Lilla S

Det gick bra på BVC med lilla S. Eller bra och bra. Hon gallskrek som en stucken gris när hon fick vaccinationssprutan - stackars, stackars Liten! Hon har nu skrikit alla 3 vaccinationstillfällen och sonen, han skrek inte vid ett enda! Tänk vad olika det är!

Det var även läkarbesök. Hon fick G i allting..... Tog upp det här med hennes allergiska reaktion av pencillinet, att jag tyckte det var konstigt att det inte ska följas upp eller något! Läkaren tyckte också det verkade konstigt, han gick och undersökte saken.. bläddrade i sina papper i hopp om att finna restriktioner hur det ska skötas vid ett sådant här fall. Mycket riktigt, visst ska det följas upp!!!
Han har nu skickat en remiss in till barnkliniken. Det är där dom utför allergitester och dylikt. Skönt att det blir kontrollerat, så man vet EXAKT vad det är hon reagerar på.

Lite siffror från idag:

Vikt: 10.700 gram.
Längd: 77 cm.
Huvudomfång: 45 cm.

Efter besöket åkte vi hem till mina föräldrar och blev bjudna på god kvällsmat!

Nu väntar sängen och imorgon väntar en ny dag. Då blir det till en början dagis för sonens del.
Idag ringde A och frågade om vi ville komma över imorgon och fika, så vi knallar dit direkt efter dagishämtningen. Dom har inte algblomning i deras pool (som vissa andra har lyckats åstadkomma............ hmmmmm...), så jag ska packa med mig badkläder! ;)

Natti natti!


8 månader

Idag säger jag GRATTIS till min lilla solstråle som blir 8 månader!!

8 månader av glädje och kärlek.
8 månader av sömnbrist och trötthet.
8 månaders glädje över att få dela hennes dagar.
8 månader med min älsklings S...

Jag har älskat dig sen du var ett litet frö. Ja, till och med innan dess.
Jag älskar dig (och givetvis din bror!) mer än vad det finns ord att beskriva med.
Idag, imorgon och för all framtid.


4 år


06.20 vaknade sonen. Sen så har det bara rullat på.

Idag är det ju 4-års kalas här hemma!
Tänk, han har blivit 4 år!!!
Det är 4 år sen jag låg och PLÅGADES för första gången, eller egentligen är det ju imorgon eftersom det är då han fyller.. men ändå.
4 år sen E kom till världen och livet tog en annan form. En bättre form.
4 år sen han var en liten plutt och låg på mitt bröst, liten och totalt hjälplös.
Jag kände honom inte då, samtidigt som jag kände honom mest av alla och han kändes så himla naturlig. Han kändes och känns så himla rätt!

GRATTIS min älskade, älskade, kloka, bästiga son!

...jag Ä L S K A R dig...


Badrumsfunderingar

Kom i säng tidigt igår, men inte så tidigt som jag tänkt mig. Men iaf innan 22 och det är väldigt duktigt för att vara mig och här hemma är det tidigt att släcka ner huset för natten.
Det har varit såå skönt att få sova, men tyvärr så har jag varit hyfsat vaken från 05 imorse. Då ammades lilla S. Jag orkade aldrig gå tillbaka till min säng, utan somnade bredvid S på madrassen i hennes rum. Hon sov väl 20 minuter efter amningen, men sen upptäckte hon att jag låg kvar och då tyckte hon det var "high five" typ. Då började hon spralla och ha sig. Hon verkar ha upptäckt att man kan blåsa ut luft från munnen, för det roade hon sig med ett bra tag. Blev nedblåst i ansiktet av både det ena och det andra..


BADRUMSTANKAR

Idag ska vi åka till IKEA. Det är ju mer än hög tid att börja leta badrumsinredning och kakel/klinkers för den kommande badrumsrenoveringen. Jag har verkligen INGEN aning om hur jag vill ha det i badrummet. Absolut inte!! Det enda jag vet att jag vill ha, är en rak blandare - men om jag har förstått det rätt så är de snordyra?! Visst, allt är relativt... Men de är säkert dyrare än "vanliga".

Färg då? Vad ska vi välja för färg? Jag är inne på att ha en klassisk vit färg. Man behöver ju inte ha vit a´la badhus kakel. Man kan ju välja en vit platta men med lite "liv" i. Sen kan man ju även labba med att vända på plattorna och sätta dem åt olika håll och göra något slags mönster på något ställe. Eller ah, jag vet IIINTE!!! Jag skulle även vilja ha en stor, rund badrumsspegel och göra något snyggt runtom den - kanske med mosaik eller nåt sånt.

Vi ska INTE byta bort badkaret (som M vill)! Så det måste vi ju hitta ett nytt. Frågan är om man ska ha ett med bubbelfunktion och i så fall, kommer vi (som inte är några badkarsmänniskor) verkligen att använda det? Vi köper ju ett badkar för barnens skull, så kanske räcker det med ett vanligt hederligt badkar?
Eftersom badrummet inte är särskilt stort, kanske man ska satsa på ett mindre badkar, ett hörnbadkar? Skulle barnen tycka om det, eller kanske föredra ett vanligt?

Sen behöver vi givetvis ha en ny toalettstol, men ska man ha en sån som hänger direkt på väggen eller en vanlig modell? Jag tycker såna som sitter direkt på väggen är skitfula, men de är ju praktiska vid städning. Så jag vet inte riktigt vad vi bestämmer oss för.

Måste även få tag på snubben som ska utföra allt detta! Hoppas han kan här framåt april, för jag vill ju ha det här klart snart!! Ska bli underbart att få ett nytt fräscht badrum! Jag kommer däremot få panik av allt bök och lort och oordning här hemma under renoveringstiden. Eftersom vi förmodligen ska byta ställe för toalettstolen, så behöver han dra om rören som finns nere i källaren... och det innebär ju extra stök.
Men det är väl sånt man får leva med. Det blir ju en lättare renovering än den dagen då det blir aktuellt med en helrenovering av köket... Men det ligger ju minst 3 år framåt i tiden.
En sak i taget.




SOV MED DIG UNGE!!!

Idag är det inte en godmorgon här hemma...
Jag är trött, mega, jätte-hur-trött-som-helst... !

Lilla S håller på att få tänder.
Det sägs att barn kan bli snoriga då, det märkte jag aldrig med sonen - men eftersom dom är totalt olika, så är det givetvis klart att lilla S är det.
Hon brukar alltid sova till runt 1-tiden innan hon vill ammas för första gången. Inatt var det innan.
Men sådär mitt i natten är man ju ändå hoppfull och tänker "nu sover hon nog tills imorgon bitti ändå".
Hon vaknade redan efter 1 timma. Då var hon orolig. Ville inte sova. Ville inte ha nappen.
Hon var inte så nöjd. Första timmen sprang jag fram och tillbaka och gav henne nappen, stoppade om henne och klappade på ´na. Men andra timmen av missnöjdhet så började jag bli alldeles för trött för att orka tänka "stackars lilla S, hon är snuvig och kanske har ont i tandköttet".
Istället var det mest tankar som "SOV MED DIG UNGE!!!" som existerade i mitt trötta huvud.

Jag vinglade ner och hämtade näsdroppar och droppade i hennes näsa. Vips så somnade hon!!!
Jag fick sen sova i 1 timma innan M gick upp.
Somnade tack o lov om och kunde sova i ca 45 min. till.
Då vaknade sonen och väckte mig med kommentaren: "Vilka stora tänder du har mamma!".

:)


Mina olika barn

Det har blivit riktigt röj på lilla S. Hon far omkring i sin gå-stol som aldrig förr. Nu kommer hon verkligen iväg och kan åka runt dit hon vill. Visst, hon styr inte medvetet men det är så märkligt, för hon hamnar ALLTID vid min fikusblomma!

Det är ju inte helt ovanligt att fikusar tappar blad, det gör även min.... och de få blad den har kvar, vill jag gärna ska få sitta kvar. Men såklart är lilla damen på dem. Hon nyper av dem, gör smular av bladen, äter, mumsar, tittar och när man sen tittar på henne och säger "AJ AJ", då bara flinar hon en rakt upp i ansiktet.

När sonen var liten och man sa likadant till honom, blev han så rädd att han började skaka och ofta inte gjorde om det. Dom är väldigt olika, mina barn. Det gör mig också nervös över hur lilla S kommer bli längre fram, för om hon blir tvärtemot brorsan sin, så innebär det alltså att jag kommer falla ihop av raserisammanbrott var och varannan dag. Huhhhh, jag orkar inte tänka tanken ens.

Idag kom lilla S även på att panelgardinerna går alldeles utmärkt att använda som tuggerimaterial.
Japp, de tyckte hon var goda att äta och mumsa på. Det är bara en tidsfråga innan hon drar ner hela jäkla gardinuppsättningen. Återigen, SUCK!



Att vänta barn....

Den här texten har jag hittat på en sida på nätet. Det finns en författare, men jag minns ej vem?
Texten är mycket bra och väldigt, väldigt tänkvärd....

"Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien.
Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer.
Colosseum, Michangelo, gondolerna i Venedig.
Du kanske lär dig några fraser på italienska. Allt är mycket spännande.

Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags.
Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger "Välkommen till Holland".
"Holland!" ropar du. "Vad menar ni med med Holland? Jag har beställt en resa till Italien!
Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien."

Flygresan har ändrats. De har landat i Holland och där måste du vara kvar.
Det viktiga är att de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full med pest, svält och sjukdomar, den är bara annorlunda.

Så du måste gå och köpa nya guide-böcker. Du måste lära dig ett nytt språk.
Du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien; det är inte så tjusigt.
Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring...
och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar, Holland har vackra tulpaner...
och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien.
De talar vitt och brett om hur underbart de hade det där.
Under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat."

Den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna...
Därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust.
Men om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien,
så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av det sällsamma, det underbara....med Holland".



Världens klokaste son!

Jag har  världens klokaste, finaste, underbaraste son! Jag har faktiskt det.

Ibland är jag ganska "hetlevrad" och höjer rösten, ja.. jag gör även det till min son! Jag kan vara rätt lättirriterad, allra helst nu när nattsömnen är störd av nattamningen. Det är inget att skylla på, jag vet!
Men det är iaf en grundläggande orsak till mitt humör.

Nu är det inte så att jag skriker, gormar och tar till handgripligheter här hemma, nej nej. Men jag höjer kanske rösten lite fortare än vad jag skulle behöva. Det är något jag försöker behärska, ibland går det, ibland går det sämre. Som idag till exempel.

Sonen kastade sin "disk-robot" mot mig, men han missade mig så den flög förbi. Det blev en sk. temperamenthöjare.... Sa högt och bestämt ifrån, att sådär gör man minsann inte.

Andra gången jag höjde min röst var när han "tappade" en stor sten i vårat golv.

Det har känts lite "kyligt" mellan oss. Jag bad om förlåtelse för att jag ibland är irriterad på honom, att jag ibland höjer rösten och skäller på han. Han tittar storögt och klokt på mig och frågar lugnt och sansat:
"Men mamma, varför skäller du på mig då?".
Han fortsätter med en ganska tyst röst, ser mig rätt in i ögonen med sina o´boy ögon och säger:
"Du behöver inte höja rösten sådär som du gör, utan om jag gör något som jag inte får.. då kan du säga till mig såhär...." varpå han lugnt och fint säger "gör inte så där".

Jag smälte.
Vi pussades.
Vi kramades.
Och än en gång lovade jag mig själv att behärska mitt humör.