MESS - Mina dagar i ord

Sista salstentan för terminen är skriven. Engelsk medicinsk terminologi. Det gick bra, godkänd är jag absolut. Frågan är om jag når långt över VG... tvekar. Jag hamnar nog på gränsen och kommer jag någon poäng under VG kommer jag bli "ledsen".  Men men... jag MÅSTE lära mig att vara nöjd med G också. Att det ska vara så svårt...

För övrigt håller jag på att gå i bitar när det gäller Stina. Vad är det som händer? Varför är hon så ARG? Varför måste man tjura och skrika i minst 30 minuter varje gång något går fel eller inte blir som hon vill? VARFÖR?
Nåja, det är bara att vänja sig och träna upp det där tålamodet. 

När vi kom hem nu ikväll stod det en jäkla massa kyckling och väntade på trappen. Ett nytt Buzzador-paket har alltså anlänt. Ska grilla (om vädret tillåter) på söndag + ge bort lite till mor & far.

På väg hem från Örebro ringde Åsa, hade glömt bort att jag skulle höra av mig angående lunch denna vecka!!! Men jag får skylla på att det har varit så mycket runtom mig nu, för det har det faktiskt. Men jag gillar inte att glömma bort saker. Imorgon blir det iaf lunch med henne, på eftermiddagen till Eskilstuna och lämna sonen till Anders och sen ett besök hos Lelle. Hon skulle visst bjuda på den där goda rabarberpajen igen!!! Mums!
På kvällen kommer Henrik, Max hade visst bjudit över honom för en (bräd)spelkväll. Kan bli trevligt!

Och precis här gick luften ur mig.

Sedan ett par veckor, har vi dagligen fått ut för Stinas trots!! Jag orkar snart inte mer! Och när jag känner så, att jag inte orkar - ja, då kommer genast skuldkänslorna över att jag inte orkar... :(

Imorse tog Max klädkampen. Ni skulle se henne, eller nej, ni skulle dem båda! Alltså hon är helt GALEN, hon är så förbannad! Hon ska I N T E  ha kläder på sig, hon ska inte smörjas, hon vet inte själv vad hon vill! Och det är det jag kan tycka är så jobbigt ibland, att man ser så tydligt att hon själv inte vet vad hon vill, att hon knappt orkar med sig själv. Det är då det är jobbigt som förälder att orka, men det ögonblick som är viktigast ATT man orkar...

Till slut kom vi ut. Ner med henne i vagnen.. och kors i taket, det gick relativt bra! Idag är det första dagen hon är på dagis sedan i fredags och vad möter oss inne på avdelningen om inte ENBART vikarier!!!  Just nu är Stina i en blygperiod och är skeptisk till nya människor, så ni kan ju föreställa er henne i morse. Tack och lov kände hon ju igen alla barn. Stina fick gå med ena vikarien och hämta frukostvagnen och då var det bra igen... När jag kom in till Edward´s avdelning hörde jag inte henne genom den angränsande dörren, så jag antar att allt var bra. Men det skulle inte förvåna mig det minsta om de ringer idag och säger att jag måste hämta henne. Vore väldigt lägligt eftersom jag har tenta imorgon...

Jag förstår inte riktigt hur man kan ta in enbart vikarier till en småbarnsavdelning. Där är ju många så små och har dessa olika faser, som till exempelt skeptism till främmande människor och behovet att allt ska vara som vanligt. Edward´s avdelningen hade enbart vikarier igår för det var planeringsdag, men där är barnen så mycket större och har kommit till ett stadium då det till och med är extra spännande med vikarier!
Jag förstår givetvis att personalen måste ha planeringsdagar (1 gång/termin är det) - men inne på en småbarnsavdelning  borde man kunna ta in vikarier som har varit där ofta. Det kändes faktiskt inte alls särskilt kul att lämna henne idag. :(

Idag plugg, SISTA RYCKET!

Igår ringde Annelie och frågade om vi skulle pyssla idag.. fick tacka nej för att jag och S skulle plugga i Eskilstuna. Precis när jag lägger på med Annelie piper det till i min telefon, S har blivit sjuk!!! Så idag fick jag trevligt besök av Annelie och vi hann pyssla en liten stund, bjöd även på lunch. Men sen var jag tvungen att åka iväg och besikta bilen - som gick igenom utan problem!! Skönt!!

Mamma hämtade barnen (pappa var med mig) och vi har haft dem här hela eftermiddagen. Jättetrevligt! Snart ska vi gå iväg till dagis igen, där väntas det tipspromenad och grillning. Very nice i det här vädret!!

Har haft en underbar dag, men imorgon då SKA jag plugga....

Bror ringde ikväll. I helgen hade han varit på en kompis svensexa och med där var det gamla "bybor" från våran ort. Min brorsa pratade med en av dem och han berättade att när han stod och väntade på tåget här på orten, så hade tre killar kommit fram och knäat den här killen och sagt: "Ge hit ölen!!" !!!!!!!   Halllååå, vad är det frågan om? Dessa tre killar var struliga som unga, men att de är det än idag tycker jag känns mycket, mycket tragiskt. Har de inte kommit längre i livet, längre med sig själva? Har de inte fått uppleva det vackra i livet? Har de bara sett mörker och djävulskap? Har de aldrig blivit älskade, aldrig upplevt vad kärlek är? Kärlek från föräldrar, kärlek och tillit till djur?

Det gör mig ledsen att höra detta.. för två av (de tre) killarna kände mycket väl igen den stackaren som de klubbade ner. Ena har till och med bott i samma kvarter som han som blev knäad. Kanske till och med lekt ihop som barn. Sjukt.

Kan inte sluta att undra var det gick fel...

Innan läggningen ikväll tänkte jag att jag bara skulle jämna till Edward´s hår lite grann. Jag har aldrig klippt någon tidigare och nu förstår jag varför... Det började i alla fall rätt bra. När det sedan gick mindre bra, tänkte jag att "ah, jag får väl dra lite med trimmern". Då gick det bättre igen. Men sen skulle jag blåsa bort lite hår från trimmern och då tappade jag den och ett munstycke flög bort. Satte dit det igen och råkade tydligen komma åt något för när jag sen satte den mot Edwards hår, ja.. då högg det liksom tag i håret. Det blev ett stort jack. Oops! Max visste inte vad vi gjorde i badrummet, hade inte berättat något...  Han knackade på dörren och sa att nu måste han få komma in och ta Stina´s tandborste. Hm... jag öppnade dörren och voíla! :) Hans ögon såg rätt... uttryckslösa ut på något vis.
Han kavlade upp ärmarna och fick ta över. Efter en kvart öppnades dörren och där stod min lille son... råsnaggad. Ringde mamma och berättade, visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Men när hon började asgarva, gjorde jag det med... men ok, långt inom mig känner jag att "såhär var det inte tänkt att det skulle bli". Som tur är växer hans hår som ogräs.

Jag som bara ville göra honom lite fin inför morgondagens kalas.... Istället får man nu stå där och förklara för alla vad som hänt. Aja, det blir nog bra det med! :-)

Grått ute, men det kan ju bli en fin dag för det!

Idag väntas besök av svärfar och hans fru. Det blir trevligt. Dock har jag inte fått någon klarhet i om de "förväntar" sig middag här...  Måste komma på något lätt att ha att ta till i så fall, funderar på lasagne eller någon paj. Samtidigt känns det så tråkigt, för nästan varje gång vi bjuder dem på mat blir det antingen pasta eller paj. Vore kul att överraska med något nytt.

Nähe, nu dusch, sen grötfrukost och sedan lite plock. Igår slog det mig dessutom att jag nog behöver börja plugga inför tentan som komma skall..... Men det är ju en dag imorgon också.

Ha en trevlig lördag!

(Jag har lite abstinens... och på den punkten är det nog bara Jennie som kan hjälpa mig! :D )

Det har varit mycket död på sistone. I januari dog ju 3 släktingar inom loppet av 1½ vecka. I april dog Sofia´s pappa efter att endast ha varit sjuk i 1 månad! I april tog mamma´s väninnas man livet av sig.

För ett tag sedan drömde jag ju om att Edward dog, hjärtat strulade och han gick inte att rädda.

I helgen drömde jag att en av de närmsta vännerna dog. Hon skulle ge mig en blomma när jag satt på tåget (som bestod av berg-och-dal-vagnar). Hon sprang efter min vagn och hann precis ge mig blomman då hon blir krossad mot tegelväggen som angränsar mot tunnel jag försvinner in i. Drömmer mer om hennes bortgång och när jag vaknar har jag en konstig känsla i kroppen. Messar henne och hon ringer upp. Jo då, allting är bara bra med henne.

Igår natt drömde jag att vi var på semester och Max blev dålig. Han hamnade på sjukhus och det visade sig att han hade leukemi. Han skulle inte få följa med oss hem till Sverige igen, eftersom han snart skulle dö. Ringer hem till mamma och berättar, hon blir alldeles förskräckt. Hon skriker rakt ut och länge. 
     Berättade för Max om drömmen och han tyckte ju inte det lät så kul.

Igår kväll när vi var ute och försökte flyga drake, hörde vi världens pådrag med ambulanser och polisbilar. Jag sa: "Det måste ha hänt någon stor olycka". När vi kommit in 1 timma senare, kan man läsa som huvudrubrik i alla tidningar om en stor olycka utanför Hallstahammar. Det verkar som att det är en kappkörning som ägt rum och en familj med två vuxna, 3 barn och 1 labrador är skadade (eller hunden var visst den enda som klarade sig oskadd!).

Blir så förbannad!!! Vilka idioter det finns ute i trafiken. Även om man själv kör försiktigt, kommer det ändå finnas omogna människor där ute på vägarna! Det gör mig så jävlaFÖRBANNAD! I ena bilen var föraren en 25-årig kille.

Det kanske låter kallt och korttänkt, vad vet jag - men jag har så SVÅRT att tycka synd om de som kör vårdslöst och blir skadade.

Imorse går jag in på ett forum och läser. Hittar ett inlägg där om en kvinna som för någon månad sedan miste sin man. Själv är hon nu med deras 2 månaders bebis och en 3-åring. Hon skrev om sin vardag, om sin sorg... Om saknaden att höra dörren öppnas på kvällen då mannen kom hem från jobbet. Saknaden om att inte få höra hur han haft det på jobbet, se han med barnen, ha någon att småprata med på kvällen, ventilera tankarna med... ja, sånt skrev hon om och det gick rakt in i mitt hjärta. Tårarna fullkomligt sprutade när jag läste hennes inlägg och genast kom rädslan tillbaka att mista Max.. eller hemska tanke, barnen!

I alla fall.
Det kommer hela tiden små "tecken" om att döden vilar runt hörnet. Och visst är det så, men vad läskigt det är! Vi pratade om det igårkväll, hur bräckligt livet är - att vi måste börja vara rädda om varandra. Jag pratade om mitt tålamod, att jag måste skärpa mig.. och visst måste jag det, men på något vis var det ändå så skönt att höra Max´s ord till mig. Han klandrar mig ALDRIG i något jag gör när det gäller barnen .. även fast jag själv kanske tycker att jag har gjort fel. Istället säger han saker som: "Men Sara. Du skäller inte på Stina för att vara elak. Det är ju för hennes skull. Barn behöver bli tillsagda för att komma framåt i utvecklingen, hur ska de annars lära sig? Vi blir ju arga på henne för att skydda henne. Inte kan vi låta henne få slåss, springa ut i gatan eller styra hela familjen". Han har rätt och det är alltid lika skönt att höra honom säga sådana här saker. Det lugnar mig och av någon anledning får det mig att vilja bli en bättre människa, medmänniska, mamma, fru, syster, dotter...
Det är väl så. När man ser en annan persons braiga sidor, vill man jobba på ens egna sämre sidor för att bli ett lika gott föredöme för övriga i närheten.

Vill ingenting med detta inlägg. Ville mest bara skriva av mig.

Ja, så mycket går det på att laga AC-skiten i bilen!!! Äckligt mycket pengar att slänga på det, tycker jag iaf. För 10.000:- får man rätt sjyssta pysselgrejer. SUCK.

Vi skulle ha suttit på biblo. i Västerås idag och skrivit på PM:et. Men både Sofia och jag tycker att det inte ger så mycket.. Vi skriver hellre hemma och har kontakt via MSN/telefon. Det är ju ändå bara hon och jag som gör detta arbete i och med att NÖTEN inte bidrar med någonting... Så idag SKA jag plugga här hemma. I alla fall tills posten kommer, för igår beställde jag hem 2000 ringar som jag ska pyssla med!! :P

Föreläsningen igår var helt OK. Vi fick även göra ett litet svenskaprov... läraren läste upp x-antal ord och vi skulle skriva ned dem. Grejen var att hon ville få oss att se hur pass duktiga/dåliga vi är på stavningen i svenska språket (mest menat som en liten självtest inför höstens svenskakurs. Hade man dåligt på detta test var det god idé att läsa på lite ord och läsa mycket under sommaren). För mig gick det bra. Hade dock stavat aggressiv ---> aggresiv (vilket jag faktiskt också har trott att det stavats..... Så där lärde jag mig något :)).
Läraren tog upp några felstavningar som förekommit i tidigare grupper, lyssna på det här: Tjejsarsnitt eller kremakteriet (klimakteriet), hjärnbrist istället för järnbrist, vesäntlig, åtminstonde..

Nåja.

Efter dagis kom Nora över och lekte med Edward. Jag hjälpte dem att pyssla ihop en pappersvindsnurra, så glada dom blev för det! :)

Max jobbade över till 22 igår och det var ju så typiskt.. för Stina ville I N T E  somna igår! Hon var så trött, så trött... men hade bestämt sig för att skrika, så hon skrek...  Hade henne uppe, satt och gungade med henne i gungstolen. Det var en rätt mysig stund faktiskt.. hon var alldeles lugn och satt och borrade in sig i mig. Klappade med sin lilla hand på min .. petade på mina armband, vände sig bakåt och tittade på mig och för ett ögonblick när jag såg in i hennes ögon, såg jag något mer. Sånt där som inte går att sätta ord på. Min älskade, älskade skrutt!

Först och främst sov barnen när Max gick hemifrån! Eller rättare sagt så vaknade Stina när han stängde ytterdörren klockan 7.10 - men det är en heeelt okej tid att gå upp, tycker jag!

Efter en halvtimma knackar det på vardagsrumsfönstret, det var en "pappa-knackning"... Där utanför stod mina föräldrar som gubbarna i lådan! Väldigt trevlig överraskning. De hade varit och simmat och ville träffa sina barnbarn. Eftersom jag hade tänkt plugga hemma hos dem, gick vi alla förbi och lämnade barnen på dagis. Mysigt! Följde sedan med dem hem och åt en sån där urgod frukost! Njöt verkligen! Pluggade sen i 1 timma innan jag gav upp... Cyklade hem och hamnade vid datorn.

Fick trevlig post idag, började pilla lite med de nya pysselgrejerna som anlänt. 1 timma innan jag ska hämta barnen på dagis ringer en kompis och vi babblar så pass mycket att jag får ringa till dagis o säga att jag blir 10 minuter sen....

Handlade, Stina var jätteduktig och satt utan protester i sin vagn. Tur jag bara skulle ha ett fåtal grejer.

Hemma vill Edward pyssla. Ok, säger jag.... Tji fick vi! Stina vill ju också vara med, vilket hon fick! Men det hela spårar ur och det slutar med att jag sitter och drar tio djupa andetag, flera gånger om.

Jag tänkte på en sak ikväll.
När Max äter mat, brukar jag sitta med och vi pratar om dagen (Bolibompa har precis börjat då så barnen sitter bänkade.. iaf de första 3 introminuterna). Oftast frågar han mig först hur min dag har varit... och nästan jämt har jag något att berätta om Stina och mitt tålamod. I princip kan jag säga vad jag vill och jag vet att han förstår. Jag vet också att han inte övertolkar det jag säger, jag vet att han förstår på så vis jag vill att han ska förstå. Han förstår även det jag inte säger, men som jag ändå vill att han ska förstå.

Det jag menar är att jag vet att jag kan sucka och jämra mig över vilken liten "skit" Stina är... för det gör jag! I know.
Men jag hoppas också att alla de (som jag bryr mig om) förstår att jag verkligen, verkligen ÄLSKAR henne över allt annat! Ett liv utan henne är min värsta värsta mardröm. Och jag är ständigt rädd att förlora henne, det ska gudarna veta (precis som jag är när det gäller Edward)! Bara för att mitt tålamod är = 1 och att hon verkligen tar min energi, att hon är en riktig liten markatta ibland, att jag ibland bara vill sjunka genom jorden för att få vara ifred - betyder det inte att jag älskar henne mindre. Hon är den dottern jag alltid har önskat och drömt om!

Hade en skön förmiddag. Körde några maskiner tvätt och under siden satt jag och internetade. Pluggade ett par minuter innan jag blev grymt sugen på att pyssla. Gjorde ett morsdagskort och ett annat kort. Har ju som sagt ingen fungerande digitalkamera längre så jag kan tyvärr inte visa er hur dom blev.... (Max var till butiken där vi köpte kameran och reperationen kommer gå på härliga 2.000 pix).

Klockan 14 var det dax för utvecklingssamtal för sonen. Mycket givande och kul att prata ostört med "fröken" I. Samtalet tog hela 1.5 timme! Allting var bara bra, det han dock behöver öva på är grovmotoriken - men det kom inte som någon överaskning.

Sedan hem till mina föräldrar på middag. Min faster med man var också där, kul att träffa dem eftersom det blir alltför långt mellan gångerna vi ses.

Det har varit en mycket trevlig dag. Imorgon väntar det PM-skrivning i stan.. hoppas det flyter på lika bra då som förra veckan. Är sugen på att luncha på Limone. Ska försöka locka med Sofia!

Strax ska vi börja titta på en ny serie, härligt med alla serier som finns! Nackdelen är att man blir sittandes varje kväll i en veckas tid... Det är så mycket annat jag borde/vill göra. Men men... imorgon är en ny dag! :-)

Det blev ingen pick-nick igår, utan den gick av stapeln idag!

Igår träffades vi alla hemma hos Henrik och hade det trevligt. På kvällen åkte vi hem hit och grillade. Dom kött, jag laxfilé. Ungsrostade potatis och morötter i färsk timjan & basilika, det blev riktigt gott! Drog ihop en yoghurtsås med chili och en annan yoghurtbaserad sås på färska, skalade räkor, stenbitsrom och kryddor - mmmmm!!!

Efter maten häckade vi framför TV:n och gick och la oss redan vid 22.30.

Stina drömde mardröm inatt och fick sedan ligga med oss, dock somnade hon inte utan höll på och bökade som 17! Farmor tog henne sedan imorse så vi fick ligga kvar och ha sovmorgon, väldigt trevligt!

Pick-nick ute på Björnön. Så fint det var där! Perfekt för barnen i och med gungorna och lekplatsen. Edward & Henrik hittade en liten snok nere på stranden, bläää!
Efter ett tag åt vi den medhavda matsäcken som bestod av pannkakor till barnen och tonfisksallad till oss andra. Efter maten serverades det frukt och bullar + kakor, Pucko, Brämhults apelsinjuice och kaffe för den som ville. Det var så himla mysigt!! Verkligen en stund att minnas lång tid framöver!

Sen skjutsade Agneta & Anders hem mig till Marjatta och vi skulle bara pyssla lite "lagom mycket" idag.... Hann bli bjuden på en god middag + pyssla ännu mer, innan min snälle far kom och hämtade mig....

Här sitter jag nu, nyduschad och trött. Nöjd över dagen som har varit en alldeles underbar söndag!
Snart dax för sängen och imorgon vankas det föreläsning i Örebro igen. Är inte alls sugen på det... men det får gå ändå. 

Eftersom vädret ser ut att bli OK idag så blir det picknick i det gröna med svärmor & man + farbror Henrik. Ska bli riktigt mysigt faktiskt! Efter det blir det en sväng till IKEA och även handling inför kvällens grillning!

Ha en trevlig lördag!

Vi har haft en underbar dag i djurparken! Dock var det osäkert om jag skulle kunna följa med. När jag stod och stekte bananplättar så kände jag av en urinvägsinfektion (började redan igår)! Rotade runt i medicinlådorna och där hittade jag supermedicinen mot UVI som jag köpte när vi var i Egypten 2005. Bäst före-datumet är november 2007, så det var ju lugnt! Det är ett pulver (hm..) man rör ut i vatten, det fräser och har sig och blir grönt. Kommer ihåg att det var vääldigt effektivt så jag drack ett glas innan vi åkte iväg. PEPPAR PEPPAR ... så känns det som att infektionen är på väg tillbaka.

Väl i Parken Zoo tittade vi på fåglarna, åkte tuff-tuff-tåget, tittade på aporna, de vita tigrarna och lejonen. Ett besök i Fantomenland var ju givet och då knoppade Stina in. Sen var det nöjesparken som stod på tur. Jag gjorde misstaget att åka kaffekopparna med Edward.... Max frågade: "Men är det så bra då.. du blir ju bara åksjuk". Jag var uppstudsig och sa "Men hallå, kaffekopparna klarar jag. Det är lugnt! Jag ska åka!". Jaha ja... han ju bara sätta oss så var snurreriet igång. FY FAN, säger jag! USCH! Trodde inte jag skulle klara av att åka klart...  Det är bara att inse, jag klarar inte karuseller längre.

En sväng inne på Tuna park hann vi med innan vi åkte hem. Sonen fick hoppa i hopp-grejen (barnen har på sig ett sele mellan benen och så får de studsa på en studsmatta höööögt upp i luften). Jag köpte en jumper och lite pysselgrejs, Max hittade ett par till jumprar. Sen fick barnen åka en sån där bil där man stoppar i 10 spänn så går den typ 3 minuter. Ja, ni ser ju på bilden här nedan. Kan ju säga att det var lugnet före stormen........ Det var en flicka som blev fullkomligt galen när hon inte fick åka mer! Oj, så arg hon blev!


- Stina åker tåget!



- Som sagt, lugnet före stormen......