Varit på barnakuten
Hemska dagar...
På juldagen åkte ju alla utom farmor hem. Jag, farmor och Edward satt i soffan och hade mysigt när han säger "Mitt hjärta slår jättefort! Känn!". Jo, hans hjärta slog fort - FORT!!! Efter ett tag sa han att han fick ont och höll sig över bröstet och pekade mot halsen. Jag ringde hälso o sjukvårdsupplysningen, men kom man fram där då? "Vi är överbelastade, var god försök senare". Ringde faktiskt 112 och fick då tala med deras sjuksköterska. De sa att vi skulle ta honom till barnakuten. När vi åkte iväg ca 50 min senare hade hans hjärta lugnat ner sig... då låg hjärtslagen "bara" ca 40 slag över det normala.
Inne på akuten gick det rätt fort. EKG togs och diverse prover. Han fick en till hjärtrusning (inte lika snabb som hemma) när vi var där, då slog hjärtat 202 slag/min.
EKG visade egentligen inget konstigt, men lite för snabba hjärtslag(dock ej onormala). Men hjärtat kan ju bli trött av att pumpa för hårt. Så de ville ha kvar honom för observation och ha honom kopplad till EKG under hela natten. Max åkte hem och jag o Edward stannade kvar. Det var inte lätt för honom att sova med alla dessa sladdar... de drog ut själva EKG-apparaten utanför vårat rum och satt faktiskt o bevakade den hela natten. 3 ggr kom de in. 2 utav gångerna hade han korta andningsuppehåll, som de sa var vanligt förekommande?! Annars var EKG bra!!! Tack o lov.
Idag togs det mer prover och läkaren har nu skickat remiss till hjärtläkaren. Hjärtultraljud ska göras + mer prover ska tas (om någon/några veckor).
Vi fick åka hem till lunch. Edward blev jätteglad, för han ville hem o leka med sina julklappar! Såklart.
Vet ni något om såna här hjärtrusningar??
Läkaren sa att det inte behöver vara något sjukligt bakom, men det är ändå svårt att koppla bort allt detta.. man blir ju så jäkla orolig! Sjukt orolig.
Ursäkta att det bara är som ett enda långt stycke. Det är inte såhär jag skrivit det, men mina nya stycken verkar visst inte vilja komma med.
Nej, usch vad obehagligt! Hoppas det bara var något tillfälligt och att det aldrig mer kommer tillbaka. Måste vara jättejobbigt att vara förälder i såna där lägen!
Det positiva är ju att han fick åka hem ganska snabbt, det lär han ju inte ha fått om de misstänkte något allvarligt.
Men oj, hoppas att det inte är nåt allvarligt. Stackarn.. båda två förresten, inte roligt när ens barn inte mår bra.
Vännen!
Oj! Tårarna bara rinner på mig! Jag vet inte vad jag ska säga... finns inga bra bokstäver på mitt tangentbord...
Självklart blir man orolig. Sjukt orolig. Extremt orolig. Självklart blir man det. Det måste man tillåta sig själv att få vara också. Och man sitter och tänker tankar man inte borde tänka. Och man tänker på alla "om" som man inte borde tänka på och om "om" inte fanns.
Jag lider med er! Med dig, med din söta son, med din man. Ja, med Stina också men hon kanske inte förstår så mycket. Fast nog känner hon av stämningen.
Åh vännen. Jag önskar jag kunde göra något för er! Jag känner flera personer som har varit med om att hjärtat börjat slå snabbare utan att det har varit något bakomliggande problem. Det kan tydligen bli så ibland. Utan anledning. Som om de orden skulle lindra din oro nu.
Hoppas att ni snabbt som attans får prover & svar på proverna så att ni slipper undra & vara oroliga.
All min kärlek & hjärtekramar till dig & din vackra familj!
Jennie: tack för dina ord. Vet du vad det värsta är?! Att även om alla prover o tester visar bra, kommer jag alltid, alltid vara orolig efter detta.
Minns du att jag berättade att jag alltid råkar ut för allting?! (tror det var i samband med nåt strul med våran Volvo)... Allting kan hända vem som helst, men mycket otroligt händer just mig!! Så med facit i hand till många incidenter, litar jag inte på något. Det som kan verka normalt idag, kan vara fel imorgon. Så är det väl iofs med allt..
Jag och M försöker hålla oss lugna inför Edward. Vill inte föra över min oro på honom. Men det är svårt... jättesvårt det här.
Somnar med honom vid mig. Med min hand om hans lilla kropp, vilandes på hans vänstra bröst. För tillfället gör det mig lugn och jag kan somna in med ett lung i min kropp.
Tack för att du finns!
KRAM!
...om alla prover & test visar bra kommer du gråta av lättnad, av lycka och oron kommer -även om den stannar i dig- släppa taget om ditt hjärta. Den kommer inte tugga på alla tankar du tänker och den kommer inte vara störst. Dagarna kommer gå och oron kommer minska för varje dag som går.
Jag skriver inte detta för att förringa din oro utan för att fokusera den. Just nu har du nog att vara orolig över. Du behöver inte också oroa dig över framtida oro.
Även denna dag: all min kärlek till er!
hjärtekramar!!!