Natten förstörde hela dagen

Igår kväll när vi precis var på väg att somna in, började Stina hosta. Inte bara lite grann, utan hon hade världens hostattacker! Jag sa åt Max att gå in och lägga sig i Edward´s säng så skulle jag ta in Stina till våran säng. Så från 23 till 05.20 har hon hållt på och hostat som en tok! Stackars liten! Hon har hostat både i sömnen och i mer vaket tillstånd, men tack och lov så vaknade hon aldrig till helt och hållet så hon ville gå upp och ha sig. Nej då, hon låg kvar bredvid mig. När Max gick till jobbet 7 imorse så sov hon fortfarande.. kan inte komma ihåg när det hände senast. Hon var så trött efter nattens hostande, vilket är heeelt förståligt! Hon vaknade av att storebror spelade trummor i sitt rum...

När jag klev upp värkte mitt huvud av sömnbrist! Ögonen gjorde ont.
Lämnade barnen på dagis klockan 9, sen gick jag hem och lyssnade på en föreläsning. Läste lite i en kursbok, men sen orkade jag inte mer - var tvungen att sova en stund. "En stund" blev till 2 timmar, sen var det dax att hämta barnen. Följde med Helena hem, barnen sprang runt och lekte och hoppade studsmatta om vartannat.

Sen. Där. Någonstans. Gick det fel. Ja, promenade hem gick bra.. men när vi sen skulle gå in så fick Stina värsta utbrottet och vägrade gå in (iofs som vanligt). Tog henne under armen och gick in och som hon skrek!! Det brukar hon göra när vi ska in, men inte så här länge! Hon skrek faktiskt i 1 timma och 10 minuter! Höll på och bli galen när det började närma sig en timma. Edward pluggade i öronproppar.....

I det där kaoset försökte jag laga ordning middagen. Edward hade tidigare önskat sig köttbullar, potatis, gräddsås och lingonsylt. Barnen var jättehungriga, men Stina vägrade äta! Satte henne i badet och då vände det, då blev hon glad igen.

Vi låg och myste innan hon skulle somna. Jag läste Totte och missen för henne och hon var sååå go´! Sen låg vi och sjöng lite, Imse Vimse är en av favoriterna. Hon kan inte texten, men följer med och gör handrörelserna. Jag pratade lite med henne, strök henne över huvudet och bad om förlåtelse för att jag knappt orkade med henne ett tag. Hon tittade på mig med sina stora mörka ögon och la av världens sötaste leende och så pekade hon med sitt lilla pekfinger på min näsa: "mamma nä´ha". Och då, när hon såg på mig och log - så vällde alla känslor över. SOM JAG ÄLSKAR HENNE!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback