Är de inte vackra?
Jag tycker det i alla fall! :) Tycker bilden i sig är otroligt vacker. Kan nog inte se mig mätt på nygifta par, det är något med dem - blickarna, sättet de rör sig på - allt! En av de stora (kanske största för en del) dagarna i ens liv, då man säger ja och lovar varandra evig trohet i nöd & lust. Vackert! Oavsett om det är i en gammal vacker kyrka inför 200 pers eller om det är en mindre borgerlig cermoni enbart för de närmsta. Det är vackert vilket som, för det enda som spelar roll är kärleken, tilltron till varandra och framtiden ihop! (Nä, nu ska jag sluta skriva om det här, känner att det börjar dra iväg åt det extremt smöriga hållet. Men jag sa ju att jag är svag för nygifta par! ;))
Det här tack-kortet väckte så många minnen till liv. Från barndomen. Att se en barndomskompis ha blivit vuxen, skaffat världens raraste flickvän och dessutom gått och gift sig -gör en så glad! Det är så underbart att se lyckliga människor i ens närhet. Jag blir alltid glad när vi träffas, för i några timmar känns det som att vi är barn igen. Att vi är "ungarna på gatan" som sparkar boll, leker i trädgårdarna, paddlar kanot/kajak och härjar. Fasen vilken härlig uppväxt man har haft! Jag är innerligt tacksam över att ha fått växa upp här ute i (o)byggden) och jag är himla glad att vi fortfarande håller kontakten. Han (och hans syster) är ju länken till min barndom. Det är bara med dem jag kan minnas tillsammans.
Aa, det är stort att få följa personer i ett helt liv, från att man varit små tillsammans tills vuxen ålder!
Sådär ja. Slut på nostalgin, men jag kände att jag var tvungen och lätta på trycket! ;)
Coolt! Har inte sett Martin sen högstadiet typ, nu är han ju vuxna mannen! :) (För visst är det han?) När var ni på det där bröllopet? Vart var det?
Ja, nu är han vuxna mannen!! Skitskum känsla, för i mina ögon är han ju fortfarande lill-Martin (som Edward kallar honom för).
Vi tog upp kontakten och började umgås för ca 5 år sen och förstå gången vi sågs efter hur många år som helst - fick jag en chock! Där stod han, den lilla pojken från gatan... med en jättego tjej och ett vuxet sätt! Hjälp, blev helt chockad! :) Och FORTFARANDE har jag svårt att se honom något annat än den lilla killen... Och han verkar se på mig som den lilla flickan..... (precis som bror min gör).
Det är jättekul att hålla kontakten med honom (och hans syster) eftersom vi har så många minnen tillsammans. Det är väl som för dig och tex Åsa?!
Man har minnen ihop som inga andra förstår eller ens tycker är roligt att bladdra om/lyssna på.
Vi gick aldrig på bröllopet (minns inte vad vi gjorde den helgen, men något var det. Däremot gick min bror och AnnSofie + många andra kolbäckare jag sett på kort från Martin´s mamma. Bla var det kort på Daniel Ohlson, Tomas Jonsson, Jonas Avelin (tror jag det var) mfl).
Dom gifte sig i Katarina kyrkan på Söder nu i juni.