Dödsannonser på löpande band

Ja, det är så jag känner det.

Under de tre veckor jag jobbade på onkologen hann jag få mer eller mindre kontakt med en del patienter. Många kom varje dag och då föll det sig naturligt att man började prata om ditten & datten. Därför gör det mig så ont när jag nu ser deras dödsannonser! Det gör mig också så förvånad att det har gått så FORT!
Imorse när jag kollade nättidningen under dödsfall, såg jag att ännu en patient, som jag mycket väl känner igen - har gått bort. Men patienten som jag verkligen fick kontakt med och som jag trodde inte skulle ha så långt kvar, hon verkar i alla fall leva!

Måtte jag eller någon annan närstående aldrig få cancer!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback