MESS - Mina dagar i ord

Lite lättbegripligare att se vad jag skriver va? :) (såvida man inte gjort som Jennie och kopierat in texten i ordbehandlingsprogram).

Då är vi hemma igen. Det är då med blandade känslor kan jag lova. Det kändes skönt att kliva in innanför dörren, till sitt hem. DET kändes bra. Det kändes skönt och bra att se M igen. Väldigt bra. Däremot kändes det mindre skoj att kliva av på ett regnigt Arlanda. Brrr, så kallt det var. Eller kallt, mer grått och blött. Fast vet ni.. när vi lämnade Hurghada flygplats igår så regnade det!! Jajemen! Det gjorde att det inte kändes så svårt att lämna landet.

Hur har det då gått med lilla S?
I måndagskväll när vi gått och lagt oss så rosslade hon och hade svårt med andningen. Mamma tyckte jag skulle åka in till sjukhuset med henne, det tyckte väl jag med.. men kanske inte att det var lika akut som min mamma tyckte det var. Men när lilla S försökte skrika med sin hesa stämma och hade nämnbart svårt att andas, så klädde jag på mig och drog iväg med henne. Mamma var kvar på hotellrummet med sovande E. Receptionen ringde och beställde en taxi till mig.

En taxi ja.. Det betydde att det inte fanns någon bilbarnstol till S!! Det kändes inte bra att ha henne löst i mitt knä. Det var inte långt till sjukhuset, men ändå...  det värsta kan ju hända på bara några meter, avståndet är ju egentligen inte SÅ väsentligt. Anledningen till att jag inte gick dit, var att klockan var 23 och att gå själv där i Egypten på "natten" - det kändes inte heller som någon bra idé.

Väl på sjukhuset gick det väldigt fort. Fick komma in direkt. Det gick väldigt bra att snacka på engelska med läkarna, blev lite förvånad över mig själv! :-) I såna här lägen ser man hur viktigt det är med språk, med engelska. Lilla S hade öroninflammation!! och även en halsinfektion! Så vi fick antibiotika + restriktioner om att ifall febern skulle stiga igen, så var vi tvugna att komma tillbaka + att vi strängerligen inte fick flyga hem dagen efter!!! DET fick jag panik över. Mamma o E skulle då få flyga hem och jag och S skulle ha blivit kvar själva! Tydligen är det farligt att flyga med små barn som har så hög feber. Givetvis hade jag stannat kvar med henne om det hade varit nödvändigt, men nu hade S 38 grader med Alvedon och det var OK. TACK OCH LOV!

Jag kan erkänna att jag var nervös över hur flygresan skulle gå. Trycket i öronen och sådär... Men det gick hur bra som helst, med båda barnen! E är ju inga problem som helst att ha med sig! Han var nöjd desa 5 timmar. Lilla S, ja antingen satt hon i sin babycot och var nöjd eller också sov hon i den!! När vi landade skrattade hon! :) Hon gillade helt enkelt att flyga.
Jag hade förresten S i min bärsjal när vi lämnade hotellet 10 och tills vi gick på planet 12.30. Hon tycker det är mysigt att sitta i den, hon sover ju även i den. Bärsjalen var det bästa jag hade med mig på resan. Helt ovärderlig på flygplatsen och tiden mellan flygplatsen - hotellet. Kanon!

En liten parantes bara.
Igår innan vi lämnade hotellrummet så höll sonen på och donade och rätt som det är hör jag ett välbekant "klirr"ljud eller hur jag ska beskriva det. I alla fall ljudet ifrån när han slår ner ett dricksglas efter att ha druckit vatten. HJÄÄÄLP! Man får ju INTE dricka vattnet i Egypten!
"Eeeeeeeeeee, vad gjorde du??? "
E kommer ut från badrummet: "Drack vatten".
"Drack du vattnet från kranen????"
E: "Jaaa?".

Jaha, så var det med det ja. :)
På planet hem kom väl resultatet kan man säga.......... och även imorse. Idag ska jag iväg och storhandla, känns lite tveksamt om man törs ge sig iväg med honom utanför dörren. Men det visar sig väl senare under dagen hur det blir.
Måste ju även se hur S verkar. Halsen låter sådär, men jag tycker inte hon kändes särskilt varm vid 6-tiden imorse. Försvinner inte febern helt och hållet snart, så går jag nog ner till BVC med henne. Små barn ska väl inte gå med feber i alltför många dagar?!

Nu ska vi gå ner och äta frukost och njuta av att vara hemma .... i det blaskiga vädret...

EL GOUNA: miiiiisssss you!