Min gårdag
Gårdagen kunde ha varit en heltrevlig dag, från morgon till kväll. Men det blev inte riktigt så.
Ville vara snäll igår morse, så jag tog barnen och gick ner så M fick lite sovmorgon. Frukost, bad och fix - sen tyckte jag att barnen kunde få väcka trötta pappa! Dvs. min snälla sida hade gjort sitt.
2 barn på gatan kom hit och lekte med sonen. Jag språkade lite med ena mamman som var med, väldigt trevligt så länge det varade. Var tvungen och sticka iväg och träna, klockan 12 hängde jag på låset..
Hem, duschade, slängde i mig fiskpinnar, potatis och spenat... Sen drog jag och sonen iväg till A och hennes barn. H och hennes ungar tittar in, hinner väl vara där i ca 10 minuter tills hennes son ställer sig och KISSAR på min son!!! Dom gick hem då.
När jag kommer hem hade Cissi från Småland ringt!! Åååå, min Cissi!! :)
Ringer upp och surrar lite samtidigt som jag fixar middagen. Hon är redan i vecka 33!!! Jag måste åka och hälsa på dom snart. Vill ju att vi åker hela familjen, men vette 17 om lilla S fixar bilresan. Eller det gör hon ju, men jag menar snarare om hon fixar den pigg och glad..... Finns inget mer stressande än att åka bil med en missnöjd och ilsk S! Kanske skulle ta med mig sonen och ta tåget ner till dem! Ja, det är ju en idé! Ska spåna vidare på den!
Hur som helst, så pratade vi lite om orten där vi båda bodde (dom bodde på Gränden ovanför våran). Dom saknar också huset och orten jättemycket. Varken hon eller Stoffe har varit förbi huset dom bodde i än. Det känns för mycket fortfarande, sa hon - jag förstår vad hon menar.
Efter samtalet blev jag lite låg, samtidigt som jag blev jätteglad! Jag blir alltid så glad när jag pratar med henne, men när man sen har lagt på luren så känner man den där saknaden. Dels efter henne och hennes man, men kanske mest saknaden av det liv vi hade där nere i Småland?! Jag vet inte.. men det är alltid någon konstig saknads-känsla jag får. Samtidigt som jag inte vill ha tillbaka det livet. Dubbelt va?!
Kvällen avslutades med ett nybakat morotsbröd med smör och ost!
Ville vara snäll igår morse, så jag tog barnen och gick ner så M fick lite sovmorgon. Frukost, bad och fix - sen tyckte jag att barnen kunde få väcka trötta pappa! Dvs. min snälla sida hade gjort sitt.
2 barn på gatan kom hit och lekte med sonen. Jag språkade lite med ena mamman som var med, väldigt trevligt så länge det varade. Var tvungen och sticka iväg och träna, klockan 12 hängde jag på låset..
Hem, duschade, slängde i mig fiskpinnar, potatis och spenat... Sen drog jag och sonen iväg till A och hennes barn. H och hennes ungar tittar in, hinner väl vara där i ca 10 minuter tills hennes son ställer sig och KISSAR på min son!!! Dom gick hem då.
När jag kommer hem hade Cissi från Småland ringt!! Åååå, min Cissi!! :)
Ringer upp och surrar lite samtidigt som jag fixar middagen. Hon är redan i vecka 33!!! Jag måste åka och hälsa på dom snart. Vill ju att vi åker hela familjen, men vette 17 om lilla S fixar bilresan. Eller det gör hon ju, men jag menar snarare om hon fixar den pigg och glad..... Finns inget mer stressande än att åka bil med en missnöjd och ilsk S! Kanske skulle ta med mig sonen och ta tåget ner till dem! Ja, det är ju en idé! Ska spåna vidare på den!
Hur som helst, så pratade vi lite om orten där vi båda bodde (dom bodde på Gränden ovanför våran). Dom saknar också huset och orten jättemycket. Varken hon eller Stoffe har varit förbi huset dom bodde i än. Det känns för mycket fortfarande, sa hon - jag förstår vad hon menar.
Efter samtalet blev jag lite låg, samtidigt som jag blev jätteglad! Jag blir alltid så glad när jag pratar med henne, men när man sen har lagt på luren så känner man den där saknaden. Dels efter henne och hennes man, men kanske mest saknaden av det liv vi hade där nere i Småland?! Jag vet inte.. men det är alltid någon konstig saknads-känsla jag får. Samtidigt som jag inte vill ha tillbaka det livet. Dubbelt va?!
Kvällen avslutades med ett nybakat morotsbröd med smör och ost!
Kommentarer
Trackback