MESS - Mina dagar i ord

Jag mötte en person idag. Vi hade ca 2 minuter på oss att summera våra 10 år "ifrån varandra".
Det är märkligt hur mycket vi hann berätta.

Många gånger när jag går på stan slår det mig att jag aldrig möter någon gammal klasskompis.
Jag har tänkt: "jaha, tänk om X står där en dag. Vad gör jag då´rå?". Har nästan känt det som att det vore något jobbigt liksom.

Och så idag händer det. Och allt bara kändes så naturligt. Ville prata mer med honom, höra mer vad han har gjort under dessa år! Mer, mer, mer.. :) 

Det kändes, som man ibland säger, som om det vore igår. Och jag var så glad när jag åkte hem.
Jag var så glad över mitt liv (nåja, på det stora hela i alla fall).
Med det jag har gjort, med det jag fått uppleva, med det jag har och upplever!!!
Jag har fått chansen att dela mitt liv med någon jag älskar och som älskar mig. Precis som jag är.
Jag har lyckan att få uppfostra och dela mitt liv med två underbara, UNDERBARA barn.
En pojke, en flicka. Världens finaste och bästa barn!

Jag är en lycklig person...
.. som älskar!