En rätt okej, grå dag!
Först och främst sov barnen när Max gick hemifrån! Eller rättare sagt så vaknade Stina när han stängde ytterdörren klockan 7.10 - men det är en heeelt okej tid att gå upp, tycker jag!
Efter en halvtimma knackar det på vardagsrumsfönstret, det var en "pappa-knackning"... Där utanför stod mina föräldrar som gubbarna i lådan! Väldigt trevlig överraskning. De hade varit och simmat och ville träffa sina barnbarn. Eftersom jag hade tänkt plugga hemma hos dem, gick vi alla förbi och lämnade barnen på dagis. Mysigt! Följde sedan med dem hem och åt en sån där urgod frukost! Njöt verkligen! Pluggade sen i 1 timma innan jag gav upp... Cyklade hem och hamnade vid datorn.
Fick trevlig post idag, började pilla lite med de nya pysselgrejerna som anlänt. 1 timma innan jag ska hämta barnen på dagis ringer en kompis och vi babblar så pass mycket att jag får ringa till dagis o säga att jag blir 10 minuter sen....
Handlade, Stina var jätteduktig och satt utan protester i sin vagn. Tur jag bara skulle ha ett fåtal grejer.
Hemma vill Edward pyssla. Ok, säger jag.... Tji fick vi! Stina vill ju också vara med, vilket hon fick! Men det hela spårar ur och det slutar med att jag sitter och drar tio djupa andetag, flera gånger om.
Jag tänkte på en sak ikväll.
När Max äter mat, brukar jag sitta med och vi pratar om dagen (Bolibompa har precis börjat då så barnen sitter bänkade.. iaf de första 3 introminuterna). Oftast frågar han mig först hur min dag har varit... och nästan jämt har jag något att berätta om Stina och mitt tålamod. I princip kan jag säga vad jag vill och jag vet att han förstår. Jag vet också att han inte övertolkar det jag säger, jag vet att han förstår på så vis jag vill att han ska förstå. Han förstår även det jag inte säger, men som jag ändå vill att han ska förstå.
Det jag menar är att jag vet att jag kan sucka och jämra mig över vilken liten "skit" Stina är... för det gör jag! I know.
Men jag hoppas också att alla de (som jag bryr mig om) förstår att jag verkligen, verkligen ÄLSKAR henne över allt annat! Ett liv utan henne är min värsta värsta mardröm. Och jag är ständigt rädd att förlora henne, det ska gudarna veta (precis som jag är när det gäller Edward)! Bara för att mitt tålamod är = 1 och att hon verkligen tar min energi, att hon är en riktig liten markatta ibland, att jag ibland bara vill sjunka genom jorden för att få vara ifred - betyder det inte att jag älskar henne mindre. Hon är den dottern jag alltid har önskat och drömt om!
Att bli trött eller irriterad på vad någon GÖR är en helt annan sak än hur man känner för PERSONEN!
Jag tror inte att någon någonsin tvivlat på att du älskar underbara lilla gränstestande, energikrävande Stina alldeles gränslöst! :)
Klart vi vet att du älskar henne, man älskar ju inte sitt barn mindre bara för att de är lite trotsiga :) Det går säkert över snart, jag tycker hon ser för härlig ut på bilerna med sina härliga lockar i håret. Edward är också söt :) Kram på dig, en styrkekram.
Jennie; tack för dina ord!
Poppis: alla säger jämt att hon ser så "hääärlig och så söööt" ut. Men vad spelar det för roll när man innerst inne är en liten djävul! ;) :P Skämt å sido. Ytligt bekanta har svårt att förstå att hon kan vara så som jag beskriver henne... om de bara visste....