Punktering i kroppen

Jag vaknade upp imorse som en klubbad säl, eller vad det är man brukar säga. Jag orkade bara inte öppna upp mina ögon. Jag orkade inte prata. Jag orkade inte resa på mig. Jag ORKADE INTE!

Jag känner mig helt slut. I kroppen och även som människa. Just nu.
Jag skulle ha behövt ha M här hemma idag känner jag. Men han kan ju inte vara hemma!!?! Jävla skit rent ut sagt (missförstå mig inte, han själv vill, men det finns ingen möjlighet!) Min mamma är på fotvård nu och tack o lov även till Apoteket åt mig. Sen ska hon jobba.
Hon har sagt åt pappa att gå hit när han kommer från jobbet. Jag hoppas han gör det.

Efter 1 timma, så kom jag till slut upp ur sängen.
Det är tur att E är så snäll. Han låg bredvid mig i sängen hela tiden, fastän han vaknat mycket tidigare. Lilla S sov efter kl.6-vällingen jag matade henne med. Sen vaknade hon och då var jag verkligen TVUNGEN att hasa mig upp. Men fy f-n, det var jobbigt.

Jag har en sån där dag idag känner jag, då jag vill vara ifred. Vara själv i lugn och ro. Jag har 1% energi kvar känns det som och den stackars procenten kommer gå åt till att mata S och förse E med mat och medicin. Det kommer bli en lång dag idag känner jag.

Det är jobbigt med såna här dagar då man är sjuk och luften går ur en.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback