Hektisk dag
Var och storhandlade med mamma & pappa imorse. Vem ringer då om inte I-kärringen från onkologen. Men hon var trevlig nu och dessutom tyckte jag det var snällt av henne att ringa och fråga hur jag mår! Hon berättade att folk ofta kommer och frågar hur det är med mig, om de hört något etc. Läkarna talar visst fortfarande om min silltårta jag bjöd på under midsommarlunchen! :)
Hinner plocka och fixa i 1 timma innan mäklaren kommer. Han tycker vårat hus är väldigt, väldigt fint och välbevarat för att vara så gammalt. Han tittar, frågar, tar kort... efter rundvandringen ute och inne sätter vi oss vid köksbordet och det är nu jag vill få en summa.. Han jämför med 3 andra hus som är sålda på våran gata, de har gått för 1.900.000:-! Han säger att vi också får lägga oss omkring det, men då protesterar jag! Vi kan inte få nästan två mille för det här huset, det går inte och det vet jag. Jag berättar att vi minimum vill ha 1.300.000:- (för att slippa topplånet) och det kommer vi garanterat få, säger han. Han ville räkna i lugn och ro innan han ger någonting skriftligt + att han villle konferera med två andra mäklare. Imorgon ringer han och ger mig ett muntligt värderingsvärde.... *nervöst*
Fasen vad skönt det skulle vara att sälja huset för säg typ 1.350.000:- och sen sätta sig i en fin hyreslägenhet (går det att hitta en fin sådan?) och leva skuldfri med x-antal hundratusen på kontot!! Jag vill!!! Men det går liksom inte ihop sig, för jag vill inte bo i lägenhet.. vill ha mitt egna.
Ikväll var Max & jag på husvisning (det jag länkar till i tidigare inlägg). Det var jäkligt slitet invändigt... varje rum, köket, båda badrummen skulle behöva renoveras. Dessutom var vägen bakom tomten alldeles för trafikerad!
Men huset var jätteläckert, jäklar vad stort det var. Men vi har bestämt oss för att inte gå vidare med det. Det har hela tiden bara känts "njaaa.. njeeee", både när det gäller själva orten och tomten. Ikväll tyckte vi gatan kändes kal(l) på något vis, som att det fattades liv och gläjde där. Skönt att vi båda känner lika.
Imorgon ska vi in och träffa Trivselhus (de som säljer tomterna vi är intresserade av). Ska bli mycket intressant att se vad han har att erbjuda och hur allting ska gå till. Det känns verkligen som att jag vill bo där ute i Husta, på tomt nummer 27 (eller möjligen 25 tror jag det var). Jag vill att mina barn ska få växa upp där, mitt i naturen. Tror jag.
Det här med hus var visst inte så enkelt.. det finns ju så många alternativ! Nåja, vi sitter iaf inte i kärret...
När vi kom hem från husvisningen ställde jag mig och gjorde iordning en stor smörgåstårta. Har även bakat 2 kladdkakor och en sockerkaka. Mor min bakar bullar till morgondagen. Håhåjaja, bäst att sova nu så jag orkar med fredagen och helgen...
Trist med huset i Sura, tänk att bilder kan ljuga så mkt! Det såg ju jättefräscht ut! Men men, i slutändan är det nog bara bra att ni inte hamnar där, för jag tror det är lika illa som Klbk faktiskt.. Skvaller, skvaller, skvaller.
Och GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN! Hoppas du får en trevlig dag! Och att fler i din omgivning greppat det här med ditt stora intresse och därför ger dig mååånga pysselrelaterade presenter! :)
Tack för gratulationen!
Ja, det känns jäkligt bra att inte hamna i Sura.
Men grejen är den att jag gillar Kolbäck. Visst skvallras det, men var någonstans görs det inte? Inte ens i släkten eller bekantskapskretsen slipper man ifrån det... Det gör mig faktiskt ingenting, orkar inte bry mig. Och jag vet ju själv att det lätt blir skvaller när man ses, "vad gör h*n nuförtiden? H*n har fått barn, h*n har gift sig, de har byggt hus, h*n jobbar där" osv... ;)
Bättre barnomsorg än Kolbäck blir svårt att hitta och DET känns apruttet!
Ang. presenter... jag hoppas också på pysselpresenter! Och det bästa är att jag VET att jag kommer få det av mina föräldrar!! :D Frågan är bara vad... späääännande!