Böcker och minnen.
Vi var inne i stan ikväll. Skulle ju lämna igen kameran. Eftersom jag får andningssvårigheter av att gå in i Elgiganten och liknande affärer, så gick jag och lilla S av uppe vid den stora mataffären - medans MoE åkte ner till Elis och lämnade igen kameran. Skönt att slippa det och skönt att få gå i lugn och ro och handla mat!
Hamnade en lååång stund vid en massa pocketböcker som reades ut. 3 för 89:-. Perfekt!
I Egypten har jag tänkt att läsa om kvällarna, så det var lika bra att köpa på sig ett gäng böcker.
Jag hittade direkt en bok jag ville ha, Lögner av Charlotta von Zweigbergk. Eller det var en bok jag trodde mig vilja ha, en bok jag trodde mig ha blivit starkt rekommenderad. Men det var visst fel.
Den rekommenderade boken hette Tusen skärvor tillit, av samma författare. Får leta efter den vid senare tillfälle.
Så idag har det blivit tillskott i min bokhylla. Fick ju även hem min bok jag köpte på nätet idag.
Vännen av Gunilla Linn Persson. Tydligen är hon kvinnan bakom tv-serien Skärgårdsdoktorn, som jag för övrigt aldrig har sett ett enda avsnitt av. Jag har ytterligare en bok av henne, Livstecken - den ligger på mitt nattduksbord och väntar på att bli läst. Det är andra gången jag gör ett försök att läsa den. Men det går bara inte...
Jag köpte boken när jag mådde som sämst i mitt liv. Boken är en självutlämnande roman om författaren själv... Den handlar om att ta sig igenom kriser och svåra/jobbiga perioder/händelser i livet.
Just då när jag köpte den, trodde jag att jag skulle kunna få lite ork och livsglädje av innehållet.
Men något gjorde att den förblev oläst. Sen har den bara stått där i bokhyllan i flera år... tills för någon månad sen. Då ville jag ge den ytterligare en chans. Jag läste väl en 20 sidor, men kom sen av mig.
Den här gången blev jag mest bara deprimerad av boken och det vill jag helst hålla mig ifrån. Eller det är inte av bokens innehåll jag blev deprimerad, utan mer av minnena som tillhör boken. Minnena som gjorde att boken ens hamnade i min bokhylla. Minnena som får mig att minnas den där jobbiga tiden.
Jag kände lite samma känslor som jag kände DÅ.
DÅ, den gången då jag för första gången slog upp boken...
DÅ när jag mådde så där äckel-dåligt.
DÅ när jag önskade att varje andetag och varje dag var min sista.
DÅ när jag trampade på mig själv och även lät mig bli trampad på.
DÅ när jag spydde av utmattning, av äckel, av hat, självförakt
och ren jävla å n g e s t.
Jag är glad att det var DÅ.
Hamnade en lååång stund vid en massa pocketböcker som reades ut. 3 för 89:-. Perfekt!
I Egypten har jag tänkt att läsa om kvällarna, så det var lika bra att köpa på sig ett gäng böcker.
Jag hittade direkt en bok jag ville ha, Lögner av Charlotta von Zweigbergk. Eller det var en bok jag trodde mig vilja ha, en bok jag trodde mig ha blivit starkt rekommenderad. Men det var visst fel.
Den rekommenderade boken hette Tusen skärvor tillit, av samma författare. Får leta efter den vid senare tillfälle.
Så idag har det blivit tillskott i min bokhylla. Fick ju även hem min bok jag köpte på nätet idag.
Vännen av Gunilla Linn Persson. Tydligen är hon kvinnan bakom tv-serien Skärgårdsdoktorn, som jag för övrigt aldrig har sett ett enda avsnitt av. Jag har ytterligare en bok av henne, Livstecken - den ligger på mitt nattduksbord och väntar på att bli läst. Det är andra gången jag gör ett försök att läsa den. Men det går bara inte...
Jag köpte boken när jag mådde som sämst i mitt liv. Boken är en självutlämnande roman om författaren själv... Den handlar om att ta sig igenom kriser och svåra/jobbiga perioder/händelser i livet.
Just då när jag köpte den, trodde jag att jag skulle kunna få lite ork och livsglädje av innehållet.
Men något gjorde att den förblev oläst. Sen har den bara stått där i bokhyllan i flera år... tills för någon månad sen. Då ville jag ge den ytterligare en chans. Jag läste väl en 20 sidor, men kom sen av mig.
Den här gången blev jag mest bara deprimerad av boken och det vill jag helst hålla mig ifrån. Eller det är inte av bokens innehåll jag blev deprimerad, utan mer av minnena som tillhör boken. Minnena som gjorde att boken ens hamnade i min bokhylla. Minnena som får mig att minnas den där jobbiga tiden.
Jag kände lite samma känslor som jag kände DÅ.
DÅ, den gången då jag för första gången slog upp boken...
DÅ när jag mådde så där äckel-dåligt.
DÅ när jag önskade att varje andetag och varje dag var min sista.
DÅ när jag trampade på mig själv och även lät mig bli trampad på.
DÅ när jag spydde av utmattning, av äckel, av hat, självförakt
och ren jävla å n g e s t.
Jag är glad att det var DÅ.
Kommentarer
Trackback