MESS - Mina dagar i ord

När vi var på väg till flygplanet i Frankrike, hade jag lilla S i bärsjalen. Tror ni inte att jag snubblar på en asfaltskant som sticker upp!!! Jag ramlar framåt och liksom snubblar flertalet steg innan jag dimper ner. Det enda jag tänker på är att inte ramla framåt, för då skulle lilla S bli pannkaka. Slänger mig liksom på högersidan och tar emot mig på något konstigt vis med min vänstra hand.

Folket som ser mig och som också är på väg att stiga på flygplanet säger "Åhh.. oj!!", men ingen kommer fram och frågar hur det gick. Märkligt. Är folk så fruktansvärt stressade att komma på planet för att det inte är några platsbiljetter, att de inte hinner stanna upp och fråga hur det gick?
Det kommer iaf en flygvärdinna springandes och frågar hur det gick, om jag är ok. Jag är ok säger jag och reser mig upp med S på magen, som är oskadd!!

Jag har nu skrapsår i handen, armbågen och på knäskålen. Det gör väl detsamma.. men det var synd att mina nya jeans gick sönder!!! Och egentligen är det också skitsamma, bara min vänsterhand blir bra!!!
Det känns som något ligger "ur led" i handen, som att man vill vrida till den. När jag har försökt så gör det bara så j-la ont att jag ger upp. Den är inte svullen eller nåt, men något är ändå galet!
Det gör ONT!!