MESS - Mina dagar i ord

Idag är det 1 år sedan min kära mormor dog.
1 år sedan jag såg henne för sista gången.
Sista gången jag klappade på henne...
Hon var så vacker och fin.
Jag trodde döden skulle vara så mycket läskigare.
Men för min mormor var den vacker, det vet jag.

Min mormor älskade blommor (och djur).
Hon hade en blomma i sitt fönster, en hibiskus - som man alltid fick gå och plocka avdroppade blommor ifrån. Ni som kan något om hibiskusar, vet att de tappar sina blommor fort och jämt o ständigt. Den blomman bara är så.

Den dagen mormor dog slog en hibiskusblomma ut. Röd och ståtlig, jättevacker! Den blommande så fint bredvid hennes säng..  Man kan säga att blomman och mormor matchande varandra. Dels blommans färg mot mormors blus, men också vackert mot vackert.

Den här blomman fortsatte att blomma, länge. Alla var fascinerade, tänkte att snart trillar den av.
Min morfars födelsedag kom i marsmånad, ännu satt blomman kvar och vad händer på hans födelsedag? Jo, det slår ut en ny blomma - bredvid mormors blomknopp! Där sitter de två blommorna, tätt ihop, ensamma i den för övrigt oblommiga hibiskusen. Det blomstrar sann kärlek om hela blomman!

Idag, 1 år sen mormor dog - sitter hennes blomma kvar än! Det är helt "omöjligt". Det ska inte gå... precis lika lite som att man ska kunna bada i Mälaren nu. Ni förstår liknelsen...

Undrar vilken dag "hon" släpper taget?!  Förmodligen den dagen då min morfar ger upp.