Här kommer jag snubblandes..
Det är på tiden att jag gör en uppdatering!
Det har varit så mycket, att jag helt enkelt inte haft tid, ork eller lust att sitta vid datorn. Men nu ikväll så har min käre man återställt vårat datarum. Det betyder m a o, att renoveringen börjar gå mot sitt slut!!!!!!!
Ingen är gladare än jag för det! Det har varit ap-jobbigt att bo i, bland och med renoveringspryttlar. Till slut kommer man till en gräns då det är så rörigt och skitigt, att man totalt slutar bry sig. Vad händer då?
Jo, jag börjar må dåligt - för jag är en ganska ordningsam och strukturerad människa. Jag började må så dåligt (nåja, inte enbart av renoveringsstöket) att jag tog mitt pick och pack och flydde fältet.
Jag var borta i ett par dagar och sen när jag kom hem, mådde jag faktiskt bättre.
Skönt att ha den möjligheten och framför allt förståelsen från nära & kära (hm.. nästan alla ska jag väl tillägga.. )
När jag var borta skrev jag. Jag skrev en massa, för hand. Det var hur länge som helst sen jag skrev för hand och inte knackade på mitt tangentbord. Det var ren terapi för mig att få sitta och skriva och få vara ifred. Gud, så skönt det var! Lika skönt som att sen komma hem.
Det har även varit fullt upp här hemma. Ja, förstås med renoveringen och sen av besök. Skojigt med det sistnämnda. Till en början trodde jag denna vecka skulle bli relativt lugn. Men när jag tänker efter så är det fullt upp som vanligt... :
Måndag: träffa en kompis.
Tisdag: ev. Parken Zoo.
Onsdag: baka och plocka här hemma.
Torsdag: stan-dag. Besök hos frisören.
Fredag: Min lilla S fyller 1 Å R!!!! och det blir kalasande här hemma från morgon till kväll. På fm kommer ett par kompisar och deras barn och fikar. Eftermiddagen går i släktens tecken. 2 av paren kommer övernatta här. Trevligt, trevligt.
Lördag: 50-års kalas.
Söndag: nedvarvning inför nästa vecka som komma skall......
Ja, det var lite om vad jag pysslar med. Just nu mår jag bra och jag hoppas att jag så får göra. Jag ser fram emot att börja plugga, även om jag har lite på samvetet att vi kommer behöva rätt mycket hjälp med barnen den första månaden.... :( Men men, det får gå ändå....
Dom vet ju att jag älskar dem mest av allt på denna jord!
Det har varit så mycket, att jag helt enkelt inte haft tid, ork eller lust att sitta vid datorn. Men nu ikväll så har min käre man återställt vårat datarum. Det betyder m a o, att renoveringen börjar gå mot sitt slut!!!!!!!
Ingen är gladare än jag för det! Det har varit ap-jobbigt att bo i, bland och med renoveringspryttlar. Till slut kommer man till en gräns då det är så rörigt och skitigt, att man totalt slutar bry sig. Vad händer då?
Jo, jag börjar må dåligt - för jag är en ganska ordningsam och strukturerad människa. Jag började må så dåligt (nåja, inte enbart av renoveringsstöket) att jag tog mitt pick och pack och flydde fältet.
Jag var borta i ett par dagar och sen när jag kom hem, mådde jag faktiskt bättre.
Skönt att ha den möjligheten och framför allt förståelsen från nära & kära (hm.. nästan alla ska jag väl tillägga.. )
När jag var borta skrev jag. Jag skrev en massa, för hand. Det var hur länge som helst sen jag skrev för hand och inte knackade på mitt tangentbord. Det var ren terapi för mig att få sitta och skriva och få vara ifred. Gud, så skönt det var! Lika skönt som att sen komma hem.
Det har även varit fullt upp här hemma. Ja, förstås med renoveringen och sen av besök. Skojigt med det sistnämnda. Till en början trodde jag denna vecka skulle bli relativt lugn. Men när jag tänker efter så är det fullt upp som vanligt... :
Måndag: träffa en kompis.
Tisdag: ev. Parken Zoo.
Onsdag: baka och plocka här hemma.
Torsdag: stan-dag. Besök hos frisören.
Fredag: Min lilla S fyller 1 Å R!!!! och det blir kalasande här hemma från morgon till kväll. På fm kommer ett par kompisar och deras barn och fikar. Eftermiddagen går i släktens tecken. 2 av paren kommer övernatta här. Trevligt, trevligt.
Lördag: 50-års kalas.
Söndag: nedvarvning inför nästa vecka som komma skall......
Ja, det var lite om vad jag pysslar med. Just nu mår jag bra och jag hoppas att jag så får göra. Jag ser fram emot att börja plugga, även om jag har lite på samvetet att vi kommer behöva rätt mycket hjälp med barnen den första månaden.... :( Men men, det får gå ändå....
Dom vet ju att jag älskar dem mest av allt på denna jord!
Kommentarer
Trackback