåg.
... och till sist.
TACK A&A!!!
Frankrike-semester
Ja, imorgon bär det av! Men givetvis så blev vi "skrämda" ikväll och undrade ett tag hur det skulle gå, om vi skulle komma iväg eller ej.. Men det löste sig!
Kul ska det bli. JÄTTEKUL! Wiiiiiiiiiiiii!
PARIS!
Here we come!! :D
Letar och letar
Vad ARG man blir när man letar efter en sak, som man tidigare sett NÅGONSTANS!!
Jag ser precis framför mig var den är. Men när jag går dit och totalriver och bökar, så finns den ändå inte där!
Det värsta är också att när man behöver en grej och vet att man sett den, så kan man liksom inte bara släppa det och gå vidare. Inte jag i alla fall. Nu bara MÅSTE jag hitta på den, annars blir det "fel".
Ska leta vidare.
Fnular på matsäck
Sitter och spånar på vad jag kan fixa iordning till "matsäck" inför resan imorgon. Jag VET att jag kommer bli hungrig innan vi har hittat fram till en restaurang i Paris... Därför tänkte jag det kunde vara smidigt och ha med sig något lätt i ryggan. Förmodligen blir det ett Ciabattabröd med en kanongod kräftstjärtsröra, till M o E blir det ev. köttbullesmörgåsar. Annars har jag tittat lite på recept på Pizzasnurror.. men jag blir liksom trött bara jag tittar på recept idag. Så det går bort... Men det hade nog varit gott!
Idag ska jag försöka packa klart, duscha barnen och vila den tid jag kan... för jag har en grym hosta som inte vill ge sig.
Himmel = blå. Borde klä på oss och gå ut i solen.
Frisör-besök
Så är man fin i håret nu också. Strålande! :)
Jag hade en klipptid strax innan jul 2005, men då var jag tvungen att avboka. Sen har det liksom inte blivit av att ta tag i det där, förrs nu - då det verkligen var KRIS! Egyptens starka solstrålar och Röda Havets salta vatten, var nog inte så bra för mitt hår. Förmodligen inte för någons hår. Det var skönt att bli av med de spröda topparna... Men jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar längden jag har nu.
Det är inte frisörens fel att jag har lite längre än vad jag (nog) själv vill. Jag sa att jag trivdes med längden och ville behålla den... ! Ibland bara hoppar det ut meningar ur min mun, som jag själv blir förvånad över.
Jag får panik när jag har hår mot halsen! Det är något som kommit på senare år. Det är därför mitt hår, som från början var typ ner till rumpan, har blivit kortare och kortare för varje vartannat år, ungefär och alltid är uppsatt i en (skittråkig) tofs. Här kan vi verkligen snacka bekvämlighet framför en glammig friss! :)
Jag klippte lugg också. Det var M´s önskemål och om HAN har något att inflika vad gäller min klippning, lyssnar jag noga. Väldigt noga, vill jag lova.
Sen kommer man till betalningen. Eller innan jag kommer dit, tänker jag.. "nu ska jag BARA betala för klippningen, inte börja titta på hårprodukterna bredvid. Bara nonchalera dem!".
Men så hände det där igen, att en mening hoppade ur min mun. Min mun sa; "Säljer ni platt-tångar här?".
Jag blev skitförvånad över vad jag hörde. Jag har ju en plattis här hemma, förvisso börjar den sjunga på sista versen.. men ändå! "Ja, jo.. men vi brukar bara beställa hem ifall om vi får in en beställning", svarar frisören.
Helt plötsligt har jag en platt-tång i min hand!
Det visade sig att hon hade en beställd sådan under disken. Som var beställd tills den 27/4 och tills dess skulle dom hinna beställa en ny. Så då liksom bara betalade jag för den... ?!?!?!
Och precis då fick jag för mig att det sliter på håret, så då var jag tvungen att köpa en hårgegga som skyddar mot värme!
Jag åkte därifrån nöjd, men fattig(are).
Dagen som varit
Efter att vi lämnat E på dagis idag, så åkte jag och lilla S till ett köpcentra. Jag handlade lite grejer att ta med till Paris, sånt som är bra att ha i ryggan! :) Tex lite dryck, Brago och lite frukt.
Sen gick vi i lite affärer... jag handlade lite till mig - och så ett par strumpbyxor till S.
Hann koppla av i drygt 1 timma innan vi skulle gå och hämta E på dagis. Han var ute på dagisgården i det strålande vädret. Vi gick lugnt hemåt och pratade om hur hans dag varit. Hemma fick han en tallrik yoghurt och ett glas mjölk, som han förtärde ute på trappan. Lilla S satt snällt i vagnen och jag tog tag i sopkvasten och sopade rent utanför staketet. Vad fånigt att göra så, egentligen! Men det blir fel i mitt huvud, när jag ser att alla andra grannar och alla andra på hela denna gata gör så. Inte alla, men kanske 80% har redan sopat. Jag trodde att det var en speciell renhållnings"traktor" som tog hand om det... ?!
Jag sopade och därmed sopade jag rent i hjärnan! Typ. :)
Sen tog jag tag i att klippa ner en massa gamla blommor, som man tydligen brukar klippa ner på hösten.
Det har hängt över mig ett tag.... så det var skönt att få det gjort! Började kratta lite försiktigt, men gav upp då jag kände mig febrig. Pratade med en granne och under tiden hann S börja kinka, så vi packade ihop och gick in.
Nu har vi pysslat (gjort fågelfrö av lim!!) och ätit sill & potatis. Köksgolvet är torkat och att döma av disktrasan så var det nog gaaanska välbehövligt. Den blev svart, ja. Tyvärr bokstavligt talat.
Ikväll jobbar M över och min kära mor kommer hit! Har inte träffat henne på "länge", så det blir trevligt.
Blir nog en tidig kväll. Jag mår inge bra.
Vårfint på stolparna
-Vårens violer!
När jag hämtat E på dagis idag, packade jag in barnen och mig själv i Volvon och åkte och handlade lite Penseér. Jag skulle hemskt gärna ha handlat ännu fler blommor till blomlådorna och andra krukor jag ska ha blommor i, men jag hade inte orken. Jag är inte riktigt frisk än, även om jag nästintill är det.
Det är väl den här tröttheten jag känner av som kommer efter en tids sjukdom.
Det blev iaf ett par Penseér som vi planterade direkt! Lilla S satt i sitt babyskydd och tittade på när E och jag planterade. Det var riktigt fint väder, så härligt så! Funderade ett tag på om jag skulle dra fram krattorna och kratta lite på framsidan av tomten... men i samma tanke, så sa E att han ville gå in och pyssla.
Så vi gick in och pysslade. Det blev en biltvätt.. av toalettrullar!
Jag är VÄLDIGT imponerad av E´s fantasi! Likaså är de på dagis. Där är det totalimpade över hans konstruktionsförmåga, hans sätt att se det logiska och samband i allting. Han är helt makalös!
En fröken säger på fullaste allvar att E kommer bli ingengör eller fysiker i framtiden. Hon ser med spänning fram emot vad det ska bli av honom. Ja, jag vet.. det kanske bara är ord som hon slänger ur sig. Men som mamma så blir man ju såklart skitstolt över att få höra något sånt! Inte för att det spelar någon roll om han blir fysiker eller en "man på golvet" s a s, jag är ju givetvis lika stolt över honom ändå.
Det jag menar är att jag blir stolt när någon berömmer vår fina, duktiga son!! :)
Imorse föddes idén till att han skulle göra en biltvätt när han hittade de 3 tomma toarullarna.
"Jaha", var mer min tanke... Men han visste precis hur han skulle göra! En rulle på vardera sida och så en rulle över de andra.. och på dessa rullar, skulle han klippa itu gummisnoddar, så det blev en himla massa smågummisnoddsbitar att klistra fast på rullarna! Ja, precis såna där gummigrejer det faktiskt är i en riktig biltvätt! E´s biltvätt blev strålande! :D
Lilla S har varit snorig och låtit lite rosslig emellanåt. När det kommer ut såna där snorbubblor från hennes näsa, blir jag orolig. Inte RS, INTE RS, det får INTE vara RS. Så jag lyssnar och observerar henne totalt och hela tiden. Jag håller koll på henne och hoppas att hon snart får bli kry. Att hon snart är pigg och laddad inför vår semester!!!
Nu väntar sängen.
Tack & God Natt!
Drömmar om Pelle
Vår son på 4 år, har fått Pelle Svanslös som ny idol. Det började med att han fått (låna?) filmen av farmor och A nu i helgen. Nu är det Pelle för hela slanten kan jag lova!!
Det ska ringas till Pelle, det ska kollas på Pelle - om och om igen, det ska svaras på frågor om Pelle...
Nu vill han också åka och hälsa på honom! Innan han kom på den idén, så frågade E vart Pelle bor.
Dumt nog svarade jag "Uppsala". Nu tror alltså E att Pelle bor i Uppsala och att vi kan åka och hälsa på honom, helst idag... Jag har sagt att jag inte riktigt vet VAR Pelle bor... "Men ta reda på det då. Du kan ju fråga någon på vägen!".....
Försökte även med en annan taktik.. "Pelle finns inte". Men då började sonens underläpp att darra och han blev konstig på rösten, den där rösten då han nästan börjar gråta... Så då fick jag omformulera mig...
Han tror ju att Kalle Anka, Långben, Pluto osv bor på Eurodisneyland. Det är ju vi som sagt det.. att han ska få hälsa på dem när vi åker dit! Därför faller sig det naturligt för honom att de han ser på TV bor någonstans..
Han har även frågat var Pettson & Findus bor.. då svarade jag för några dagar sen "Nästan vid farmor. Vid Julitta heter det. Vi kan åka och hälsa på dem i sommar om du vill!".
Därför tror han alltså nu att Pelle finns... att han finns att hälsa på!
Hur ska man ta sig ur det här nu?
När E hakar upp sig helt på Pelle, vill jag bara säga rakt ut: "Han finns inte!!!!!!!!!!!! Han är ett påhitt!!! Du kommer aldrig få träffa honom". Men jag inser snabbt att det inte vore vidare pedagogiskt och det skulle även kännas elakt att säga så. Krossa hans dröm om Pelle...
Nu kommer han här. Han håller på och gör en kattleksak. Till vem tror ni?
Jajemen! PELLE! För den här leksaken.. den ska ju Pelle få.....
Natten
"Vilken jävla natt det var", säger X* när han kommer in till vårt sorum efter 8 timmars sömn i sonens rum.
-"Men vad vet du om det egentligen ?, frågar jag uppriktigt förvånad. För X gjorde det lätt för sig och gick och la sig inne hos sonen kl.00 och lilla S var starkt missnöjd från 23.50 och framåt..... "
-"Hon höll ju på och skrek som bara den".
Jag surnar till lite och säger: "Du vet _ingenting_ om hur natten har varit kan jag lova!!!".
- "Men jag gick ju in till E och la mig för jag har ont i halsen".
Visst, X* har ont i halsen och har fått lite hosta. Men det irriterar mig när han säger så och jag ifrågasätter vem det var som tog hand om henne om nätterna när "någon"... hade över 39 graders feber.
Då sa han inget.
X* är VÄRLDENS bästa pappa dagtid. När hans trötthet slår in på kvällen och han somnar för natten,
är han som förbytt. Han har inget som helst tålamod och är SÅ irriterad att han inte får sova. Det är som att all hans empati försvinner i takt med att hans sömn tar över. Jag tycker ju synd om barnen, är de vakna om nätterna är det ju för en anledning. Som att dom är sjuka tex. Då tycker jag synd om dem, då vill jag ta hand om dem. Jag har ingen empatiklocka och vet ni.. det är jag glad över!
F ö så är jag skittrött nu och känner mig inte alls särskilt frisk. Det går mot rätt håll, men för varje dag verkar jag få en jobbigare hosta.
*) Vem X är förstår vi ju allihopa, ville bara använda en annan bokstav för omväxlingens skull...
Jobbiga känslor
Nu känns det sorgset i min kropp.
Telefonen ringde och det var till mig. I luren hör jag hennes röst. Hennes dialekt. MIN CISSI!
Vi har nu pratat bort över 1 timma med varandra. Fått tagit del av varandras liv i 1 timma.
Åhh, vad jag saknar henne! Jag saknar henne så mycket.
Från början en bekant, men som fort blev en nära vän. Min bästa vän.
Vi ska träffas i sommar. Åh, så jag längtar!
När jag la på telefonen, kändes det sådär igen. Sådära konstigt. Den där jobbiga "jag-saknar-Småland-så-det-gör-för-jävla-ont"-känslan. Jag tycker inte om den. Den kommer sitta i ett par timmar nu. Så blir det alltid. I början när jag fick den här känslan, kunde jag undra "Vad har vi gjort?". Men nu tänker jag inte så längre och det är ju bra. Det betyder ju att jag innerst inne VET att vi bor på rätt ställe.
Det gör bara så ont i hjärtat att sakna en gammal del av livet, som var så bra - men som vi valde bort.
Vi tvingades inte att flytta upp hit. Vi gjorde valet helt och hållet själva.
Men för det så har man ju ett hjärta, en hjärna och känslor som känner och minns.
7k
Ringde alltså sjukvårdsupplysningen igår kväll, beskrev alla mina krämpor så gott jag kunde... Men fick ändå ingen tid! De var nämligen totalt överbelastade, efter att den där dödliga bakterien .. vad den nu heter igen.. har tagit ett ungt liv. Folk var som galna tydligen.. ! Så jag blev ombedd att återkomma dagen därpå, alltså idag.
Kl.06,30 ringde jag igen. Nu kom jag fram direkt... fick en tid till jourläkaren 09,45.
Vad är det då för fel på mig?
Bronkit... förstod nästan det... det är iaf iaf bättre än lunginflammation, som jag själv anade att det kunde vara.
Bihåleinflammation.
Febern beror på en virusinfektion...
Så nu äter jag pencillin för bihåleinflammationen + bronkiten och hoppas febern åker bort i bara farten.
Det känns bra att jag åkte in, för nu har jag en chans att återhämta mig inför Paris-resan! Då måste man ju vara tip-top!
:)
Vår långfredag..
Jag gör ett nyt försök....
Idag mötte vi upp farmor och hennes A för att lämna över E till dem. Då var E väldigt trött och lite hängig. Hoppas att han inte blir sämre bara. Imorgon när vi vaknar kommer det kännas konstigt, precis som det brukar göra när han inte sover hemma. Det händer väl inte SÅ ofta, men när det väl händer.. så känns det så.. så tomt! Så konstigt. Han liksom saknas. Såklart.
Men vi vet ju att han har det megabra hos farmor & A, så vi får försöka njuta av lite lugn..
Efter vi lämnat av sonen så åkte vi förbi minneslunden. Ville ställa en bukett med påskliljor till mormor. Tände även ett ljust och önskade Glad Påsk.
Sen körde vi vidare hem till mina föräldrar. Där en middag väntade. Även mina två morbröder var där. Det blev en positiv överraskning vid middagsbordet, det bjöds nämligen inte på traditionell påskmat! :)
Istället hade min duktiga mamma (som är bäst!! i köket) lagat mycket annan god mat.
Förrätt: en smörgås med en god röra och så rökt lax och rom ovanpå. M är inte vidare förtjust i sånt, så han hade lite svårt för att äta upp det... :)
Till varmrätt serverades jag en laxfilé med en god smält ost på. De övriga gästerna fick fylld kycklingfilé med något jox däri.. Till detta serverades klyftpotatis, en sallad med en massa gronks i och en grönsaksröra med ytterligare gott gronks i, tex squash, purjo, vitlök, paprik... , URGODA kokta morötter som var honung och kanelöverdragna, det kanske låter lite skumt.. men det var SÅ gott!
Efterätt: Apelsinsoppa med en Pannacottaliknande grej. Gott!
Till fika var det sen en Citronpaj med lättvispad grädde. Jag har länge varit nyfiken på hur citronpaj smakar, om det är gott eller inte. Det var gott.. och givetvis syrligt! :)
Lilla S var sig inte riktigt lik där hemma. Nej, hon var ganska missnöjd faktiskt! Trodde ett tag att hon var på väg att bli sjuk.. men väl hemma igen, så blev hon sitt vanliga jag. Nu sover hon så skönt så.
Jag då? Jag mår inte så vidare. Sitter faktiskt nu i telefonkön till Sjukvårdsupplysningen. Måste få bukt med min feber som kommer och går. Vill få tillbaka orken! Det känns som jag har bihåleinflammation på vänster sida, ev. lunginflammation på höger sida, halsinfektion och.. och.. och.. och... ;)
Vi får se om jag kan få någon läkartid tills imorgon. För inatt orkar jag inte ge mig ut... !
Men vad fan!
Nu börjar jag snart att gråta!!! Här har jag suttit och skrivit ett låångt inlägg om vår dag och tillståndet nu och vad händer när jag postar det? "Du får inte posta ett blankt inlägg".
GRRRRRRR!!
Tidig kväll
Det blev en väldigt tidig kväll igår, för oss allihop! Vi la av telefonen och släckte för natten vid 20.10.
Det var hur skönt som helst, men framför allt välbehövligt. Jag kunde dock inte somna in.. Men vid 22 tittade jag på klockan sista gången. Sen sov jag fram till 05.40 då S vaknade till. Hon fick nappen och sov sen till 07. Nu har hon precis fått välling av pappa M i sängen.
När hon väl sover, så är det ju såklart att alla vi andra var vakna från 6! Aldrig kan vi alla vara synkade.
Vilken skitväder det är ute! Hoppas det skiner upp under dagen. Fast ärligt talat, så bryr jag mig inte så mycket om vädret nu, när jag ändå inte ska/kan vara ute!
GLAD PÅSK!
Fortfarande sjukhus här hemma..
Igår kväll kom jag in i duschen till slut... Men det var med tunga, jobbiga steg jag hamnade där. Väl i duschen så tvättade jag snabbt håret och sen drog jag på värmen och bara stod där. Länge.
Ja, jag stod där och duschade VARMT tills jag brände mig, tills min kropp var alldeles röd av värmen.. och tills varmvattnet var slut. Åh, så skönt det var! Jag älskar att duscha VARMT när jag har feber.
Det blev en tidig kväll igår. Efter duschen gick jag och la mig. Mådde verkligen inge vidare. Däremot kunde jag inte somna. Klockan blev 21, den blev 22 (då kom M o la sig), den blev 23, den blev 00 (då gick farbror H ner o la sig(?)) , den blev 01... och när den blev 02 gick jag upp. Kunde inte ligga kvar.
Gick och tog febern. 39.7 grader! Inte undra på att jag inte kunde somna.
Tog en Alvedon och kände hur febern gick ner. Sen somnade jag in. M lovar varje natt att han ska gå upp och peta in nappen till S, men när nattens timmar är komna och hon gnyr i sitt rum.. så slutar det ändå med att det är JAG som går in till henne. M sover alltid så djupt. Han hör ingenting när han har somnat.
Även med 39.7 grader i feber, så är det visst jag som ska gå upp på natten. GRRR! Och ja jag vet, skulle jag bara ha väckt M skulle han ha gått in till S.. Men DET kändes då som ett större projekt än att gå in till henne själv.
Imorse vaknade hon inte ens för 6-vällinge och det är jag tacksam för! Hon sov tills 07,30!
Min snälla pappa var här igår kväll och hjälpte oss. Han lagade mat till sonen och satt sen med lilla S. Jag kunde ligga i lugn och ro på soffa och ta igen mig. Skönt!
Imorse när jag vaknade hade jag bara 37.6 i feber, så kanske är det på väg åt rätt håll?!
Punktering i kroppen
Jag vaknade upp imorse som en klubbad säl, eller vad det är man brukar säga. Jag orkade bara inte öppna upp mina ögon. Jag orkade inte prata. Jag orkade inte resa på mig. Jag ORKADE INTE!
Jag känner mig helt slut. I kroppen och även som människa. Just nu.
Jag skulle ha behövt ha M här hemma idag känner jag. Men han kan ju inte vara hemma!!?! Jävla skit rent ut sagt (missförstå mig inte, han själv vill, men det finns ingen möjlighet!) Min mamma är på fotvård nu och tack o lov även till Apoteket åt mig. Sen ska hon jobba.
Hon har sagt åt pappa att gå hit när han kommer från jobbet. Jag hoppas han gör det.
Efter 1 timma, så kom jag till slut upp ur sängen.
Det är tur att E är så snäll. Han låg bredvid mig i sängen hela tiden, fastän han vaknat mycket tidigare. Lilla S sov efter kl.6-vällingen jag matade henne med. Sen vaknade hon och då var jag verkligen TVUNGEN att hasa mig upp. Men fy f-n, det var jobbigt.
Jag har en sån där dag idag känner jag, då jag vill vara ifred. Vara själv i lugn och ro. Jag har 1% energi kvar känns det som och den stackars procenten kommer gå åt till att mata S och förse E med mat och medicin. Det kommer bli en lång dag idag känner jag.
Det är jobbigt med såna här dagar då man är sjuk och luften går ur en.
Lite om dagen
Nu är det E´s tur att vara risig. Stackars!
Imorse var det min mamma som lämnade honom på dagis och då hade han sagt att han hade haft ont i pannan. Enligt fröken som tog emot, så var det vanligt att barn sa just så när de har feber.. ?! Det var bara 3 barn på hans avdelning idag, resten sjuka (10 st. i normala fall). Jag ringde till dagis kl.12, av en annan anledning, men passade på att höra hur det var med lilleman. Det var sådär.. han hade inte ätit, var trött, men inte gnällig eller SJUK. Så fröken L tyckte att han kunde vara kvar de 2 sista timmarna.
Jag åkte iväg till sjukan och tog cellprovet... det gick snabbt och lilla S var så snäll så snäll.
Sen bar det av direkt till dagiset och väl där så var det en kille som saknade mamma! Han hade väntat på mig den sista timman.. och han var trött och hängig. Så han får stanna hemma minst imorgon och förmodligen resten av dagisveckan. Han kanske behöver vila upp sig.
Jag hoppas att lilla S klarar sig ifrån fler sjukdomar på ett tag. Hon har haft tillräckligt... RS-viruset och så öroninflammationen!
Imorgon kommer farbror H och hälsar på oss. Det blir trevligt. Tror och hoppas jag.
Världens största penis!
Under gårdagen blev jag rekommenderad (?!) att se på en dokumentär på 5:an. Eller rekommenderad blev jag väl egentligen inte.. Men jag fick ett urdrag med text, som lät... minst sagt mäktigt! :P
Berättade om programmet för M, som tyckte vi skulle se på det (skyller ifrån mitt egna intresse lite... ;) )
Klockan 22 satt vi alltså bänkade med förväntningar på att få SE den! Ja, det gjorde vi.
Klockan 23 satt vi bänkade med missnöje.
Vad var det där för någon dokumentär! Vilken jävla usel dokumentär. Och framför allt, VILKEN dokumentär! Vilket jäkla ämne och göra en dokumentär om.
Jonah säger att hans liv blivit förstört pga hans stora pistol. Men varför i hela fridens namn ställer man upp på en sån här grej då? VARFÖR?
Näe. Ruriken var nog saftigare än vad det smakade.
Bra och dåliga händelser
Ont i halsen. Men jag tror ändå att jag är snäppet friskare idag. Det går åt rätt håll i alla fall,
som man brukar säga...
Idag ska jag iväg till sjukhuset för att ta Cellprov. Ska bli skönt att få det överstökat. Skulle ha gjort i höstas, för att följa "reglerna" - men då var det för tätt inpå S ´s födelse och då skulle provresultatet bli vajsing. Men nu är det OK tidsmässigt och jag hoppas att provsvaren blir likaså! Jag funderade lite igår och undrade om man löper större risk att få tillbaka förändringarn när man en gång har haft väldigt kraftiga sådana? Varför skulle man annars få gå på tätare kontroller de första åren?
Jag brukar ha otur. Med mycket. Eller otur och otur, jag vet inte vad jag ska kalla det egentligen. Men är det någon/något som drabbas/händer - så brukar alltid jag vara inblandad på något konstigt sätt. Som tex med FK eller andra myndigheter. Mina papper kommer bort, det blir strul osv, klart att min bebis (S) i magen hade 300 hjärtslag/minut och man blev kollad för det, i tidigare år när jag skulle sätta in en spiral.. klart att det skulle strula så att det tog över 30 minuter och attt jag nästan svimmade och sen när den väl skulle ut, så visade det sig att den hade suttit så jäkla fel och snett att det var märkligt att jag inte blivit gravid innan! eller som det här med cellförändringar - klart att jag hade kraftiga och var tvungen att operera bort dem och klart att just lasern var trasig just den morgonen så att läkaren fick ta upp den gamla hederliga kniven och karva i mig, som hon inte hade gjort på FLERA år och nästan glömt bort hur man gjorde. Vilket bidrog till att jag var sövd 1 timma istället för 10 minuter!!
Ja såna grejer är så typiskt att det händer mig. Därför kommer jag inte bli förvånad om mitt provsvar, om ett par veckor, återigen säger att jag har fått förändringar. Men nu ska vi inte ta ut det i förskott. Ibland kan jag även ha en jäkla tur också! Som tex få jobb som jag vill ha, träffa intressanta människor som blir mina vänner, och på semestern i El Gouna var jag och mamma de som fick ett väldigt förmånligt erbjudande om hotellbyte till ett bättre hotell!! ... ja såna små grejer, som gör att man ibland känner att man har tur.
Jag kanske nästan har lika mycket tur som otur?! Fast det känns som att det oturiga liksom överträffar mina tur-händelser, för att oturiga sakerna drabbar mig mycket hårdare på något vis.
Godmorgon på Er!
Lugnt o sjukt idag
Idag är jag snörvlig och mår risigt. Tackar än en gång AstraZeneca för att dom finns.....!
Blir en lugn innedag idag. TV, lite pyssel med sonen och lite golvlek med lilla S. Mer än såhär orkar jag nog inte. Skulle annars ha varit skönt att komma ut lite, men det hinns väl med tids nog.
Måste skriva dagbok också. Det behövs rensas upp lite i hjärnan känner jag.
Nu ska jag gå och lägga mig i soffan med E och kika på barnprogram. Lilla S somnade precis.. så då blir det mystid med bara E! Dom stunderna är mysiga!
Tjo!
Tjejsnack v.15
Påskpynt:
1. Målar ni ägg hemma hos er till påsk?
- Ja, de senaste 2 åren har vi gjort det.
2. Äter du mer ägg än vanligt till påsk?
- Nej.
3. Går du i kyrkan i påskhelgen?
- Nej.
4. Äter du lamm till påsk?
- B(l)ääää!
5. Vad betyder påsken för dig, är det en religiös högtid eller en mysig inledning på våren?
- Påsken betyder inget särskilt för mig, eller för oss - mer än att det är pyssel för hela slanten som gäller. Men inte mig emot, jag gillar ju sånt!
Går på...
Alvedon idag. Känner mig risig. Vaknade inatt av att halsen var igentäppt och ont i öronen hade jag med. Blä! Så nu knaprar jag Alvedon, för att orka med på sonens gymnastikuppvisning. DET får man ju inte missa! Ska filma och givetvis ta kort. Farmor med man ska också med. Farfar fick (ett tråkigt) förhinder. Hoppas att allt kommer gå bra med hans P. Det hoppas vi verkligen.
När jag tittar ut genom fönstret ser jag på grannens tomt en grön gräsmatta, faktiskt utan snö! Härligt!
Ser också att isen på ån har smält. Vattnet strömmar för fullt. Ännu ett "härligt".
Våren är på G!
Hoppas att våren är lite längre kommen i Paris. Kanske så att vi kan sätta oss på ett fik och ta oss en kaffe i solen när vi är där? Börjar längta tills vi ska dit. Det är inte långt kvar nu!!
Dagen
Idag har vi varit på Bauhaus! och idag fick jag faktiskt inte sådär jättemega ångest när jag klev innanför dörrarna som jag brukar få. Hela parkeringen var FULL med bilar, så det bådade ju verkligen inte gott. Men väl där inne i det ångestframkallande varuhuset, så var det faktiskt inte så jättemycket folk.
Vi var där för att leta golv till badrummet. Hittade inget där, men väl på ett annat "roligt" varuhus. Så nu har vi ett jättefint golv! Vi tänker och pusslar med våra idéer och jag tror att det till slut blir bra.
Men det känns lite skumt att ha börjat riva ner badrummet, utan att egentligen ha en plan.
Så himla M:igt och S:igt.
Vi har främmande den här helgen. Svärmor med man är här och hälsar på. Trevligt, trevligt!
Vi har bestält thaimat, som jag nu sitter och väntar på. Båda barnen sover för natten, det betyder alltså att vi kommer få sitta ner och äta i lugn och ro. Och det mina kära vänner, kan jag säga att det inte händer SÅ ofta. Så jag ska njuta av lugnet.
Trevlig kväll.
Fredagsfyran
Våren:
1. Har vårkänslorna börjat spira i kroppen?
- Nej.
2. Har våren anlänt till din ort?
- Ja, sådär. Om våren innebär snödroppar & krokus, så ja. Vädret: nja. Stämningen: nej!
3. Vilket vårtecken längtar du mest efter, förutom det näringsrika påskgodiset?
- Ser iofs inte påskgodiset som något vårtecken.
Vårtecken för mig är knoppar. Knoppar på träden, i marken, i gläntor...
Tussilagon hittar jag gärna!
4. Vad är det bästa med våren?
- Solens strålar.
Pysseldag!
- Påskvas
Ni som känner mig, vet att jag älskar att pyssla och knåpa. En av alla underbara anledningar till att ha barn, är dels pyssleriet! Man kan också säga som så, att barnen ger pysslet ett ansikte. På flera olika sett. Barnen sätter sin prägel på ett pyssel. Som den fina Hasselgrenen min son fick göra iordning helt själv. Den blev kanonfin! Charmig. Egen. Han satte flertalet fjädrar i en sammanhängande bunt lite här och där, vilket en vuxen kanske inte skulle göra.
På bilden kan ni se våran "Påskvas" vi gjorde. Jag satte dit fjädrarna i den och sonen ville absolut ha sitt glittriga, guldägg han gjorde förra påsken! Ja visst, sa jag. Han hängde upp det och visst blev påskvasen genast mer personlig? :)
Vi har även fixat påskris som står ute i en kruka på trappen. Där sitter mestadelen av fjädrarna neråt och det beror på att mestadelen av fjädrarna satte min son dit. Härligt fint blev det! Skitsamma hur fjädrarna sitter. De sitter ju i alla fall där och ger lite färg och påskkänsla.
Det här är det skojiga med påsken. Innan vi fick barn brydde jag mig inte ett skit om påsken. Visst var det trevligt med påskmiddag och så, men inge mer. Nu har påsken fått en betydelse, även om den inte är densamma som de kristna´s.
Det urjobbiga med påsken, är de j**** påskkärringarna som kommer och plingar på och vill ge sina fina (?) målade kort (=vill ha godis och inte frukt!). Men vi har tack och lov klarat oss undan i princip varje år.
Jag kan inte låta bli att ge dem något heller, för en dag kommer det vara mina barn som går runt och plingar på hos grannarna... och då vill man ju inte ha varit den där surragatan som aldrig gav något.
Jag kan heller inte låta bli att öppna dörren, för antingen skulle de, 1. höra min son som vill öppna dörren men inte får. Eller 2. helt enkelt bli mötta av min son, som har öppnat dörren.
Jag är nöjd med dagens pyssleri, som även innebar äggurblåsning + målning. Ville dock bara offra 3 ägg idag och E vill måla mer. Så ikväll när vi var hos mormor och morfar, la jag ut en liten hint om att E vill måla ägg med dem.....
So long, eller nåt.
Blev så jäkla glad!!
Jaa! Jag blev så förbannat glad idag när vi åkte ifrån dagiset! Först stog jag och pratade med en mamma som hade hämtat sin son och skulle ha barn om ca 4 veckor. Hon frågade hur det funkar att ha två kottar, ja det praktiska och sådär. Hon var visst lite "nervös" hurvida hon skulle klara det eller ej.
När hon går mot bilen och jag vänder mig om, så står där en mamma som jag har letat efter hela hösten! Vi fick kontakt i höstas och skulle ta en fika, men sen bara försvann hon! Men där stod hon. Med ett lika stort leende som jag! :D (Hon hade haft sina två barn hemma pga deras höga infektionskänslighet, men nu sen 1/4 hade de börjat igen). Så vi snabbpratade och konstaterade att vi kommer ses oftare nu och kan bestämma något närmre. Skitskoj, för den här mamman verkar så himla rolig och vettig! Ingen flamstyp, utan det känns som man kan få någon typ av utbyte av henne.
I höstas hade dom en barnflicka hos sig, men hon hade visst slutat. Mamman (och pappan) hade insett att det inte funkade när barnflickan sa "I don´t like kids!!! And when I do like this *spanky spanky-rörelse mot ansiktet* they just cryyyyy! ". Öh? Ja, just det! Så de skickade hem henne och skulle ligga lågt med barnflickor ett tag framöver.. hehe.
När jag sen körde iväg mot BVC, kände jag mig helt glad! Tänk vad ett leende från en annan människa + lite glada meningar i utbyte kan göra! Människor är intressanta. En del i alla fall.
BOEL gick inte helt bra..
Lilla S klarade inte hörseltestet utan anmärkningar. BVC-tanten försökte o försökte plinga med de små bjällrorna. Men när inte S reagerade med sitt väntra öra efter tag, gav hon upp och sa att vi försöker om 1 månad igen. Jag hade dock glömt bort o informera om S´s öroninflammation på just vänster öra... Så när S inte hörde på sitt vänstra öra och jag sa "Ja visst ja, hon har ju haft öroninflammation på det örat", kändes det som jag kom med en dålig bortförklaring eller nåt. Men skit samma.
Annars så var i alla fall allt bra. S skrattade och tittade precis som BVC-tanten förväntade sig.. Dvs, S följde den röda träpinnen som tanten drog fram o tillbaka framför S´s ögon.
Längd: 70.5 cm. Huvud: 44 cm. Vikt: 9800 gram. Allting helt normalt. Vikten börjar plana ut.......
Det konstaterades att S har eksem. Precis som vi trott. Så nu ska jag köpa någon smörja på Apoteket, även nåt klägg till hennes öra (för där var det geggigt). Det här med eksem känns så nytt, med E hade vi aldrig några bekymmer med sånt. Jag hoppas bara det inte går hand i hand med framtida allergier, men det behövde det INTE göra sa sköterskan. Jag hoppas hon har rätt. Det vore ju himla trist.
Jag vet att man inte ska tänka så.. men jag kan inte låta bli. Det känns iaf bra att S är försäkrad.... OM det skulle bli något.
E klarade sin 4-års kontroll galant. (Jag hatar att känna sådär.. att han KLARADE det! Herregud, det är ju små barn vi pratar om. Inte en jäkla maskin eller fordon som ska genomgå en riktig besiktning...)
Dock VÄGRADE han rita den omtalade "huvudfotingen" som barn "ska" klara på den här kontrollen. Men jag har hört om andra barn som också har vägrat göra som de blir tillsagda. E ritade. Men han ritade en eld och en raket som sa "pang pang" istället. När BVC-tanten sa: "Men rita en gubbe som står och tittar på raketerna", så tittade E på henne och sa helt självklart: "Men gubben är ju så liten juu, han syns ju inte. Han står inte så nära och tittar på raketen. Han står ju här borta *E pekar nedanför papparet*". "Ja, såklart kan man ju inte stå så nära raketen", svara BVC-tanten med ett leende. Hehe...
Sen får han leka sjörövare och titta synen. Utan problem!
BVC-tanten frågar om E´s hörsel. Jag sa att ibland hör han allt, men ibland inget. Så vi kollade även hörseln på honom. Så nu har jag svart på vitt, E hör UTAN PROBLEM! Det är bara hans (o)vilja att höra som spelar in ibland.....
Längd: 114 cm (jaa, jag vet. han ÄR lång för att vara 4 år...)
Vikt: 20 kg prick med kläder och obajsad.
Nästa BVC-besök med honom blir när han är 5.5 år. Då är det sprutdax.
"Besiktining av barnen".
Idag är det dax för BOEL. Hoppas det går bra!
Sonen ska också med för 4-års kontroll. Vet inte riktigt vad den innebär, men det visar sig! Vore kul om de tog en längd på honom, för han har verkligen dragit iväg! Visst, han har alltid varit lång - mycket längre än alla andra i hans ålder, ända från start. Men man funderar ju ibland när det ska börja plana ut. Varje gång han har blivit mätt på BVC säger de jämt "Oj, vad lång han är!! Han är ju som en x-åring (då X alltid stått för de som är minst 1 år äldre än honom). Men det planar ut snart. Han har bara haft en tillväxtperiod".
Men så har det varit VARJE gång. Inte slutar E att växa. Eller sluta ska han väl inte göra heller. Men det borde iaf inte vara så mycket hela tiden. Jag är ju inte vidare långt, 169 cm, M är 181 cm - inte heller vidare lång. Däremot så är M´s pappa och tydligen var M´s gammelfarfar lång om jag har förstått det rätt. Lång är alltså över 190 cm. Det verkar som att varannan generation blir en långing. Stämmer min teori, så ska E stå för statistiken denna gång, vad gäller långigheten.
S verkar hålla sig mer "normal". Ska man jämföra med de sura BVC-kurvorna, så ligger hon på medel om inte snäppet alldeles under. Både på huvud o längd. Däremot så ska vi inte nämna vikten... *host host* Där brås hon nog på mor sin! :P Ni kan ju alltså tänka er, tjejen ligger på medelkurvan vad gäller huvud o längd, vikten är o nosar på högsta BVC-kurvan Nu ska jag inte säga alltför mycket. Så här har det varit tidigare. Det känns som att S har börjat plana ut i vikten, för vi kan skymta hennes hals nu! :D
Dagens BVC-besök ska bli väldigt roligt! (det brukar jag inte tycka normalt, men nu är det ju 1 år sen jag var där med E och typ 2 månader jag var där med S). Återkommer i ämnet lite senare!
Skratt
Nu har L och hennes barn åkt hem. Jisses, säger jag bara.
Det blev rätt kaotiskt här ett tag. Minst sagt. Men det gick bra till slut (knappt).
Även om det var lite körigt här hemma, så var "dejten" idag väldigt trevlig. Tiden rusade iväg.
Det var skoj att prata gamla minnen, få lite nya tankar och ideér och framför allt att få skratta.
Vad härligt det är att SKRATTA! Man blir ju helt glad i hela, hela kroppen.
Inte bara för stunden, utan även ett bra tag efteråt.
Det är kul med människor som kan få en att skratta. Som kan få en att se saker ur ett annat perspektiv, som kan säga saker, som får en att minnas - men också som kan få en att vilja se framåt med ny anda.
Tanke och omtanke
Läste nyss Tille´s mamma´s dagbok här på nätet.
Hon hade lagt ut en bild på alla fina presenter o brev de fått från omtänksamma människor.
Lika fort som bilden kom upp på min skärm, lika fort går det upp för mig att mitt handskriva brev på ett vanligt A4-papper ter sig "fattigt".
Man säger att det är tanken som räknas. Ändå känner jag mig snål med omtanke.
Det handlar ju om ett barn, deras barn - som håller på att tyna bort!
I samma tanke som jag ångrar att jag inte köpte något och skickade till dem, så tänker jag:
"Vad är rätt att skicka då? När ens barn håller på att dö framför en, vad är det då som räknas?"
Inte är det prylar i alla fall.
Nej, från och med här och nu bestämmer jag mig för att mitt brev i alla fall är någonting.
Rader av text, som de kanske kommer bära med sig ett tag. Bokstäver som är värda mer än en speldosa.
Vänner
Grått och trist ute. Varför kan inte solen få skina lite på oss?
Fåglarna bråkar uppe på vår skorsten. De sliter och drar i gallret som ligger ovanpå, som hinder för att de ska ta sig ner i skorstenen och bygga bo. De sliter och drar och bråkar, så man blir galen!
Idag kommer min vän L hit! Det ser jag fram emot! Hon kommer lagom tills E ska hämtas på dagis, så hon får snällt följa med och hämta honom. Sen bär det iväg hemåt igen och då ska här moffas uuunderbart GOD Pollytårta! Jajemen! Den är SÅ god. Idag tänkte jag att vi ska ha grädde till. Vet inte alls om det passar, men barnen äter det säkert.
L är en sån där "riktig" vän, eller vad man ska kalla det. De senaste dagara har jag tänkt mycket på uttryck som bekanta, kompisar och vänner. Relationer, "utsugare", givare, tagare.
Bekant: någon man känner lite flyktigt. Pratar, kanske tar en fika ihop - men som man aldrig öppnar sig för!
Kompisar: kan ha varit en god vän, men som med tiden istället har blivit en kompis. Eller en bekant som tagit ett steg längre fram. Med en kompis kan man prata med om mycket, hitta på saker med. Men som det ändå finns en "gräns" med, vad man kan säga eller inte.
Vän: en som man litar på. Som man kan anförtro sig saker åt. Som man kan prata med om allt.
Som får äran att vårda ens förtroende och även tvärtom, att man själv har fått äran att vårda dennes.
Jag har en del bekanta. En del kompisar. Men få vänner. Jag har själv styrt över att det blivit så här. (I princip) känner jag mig nöjd med de som jag omges av. De som jag idag räknar till mina vänner, är jag rädd om. Man ska vara rädd om de som har blivit ens vän, men inte så rädd att man inte ser när det är dax att bryta. En destruktiv vänskapsrelation är inget att ha. Men en konstruktiv vänskap, det är fina grejer!
Tack för att ni i min närhet finns!
Tille
Igår läste jag om
Tille i Aftonbladet.
Mina ögon tårades. Jag grät.
Jag skrev ett brev till familjen. Som jag imorse postade.
Det hjälper inte dem, jag vet.
Men jag skulle inte stå ut med mig själv, att bara ha tänkt tanken på att vilja göra något, visa medmänsklighet - utan att verkligen ha gjort det. Därför känns det bra att brevet är på väg till dem.
Mitt brev kan inte få deras älskade att bli bra.
Men jag hoppas att de kan känna att en medmänniska bryr sig om dem.
8 månader
Idag säger jag GRATTIS till min lilla solstråle som blir 8 månader!!
8 månader av glädje och kärlek.
8 månader av sömnbrist och trötthet.
8 månaders glädje över att få dela hennes dagar.
8 månader med min älsklings S...
Jag har älskat dig sen du var ett litet frö. Ja, till och med innan dess.
Jag älskar dig (och givetvis din bror!) mer än vad det finns ord att beskriva med.
Idag, imorgon och för all framtid.
Vinst
Mina föräldrar har sålt deras husvagn. De har tröttnat och jag kan förstå dem!! (mest min mamma).
Jag hjälpte dem med en försäljning. I lördags tog vi kort och la in en annons. Min mor hade tänkt sig x-kronor. Vilket var på tok för lite! Jag fick henne att inse att den var värd mer än dubbelt så mycket. Personligen tyckte jag att dom skulle sätta ut 15.000:- mer än vad dom tänkt sig, men det tyckte både mor o far lät "på tok för mycket". Vilket det inte var!
För att kompromissa, så satte vi ett pris på 13.000:- mer än vad de tänkt sig och då sa jag åt dem att de INTE fick gå ner i pris än möjligen en tusenlapp. "Nej, det ska vi inte göra. Vi ska stå på oss", lät det då.
Givetvis var det utsatta priset på tok för lågt. Folk har mailat och ringt från första stund.
Igår kväll, efter 2 dygn var den såld - för 3.000:- lägre än utsatt pris! Varför? För att dom inte bryr sig om att tjäna pengar, utan hellre går ner mer i pris för att slippa telefonsamtal och visningar. Skön inställning, visst.. Men kan man få mer, så varför inte?
Var och hälsade på min pappa ikväll. Ifrågasatte varför de sålt husvagnen billigare. Han sa sen; "Du ska vara jävligt glad för att jag inte är ute efter och tjäna pengar, för då hade erat hus blivit dyrt!". Han sa det med glimten i ögat, men visst har han rätt gammel guben.
Hur som helst. Min mor tycker ju att hon har "vunnit" 10.000:- eftersom dom fick så mkt mer än vad hon tänkt sig från start. Om man alltid går in med en låg inställning, tänk vad många vinster man måste få sig i livet!
Minnen från solen
Tänker tillbaka och minns de slappa, sköna dagarna!
*längtar inte alls tillbaka.....*
Tickets
Nu är
biljetterna bokade. De kommer hem i brevlådan inom 10 dagar.
Det ska bli skitskoj! Parken är lika mycket för vuxna som för barn. Eller som kompisen H sa:
"Lämna ungarna hemma och åk dit själva!! Där ska man inte ha nåra barn med sig!" :P
Men klart barnen ska med! Jag kommer ha med mig lilla S dit. Berättade det för damen i telefonbiljettsbokningen igår. "Inga problem", sa hon. Hon berättade att man kan ta med sig S i flera åkattraktioner. Men, tillade hon... kanske inte i Space mountain. Dont´think so.
Jag har ju varit just där, på EuroDisney en gång tidigare. Det var lattjolajbans! Men nu ska det bli ännu mer kuligare, när M (+ hans bror) o barnen även är med. E kommer (förhoppningsvis) älska detta! Det är ju det som är så härligt. Att se honom skratta, se honom leva ut, se glädjen i hans ögon, mun och kropp! Åh, vad jag älskar att se honom glad.
Jag ska snart börja läsa in mig på parken. Så man har lite koll. Det finns ju 5 olika avdelningar i parken:
1. Main Street USA.
2. Discoveryland.
3. Fantasyland (där jag tror att i alla fall jag kommer tilbringa en del tid).
4. Adventureland.
5. Frontierland.
Åh, vad skoj det här ska bli! Vi åker ju snart!!
Tjejsnack v.14
JUST NU...
1. Är det något speciellt du längtar efter just nu?
- Det måste vara våren. Ljuset, solen!
2. Hur är vädret hos dig just nu?
- Halvgrått. Ja, trist är det i alla fall.
3. Vilken hemsida kommer du att besöka härnäst?
- Ingen. Ska gå ner och äta frukost.
4. Önskar du att du vore någon annanstans just nu?
- Ja, faktiskt. Var? El Gouna, såklart!
5. Önskar du att du vore någon annan, isåfall, vem?
- Nej.
När jag var yngre önskade jag ofta det. Men med åren har jag insett att det här är jag, acceptera eller gör något åt saken. Jag gjorde både delarna. Accepterade mig själv, min plats i livet och jobbade med mina sidor som jag tyckte mindre om.
Jag är nöjd med mig själv, med det jag åstadkommit här i livet. Men därmed inte sagt att det forfarande finns saker jag behöver tänka på o jobba med för att bli en bättre, godare människa.
Punkt.
Lilla S gör en galen min!
S i Egypten!
Normalt sett har jag medvetet valt att inte sätta ut någon bild på barnen. Men den här bilden måste jag bara få visa er! Oslagbar min! Men visst är hon lite söt i alla fall?
Dagsordning
- Få iväg sonen på gympa.
- Glida runt och bara ta det lungt!!
- Ev. en tur in till stan. Till Bauhaus. NEJ! Inte Bauhaus. Får panik bara jag ser de fula, röda, stora bokstäverna skylta längs E18. M tror jag inbillar mig, men det är sant. Det känn som jag får svårare att andas när jag sätter min fot i detta hemska varuhus.
- Skriva (klart?) på min reseberättelse från El Gouna, Egypten resan.
(Tvätt, barn, mat, daglig städning är stående)
Jag, en tjuv?
Dagordningens första punk avklarad. Handlingen!
Det blev ICA, det är skönt att kunna köra självscanningen. I början när jag scannade så åkte jag alltid på avstämning, dvs fick göra som vanligt och packa upp alla varor på bandet. När kvittot sen skrivs ut ser man om det överrensstämmer med det man själv har scannat. Då var jag alltid jättenervös, "tänk om jag glömt något. Scannade jag verkligen mjölken?". Aa, sådär höll jag på. Men sen så blev man ju van och alltid så stämde det ju! Dessutom så avtog avstämningarna och nu var det ett tag sen sist.
Idag när jag lämnade fram min scanner så blev det ju givetvis en avstämning. Men jag var inte nervös. Inte ett dugg. För innan jag hade kommit fram till kassan så hade jag dubbelkollat att mjölken verkligen var scannad! Jag köper alltid flertalet liter, så det är ju så lätt att missa något, därav dubbelkollen av just den varan.
Kvittot skrivs ut... han viker det och säger: "Det stämmer visst inte. Summorna blir inte detsamma... Du har inte scannat det här brödet!" När jag möter hans blick skäms jag. Ja, jag skäms ögonen ur mig!
Men inte ett skäms på så sätt att jag känner mig skyldig, påkommen eller nåt sånt. För det här var ju en ren miss! Jag bryr mig inte ens om ifall han tror jag missat brödet medvetet eller ej.
För jag VET att jag inte glömt. Men lite "skämmigt" var det.
Lördagens dagsordning spikad!
- Handla!
- Dammsuga och röja undan smågrejer.
- Gårdagens uppgift var att fastställa dejt-tid med L. Hon och barnen kommer på onsd. Dagens uppgift blir att klura ut något trevligt att fika med.
- Badrumsprat. Måste komma överrens om badkar eller dusch. Om badkar: bubbel eller ej? Om bubbel: stor eller liten storlek? Det enda vi är överrens om i så fall är att det ska vara "hål i botten" + vattenstrålar (tack för dina tips J!). Personligen har jag ingen som helst aaaning om vad som är standard på bubbelbad. Kanske är detta jag skrev standard? Ja, ni ser.. det finns lite att undersöka. M kom med en annan idé imorse. Kanske köpa ett rejält bubbelbadkar och sätta ner i källaren, där våran dusch som vi nu dagligen använder är bänkad. I så fall sätter vi in en liten duschhörna i badrummet. Svårt det här! Det börjar ju dessutom rinna iväg tidsmässigt. Idag ska M försöka få ur det gamla badkaret ur badrummet, så han kan börja röja där inne. Dvs, riva ner våtrumstapeterna! Antar att han får hjälp av den lille mannen.
- Sudoku:a lite.
Matlagningen + roning av barnen skriver jag inte. Det är liksom underförstått. Precis som mitt surfande! :P