Det högg till
Senare när jag pratade med Edward frågade jag om han drömt mardrömmar... "Ja, men det var något riktigt, riktigt läskig. Jag törs inte berätta".
Jag sa att vad det än var, så är det okej att berätta. Att det till och med kan vara lite skönt att få berätta om det hemska man drömt om.
Då kom det: "Jag drömde att jag dog". Och just där, högg det till i mitt hjärta.
Han fortsatte: "Det var en massa rök. Vårat hus brann ner. Jag var ensam hemma för du och pappa var på jobbet, så jag dog. Och sen vaknade jag och då såg jag att mormor och morfar låg bredvid mig så då behövde jag inte vara rädd. Men det var en jätteläskig dröm!".
Okej, okej.... han drömde bara, tänker ni nu. Klart han gjorde. Men det kändes ändå att höra honom berätta att han drömt att han dog! Förmodligen förstärkt av allt det här kring hans hjärta.
Två nätter senare, drömmer även jag att han dör! Han fick en hjärtrusning och denna gång blev han väldigt medtagen. Hans ögon blev alldeles blålila och hela hans kropp skakade. Hjärtat slog så fort, det gick inte ut någon syresättning till blodet - han kvävdes. Jag vaknade upp med blöta kinder och en konstig känsla i magen. Var tvungen att väcka Max.
Det är tur att jag aldrig tidigare drömt sanndrömmar.
Oj.
Du vet ju mig. Vad jag tycker & tänker. Och du vet att jag inte alls tänker att "bara dröm".
Oprah sa nån gång att "gud" (ödet, kalla det vad man vill) först viskar och sen pratar och sen skriker. De flesta hör inte viskningarna och förstår inte pratningarna utan vaknar först vid skriket. Jag tror att viskningar kan vara drömmar för en del. För mig, bland annat.
En sak stör mig enormt men jag tror jag tar det i messengern vid tillfälle, om så ges, för jag vill inte skriva det nu.
Miljoner kramar till den bästaste Saran jag vet!
Usch, vad obehagligt! Jag har aldrig någonsin drömt att jag dött. Har haft mardrömmar med mycket otäckt innehåll, men man får ju aldrig något sånt slut precis.
Hoppas han slipper såna drömmar igen! I den där åldern ska man väl inte tänka på döden?? När vi intervjuade barn i förskoleålder till ett grupparbete förut om just döden, hade bara någon enstaka vissdom om att den ens fanns, medan de andra inte hade något alls att komma med (som tur är). Han är för klok och grubblande er lilla son.
För övrigt har jag heller aldrig drömt sanndrömmar, det är nog bara en viss sorts människor som gör det, för oss andra har nog inte drömmarna någon "högre" betydelse.
Jennie: jag tar till mig av det du skriver. Kanske är det så som du säger att drömmar är viskningarna... men jag hoppas inte.
KRAM!
Anna: för Edward är inte döden något obekant. Han har till och med sett döden, eller vad man ska säga. Vi åkte ju och tittade på mormor bara ett par, 3 timmar efter att hon dött. Han var även med på begravningen och innan den frågade han lite om döden och så. Så vi har ju pratat om döden.. och att ingen VET vad som händer när vi dött. Vi har även berättat att det finns de som tror att allt är slut då, medans andra tror att man lever vidare etc.
När Daniel var 3 år, drömde han att mamma cyklade borta vid Amsta och cyklade på en fiskelina som kapade av hennes huvud... Mamma minns det än idag som om det vore igår han kom och berättade om drömmen.
Jag antar att detta är en dröm som jag kommer minnas. För alltid.