Kan det vara så?
Där skriver en tjej som "inte-bara-är-någon-på-internet", som jag först tyckte.
Hon är något mer än det, även om jag inte har träffat henne.
Hon skriver fantastiskt. Hon är en sjujäkel på att fotografera. Hon är en jäkel på att beröra med sina texter.
Hur som helst, så handlade ett av inläggen om att ta någon/något för givet.
Jag skrev ett inlägg till henne att om man tar någon för givet, så älskar man inte den personen lika hett och innerligt. Om man inte tar någon eller något för givet, så njuter man bättre av livet och blir duktigare på att ta tillvara på stunderna av lycka. På de små stunderna i livet. Medans om man tar något för givet, så missar man många av de stunderna. Kan det vara så? Kan det vara så enkelt, för att njuta av livet så ska man aldrig ta något för givet?
Tänk om jag knäckt den tusenåriga livsfilosofigåtan "Hur blir jag lycklig?" nu? ;)
Jag tror inte det är svart eller vitt. Det går nog att ta någon/något för givet men ändå älska den/det innerligt. Det går nog att njuta av livet trots att man tar någon för given. Att ta någon för given kan kanske vara en trygghet. Beror nog på vad man menar med "att ta någon för given". Jag tror inte det är så enkelt. Den tusenåriga gåtan förblir... ;)
Men, ..... hm. Jag förstår hur du menar, men lyssna igen! :)
Om man tar tex en person för given, då kanske man inte ger sitt 100% engagemang till den. Man kanske tänker: "Ah, det där kan vi göra nästa månad eller nästa år". Men vi vet ju faktiskt inte om nästa månad eller nästa år kommer komma för båda personerna.
Om man däremot lever efter "älska som om varje dag vore den sista", så kanske man får ut mer av livet tillsammans och mer av varandra?!
Tar man inte varandra för givet eller livet för givet, så tror _jag_ att man dels ger mer av sig själv och blir mottagligare för att lyssna på ens respektive, ens barn, ens nära och kära.
Men visst förstår jag att man kan njuta av livet eller av någon, fastän man tar den för givet. Absolut!! Jag skrev att man kanske njuter _bättre_ om man inte gör det. Är du med? ;)
OK, gåtan kanske förblir... Men det kan ju iaf vara ett sätt att bli (mer!) lycklig! :)