1, 2, 3, 4, 5....
Och! jag måste bara få berätta. Sonen har lärt sig att räkna till 100!!!!!! Ja, han kan mer än så.. men det väsentliga är väl att han liksom har knäckt koden för att inte säga tjugotio, trettiotio osv.... När han förstod att trettio kommer efter 29 och inte tjugotio, så har det bara rasslat till och han räknar o räknar.
Så nu kan han alfabetet som ett rinnande vatten och även att räkna.
Han är så duktig så! Ibland lite för duktig. Han är ju inte ens 5 år!
De barn som lär sig tidigt har duktiga föräldrar kan jag informera om! Det är jätteviktigt hur man är mot sina barn. Han kommer nog få det jättelätt i skolan den lille mannen. :) Hoppas bara att lärarna tar till vara på det och låter honom arbeta på i sin takt och inte håller honom tillbaka, då blir han nog uttråkad.
Det här tycker jag är rätt intressant.
Vad är "duktig" egentligen? Och är det till största del beroende på hur man är mot sina barn som är avgörande för om barnet får det lätt i skolan?! Sitter inte sånt här i generna? Kombination med miljö?
Varken jag eller M håller direkt på med sonen. Alltså givetvis uppmuntrar vi med glada tillrop när han klarar av grejer, men inte så att vi trycker på att han SKA lära sig såna här saker!
Men kanske gör den här positiva responsen han får från oss när han klarar nåt, en hel del?! Men egentligen... bemöter inte de flesta föräldrar sina barn med positivt beröm och uppmuntran när deras barn är duktiga?!
Enligt undersökningar får barn det lättare i skolan om föräldrarna uppmuntrar till kunskap genom att ställa frågor o.dyl. Och när man läser för barnet ska man inte bara läsa rakt av, utan även då ställa frågor och samtala om det lästa. Sådana saker gör att barnet redan kommit in i det tänkande som behövs i skolan och han eller hon får det därmed lättare.
Jag tror självklart att gener spelar in de med, men föräldrar kan påverka mer än de tror för att påverka just skolframgången. En del föräldrar tilltalar inte ens sina barn med fullständiga meningar och det gör att de kan få stora problem med det språk som sedan krävs i skolan.
Att E lär sig tidigt visar alltså mycket på hur ni är som föräldrar, eftersom miljön runtomkring avgör vad barnet vill lära sig. Får han t.ex. aldrig komma i kontakt med siffror vill han ju inte lära sig dem och skulle ni inte läsa för honom skulle han ju inte vara intresserad av den biten.
Skönt att det finns hopp även för oss o-brighta föräldrar! ;)
Det där du skriver om när man läser för barn, att man ska ställa frågor o samtala om det lästa... det trodde jag tillhörde "standard"?! Inte finns det väl föräldrar som bara läser rakt av och klappar ihop boken och så är det slut!? Huuu, vad trist för barnen i så fall!!
Något som jag tyckte var lite småtragiskt var när vi var på utvecklingssamtal för E på dagis. Då läste hans inskolningsfröken upp en intervju de hade gjort med E... det var lite olika frågor tex "vad gör dig glad"? En fråga var också "Vem läser för dig på kvällarna"? Jag ifrågasatte frågan och undrade om det verkligen fanns barn som inte fick något lästa för sig. Varpå "fröken" svarar att de hade faktiskt något barn som svarat att ingen läser för henne. :(
För att ge dig svar på vad E svarade på min exempelfråga sa han "när jag snarkar och när jag svettas"?!?! :D Vill bara tillägga att det är över 1 år sen denna intervju gjordes med honom... hehe.