MESS - Mina dagar i ord

Pratade med min läkare igår, han är inte så vidare förtjust i min inställning till studierna. Jag har ju bestämt mig för att börja läsa, men han råder mig till att inte göra det. Känns ju såklart väldigt kymmigt att ändå börja läsa, jag menar han är ju trots allt en specialistläkare i infektion... Men när jag har bestämt mig så går det inte att rucka på. MEN, jag tänker inte försöka klara studierna för kung & fosterland, never! Känner jag att det inte går, att hjärnan och kroppen protesterar - då får jag väl slänga in handduken, men då har jag iaf försökt. Jag vill inte ge upp utan att ens försöka. Jag kommer bli sjukt rastlös och smått galen i höst, om jag tvingas gå hemma.
En bra:ig grej är att om jag inte fixar studierna, sjuskriver läkaren mig från 1 september så det inte blir något glapp i sjuskrivningen. Då kan man tydligen få strul med försäkringskassan.

Idag när jag var hem till mina föräldrar sa pappa att om jag inte fixar bilkörningen tills 3 september, så ställer han upp och skjutsar mig! Vad glad jag blev, jag har verkligen världens bästa föräldrar! Och kul såklart att han kan köra bil igen (frakturen har läkt ihop och han börjar kunna gå igen..).

Idag lämnades mina brorsdöttrar hemma hos mamma & pappa. Jättekul att träffa dem. Tiger-Li följde med mig till förskolan och hämtade Edward & Stina. Sen lekte dem ett par timmar här hemma, skönt att det funkar så bra.
De ska vara hos deras farmor & farfar tills på fredag och anledningen är att Daniel & AnnSofie är hemma och fixar med nya lägenheten. De flyttar från en 2:a till en 4:a. Flyttgubbarna kommer imorgon klockan 8 och börjar packa ner deras pinaler i kartonger. Klockan 12 tror jag de får tillgång till nya lägenheten. Vad skönt att anlita en firma som fixar allt åt en. Men visst, en del saker har de ju såklart plockat ner själva.. av eget intresse! ;)

Imorgon hämtar mamma barnen på dagis och sen ska vi vara här hemma allihop. På kvällen blir det grillning och förhoppningsvis kommer Eva över!

När det gäller huset har jag i princip bestämt mig för att avstå. Det är världens drömhus, men någonting säger mig att vi inte ska ha huset. Så har jag känt från första början, att det liksom varit "något". Har haft fel känslor för orten och för området (fast själva gatan ska vara bra). Men när man saknar den där riktiga GLÄDJEN och spänningen för ett hus man ska köpa, då stämmer det inte. Det måste kännas rätt i hela magen och visst känns det helt okej nu, men inte helt 100% rätt -därför har jag bestämt mig för att jag inte vill. Max tog det sådär.. han ville ju SÅ gärna ha det här huset. Försökte förklara för honom att det är ju SÅ som han känner, även jag vill känna - att det är så man SKA känna inför ett husköp. Och givetvis vill ju han att jag ska vilja lika mycket. Men det var inte kul att se besvikelsen i hans ögon.
Nu ska vi leta hus i Strömsholm istället. DET känns bra!