Sur & grinig mamma...
Jaaa, jag kommer hemifrån en stund idag! :-)
Imorse fick jag höra att jag var så sur och gnällig, att jag fick ta och skärpa mig. Ja, det var min kära man som gjorde den "upptäckten". Vet faktiskt inte vad han syftade på.. eller jo, jag suckade och skruvade besvärat på mig när lilla S åkte nedanför mig i sin stol och gnällde och hade sig. Hon blev såklart också hungrig i den stunden jag slog ner min rumpa för att ta första tuggan av mitt goda, hembakade solrosfröbröd. Det slår aldrig fel..
Men OK, jag erkänner.. just nu är jag rätt trött och mitt tålamod ligger väl inte på topp. Det blir väl så efter 7 månaders störd nattsömn. Men ändå tycker jag att jag klarar av den störda rythmen bätter än vad jag gjorde med sonen. Då tyckte jag att det var väldigt jobbigt att behöva vakna flera gånger/natt - däremot har jag inget minne av att jag var sur och grinig, så som jag kan vara nu.
Med lilla S tycker jag alltså inte det är jobbigt att vakna om nätterna, eller jo.. det är det väl, men inte så som jag tyckte med E. Däremot så är jag alltså sur och grinig istället...
Hur mitt humör skulle kunna bli med ett ev. tredje barn´s nattvak, törs jag just nu inte sia om...
Jag ringde H imorse och frågade om hon hade lust att följa med in till stan och ta en lunch. Det hade hon ingenting emot, precis vad jag trodde! :-) Åh, vad jag ska njuta och samla energi denna stund hemifrån.
Imorse fick jag höra att jag var så sur och gnällig, att jag fick ta och skärpa mig. Ja, det var min kära man som gjorde den "upptäckten". Vet faktiskt inte vad han syftade på.. eller jo, jag suckade och skruvade besvärat på mig när lilla S åkte nedanför mig i sin stol och gnällde och hade sig. Hon blev såklart också hungrig i den stunden jag slog ner min rumpa för att ta första tuggan av mitt goda, hembakade solrosfröbröd. Det slår aldrig fel..
Men OK, jag erkänner.. just nu är jag rätt trött och mitt tålamod ligger väl inte på topp. Det blir väl så efter 7 månaders störd nattsömn. Men ändå tycker jag att jag klarar av den störda rythmen bätter än vad jag gjorde med sonen. Då tyckte jag att det var väldigt jobbigt att behöva vakna flera gånger/natt - däremot har jag inget minne av att jag var sur och grinig, så som jag kan vara nu.
Med lilla S tycker jag alltså inte det är jobbigt att vakna om nätterna, eller jo.. det är det väl, men inte så som jag tyckte med E. Däremot så är jag alltså sur och grinig istället...
Hur mitt humör skulle kunna bli med ett ev. tredje barn´s nattvak, törs jag just nu inte sia om...
Jag ringde H imorse och frågade om hon hade lust att följa med in till stan och ta en lunch. Det hade hon ingenting emot, precis vad jag trodde! :-) Åh, vad jag ska njuta och samla energi denna stund hemifrån.
Kommentarer
Trackback