Det är tyst...

.. här i huset. Båda barnen somnade bums. Detta är första gången jag ger lilla S en flaska välling innan läggdax, det ska bli intressant att se om det påverkar hennes sömn någonting. Förmodligen inte.
Men jag måste ändå få vara hoppfull. Guuud, vad jag längtar efter att få sova en hel natt. Sådär rakt av bara, non-stop liksom.

Det har varit en bra dag idag.
Det har hänt lite, men samtidigt har vi haft det skönt. Jag har fått lite andrum för mig själv (datortid) och det är alltid uppskattat. Där hinner jag koppla av lite, samla ihop mig och köra vidare ett tag till.

När jag satt nere vid datorn och (tjuv)lyssnade lite på M och sonen när de lekte, så blev jag så himla glad. Jag blev helt lycklig i hela mitt inre, i hela mitt hjärta! Jag kände en sån tacksamhet att barnen har fått världens bästa pappa. Han är en sån där riktigt bra lekpappa. En sån där pappa man vill ha som barn.
Han må vara (lite)virrig och sådär i det vardagliga med mig, men det går liksom att se igenom det -
hans braiga, enastående papparoll väger tyngre. Det väger upp. Det styr upp och ger honom så många pluspoäng att man blir helt lycklig att få dela sitt liv med honom och barnen.
Alltså, jag vet ju att han är den bästa M i världen. Den bästa M för mig. Men det är inget jag dagligen går runt och tänker på. Men ibland kommer det över mig och då känner jag mig världens lyckligaste i hela världen. För att inte bli avtagen den känslan, försöker jag sitta kvar på min plats där jag befinner mig och hålla mig så långt ifrån allt vad tvättstugan heter....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback