MESS - Mina dagar i ord

Det är inte så ofta jag får flashbacks längre, från tiden då vi boddei Småland.

Ett tag kunde jag inte se bilder från huset vi bodde i. Jag kunde knappt tänka tanken på huset, på livet där nere. Det gjorde för ont. Å, vad jag saknade mitt småländska liv. Jag saknade så det gjorde ont ibland.
Jag saknar fortfarande, men inte på samma sätt.
Jag tänker inte lika ofta på vårat tidigare liv. Jag lever här och är nöjd med det.
Men idag kom det över mig. Helt oväntat faktiskt. Annars har det alltid varit något som utlöst saknaden, nostalgitripparna... tex ett samtal från någon småländsk kompis.
Idag kom minnena över mig. Jag började sakna mitt tidigare Småland.

Givetvis saknar jag kompisarna. Mest Cissi och hennes familj. Men nu har ju även de flyttat från Hovet,
så det var väl detsamma att sakna deras närhet. Såklart saknar jag Cissi-vän och inte bara Cissi-fikakompis. :)

Jag kan även sakna lukterna. Sakna huset. Sakna lugnet. Sakna människorna, människor jag faktiskt inte ens kände. Sakna bylivet. Sakna ord, sakna den småländska dialekten. Sakna naturen. Sakna våran fina Herrgårdsrunda. Sakna Rottnen. Sakna våra vägar där vi gick, där vi gick och pratade om hur det skulle vara att "flytta hem" igen. 

Jag ångrar inte våran flytt. Jag trivs här. Jag kommer aldrig mer flytta, jag vill inte det! 
Saknaden av Småland och alla mina minnen kommer nog aldrig att blekna.
Bara bli mer hanterbara.