Snyft

Det är alltid lika tråkigt att behöva säga hej då. :(

Men vi hade det väldigt, väldigt trevligt när familjen Stenemo var på besök. Det var jättekul att få se barn nummer 3 som liten plutt. Barnen har lekt som.. ja, jag vet inte vad. Men det högg till lite i våra hjärtan när sönerna kom springades och ropade "mammmmmaa,  kan inte vi få leka med varandra imorgon med? Snällla!". Tänk om vi hade bott kvar där nere i Småland, haft dem på gatan ovanför vår.. då hade det varit praktiskt möjligt, men nu - nej. :(

Saknar dessa människor jättejättejättejättejättejättemycket (gick det fram att jag SAKNAR dem? ;))!

Vid middagen sa Stoffe att han tycker det är så skönt när vi träffas, för allt är så okomplicerat. Jag kan bara hålla med. Inget sånt där artighetstjafs ni vet.. utan det är bara ta vid där vi avslutade sist. Alla gör det de vill, Stoffe förser oss med nybryggt kaffe, barnen är här och där, Cissi o jag babblandes i soffan, S&M (obs! förkortningar av man´s namnen.. ;) diskuterar ljud, högtalare, film etc.

När de sent igår kväll åkte hem, kändes det så TOMT!!! De kommer upp ev. upp till våren igen, annars dröjer det enda till sommaren tills vi får ses igen.

Snyft.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback