MESS - Mina dagar i ord

Det är som att de små liven känner på sig när mamma eller pappa inte orkar. När man är som mest stressad och pressad och har mest ont - det är då de sätter den där sidan till. Jag pratar om min morgon.

Hade en telefontid med min läkaren klockan 9, samma tid som jag lämnar på dagis. Bad att få bli läkarens sista samtal, allt för att försöka hinna hem i tid.

Det började med att Stina inte fick äta upp tandkrämen (hon fullkomligt älskar tandkräm!) Sen fortsatte det bara i trots-skrik-slit-gråt-svängen tills vi var på dagis. Hon vägrade att ha på sig strumporna, så hon fick åka cykel utan dem. Visst var det kylig luft, men det kändes ändå som en bagatell att BRÅKA om. Särskilt eftersom mitt huvuud dunkade av värken som smygit sig på av hennes gallskrikande... Härligt, härligt!
Fröken J tog emot oss i dörren och jag drog en snabbresumé om våran morgon och att jag har en läkartid klockan 9. Fick lämna av Stina i dörren med kläderna på, tur det är så bra personal på förskolan. In till Edwards avdelning för att säga hej då. Träffade (såklart!) den nya pojkens mamma utanför. Hon började prata på om allt möjligt från blöjor till vart vi bor... Tydligen vill hon och pojken komma hem till oss och leka. *gulp* Men gör man så där när man träffar en mamma första gången, frågar var de bor och frågar om "vi" kan leka någon dag?! Visst att de är nyinflyttade och försöker komma in, men man måste ju ändå känna av varandra s a s. Blir rädd när folk är så där påflugna! Jisses! Men visst kan vi träffa dem, jag vet ju att Edward vill leka med killen. Men hallåå, hon får väl ta och lugna ner sig lite! 

Jag hann hem innan läkaren ringde.
Det hela handlade om mitt plötsliga håravfall!! Tog även upp att jag har ont i svanskotan, han tror inte det har att göra med TBE:n i sig. I så fall kan det vara nervtrådar som spökar där nere.. men tydligen ska det inte ge någon manifestation i skelettdelarna. Hoppas han har rätt. Håravfallet kommer säkerligen från infektionen (alltså inte TBE:n) och den stressreaktion min kropp varit i, men han vill ändå att jag går till min husläkare och tar olika prover. Kan vara vitaminbrist. Tur det inte var Citodonen som bidragit till håravfallet!

Vi kom (såklart) in på mina studier igen. Än en gång fick jag höra att han inte tycker det är någon bra idé. Det var som att han kom på sig själv sen, att det är lönlöst att försöka få mig avstå...
Jag kan inte vara sjukskriven i höst! Jag skulle bli UTTRÅKAD och GALEN! Vad 17 skulle jag göra hela dagarna?
Nu ( i samband med att stora tovor från mitt hår föll bort) tycker inte Max heller att jag ska börja plugga. Han föreslog att jag försöker ta 15 poäng och så ta resterande nästa höst/vår och samtidigt jobba. Visst, det är en idé - men jag vill ju bli klar nu i juni som tänkt! Vi ska ju fira min examen + 30-årsdag med två veckors utlandssemester ihop med mina föräldrar (förvisso senare på hösten, men ändå.. i huvudsak är det min lilla examen jag vill fira).

Jag provade att köra bil i helgen, det gick inte. Hjärnan fick något tupp-juck. Pappa min kör mig till Örebro på måndag så jag kan gå på registreringen + föreläsningen. Tack till världens underbaraste föräldrar!