Dagislämning
Eva från sonens avdelning var inne på småbarn, de ordinare förskolelärarna på Stina´s avd. hade planeringstid. Den enda Stina känner trygghet hos är hennes inskolningsfröken. Det känns iofs jättebra att hon tyr sig till en, men det kan ju också bli jobbigt att hon bara känner sig trygg med EN av de tre fröknarna.
När Stina först fick syn på Eva tittade hon bara länge och väldigt skeptiskt på henne. Jag tog av Stina alla ytterkläder, satte på henne mockasinerna... Stina förstod att jag snart skulle gå. Började trycka sig närmare mig... Jag kramar och pussar henne, säger "hej då, vi ses sen gumman!" och ställer ner henne på golvet. Hon tittar återigen MYCKET skeptiskt på Eva... sen rusar Stina till mig och kramar mina ben och borrar in huvudet mellan dem och så kommer den... -gråten! Den där gråten som går rakt in i mammahjärtat... Jag kramar henne, säger hej då (precis som man "ska" göra när sånt här händer...) Eva lyfter upp Stina och hon fortsätter att gråta hejdlöst. Jag vinkar och så går jag ut genom dörren och runt huset, in på Edwards avdelning och säger hej då till honom. När vi kramas hör jag henne... jag hör hennes gråt.. Hon gråter förtvivlat, min lillskrutta!!
Edward hör henne också och han vill då gå in till hennes avdelning. Men Edwards ena fröken tycker inte det är ngn bra idé, för det kan göra henne mer ledsen. Först förstod jag inte hur fröken menade... jag tänkte "det är ju jättebra om Edward går in till henne, då känner hon trygghet..." Men "fröken" säger att hon förmodligen blir ännu mer förtvivlad då Edward också kommer lämna hennes avdelning.
Jag står kvar ett tag och pratar med "fröken". Det tystnar....
Det var skönt att kunna hålla koll på Stinis, samtidigt som hon inte ser mig.... Bra att barnens avdelningar ligger vägg i vägg! =)
För övrigt kan jag berätta att mina föräldrar är hemma igen! Känns väldigt bra, tycker jag!
Jobbigt det där! Kan se den lilla söta framför mig. Tur att det vanligtvis går över snabbt i alla fall!
Har en fundering också: varför säger man fröken egentligen? Vissa gör ju det jämt, istället för förnamnet och det har jag aldrig förstått mig på. "Dagisfröken" känns ganska bekant och man hör det ofta, men vad gör man när det är en man då?
Egentligen är det ju konstigt att ordet "fröken" finns kvar på dagis och skolor år 2007.. Nu har ju jag aldrig sagt ordet fröken i hela mitt liv, så jag kan ju egentligen inte förstå hur andra tänker, men ändå.. Det känns konstigt.
Brukar du använda det ordet när du pratar om/med personalen på dagis? Typ "Stina gå till fröken"? Vad säger du annars? Nyfiken, nyfiken. :) Det är intressant med såna där ord!
Andra exempel: sopgubbe, sjuksyster - ord som krånglar till det om könet blir fel. :)
Haha... ja, just ordet sjuksyster hade jag lite kul åt när jag skulle berätta om Edward o hans hjärtrusningsproblem.. För då ringde jag ju 112 och fick prata med deras sjuksyster. Så när man berättar låter det såhär:
"Ja, jag fick ju prata med en sjuksyster och han rekommenderade".... och av någon konstig anledning lägger jag alltid till "ja, alltså sjuksystern var en han"....
Sopgubbe.. intressant ord det med, men när jag tänker efter har jag aldrig i mitt liv sett en sopgumma? :)
Vet inte varför man säger fröken... Jag skrev medvetet inte ut namnet på Stinas inskolningsfröken... men eftersom detta är en skyddad blogg kan jag ju egentligen göra det.
När jag pratar till/om "fröknarna", så säger jag:
"Nu får Stina gå till Jenny".
Pratar jag om förskolan med tex Max mamma (som också jobbar på förskola) - så säger jag nog förskolepersonalen. Fast det beror helt på situationen. Men många gånger blir det även fröken (som vi märkte i min text.. :))
När jag pratar med Edward och hans "fröknar", säger vi alltid (?!) namnen på dem.
Egentligen är det kanske lika konstigt att man använder ordet fröken på 2007 som ordet dagis... när det faktiskt heter förskola. Men det är så lätt att gamla ord hänger kvar...
Det finns faktiskt en manlig förskolelärare på Edwards dagis... han heter kort och gott bara Nisse! :)
Fast det var lite kul när Edward precis började på brottningen. Då har dom två riktiga "karlar" som tränare... och alla småpojkarna titulerar dem som "fröken". Hahahahhaa.....! Lät faktiskt riktigt kul när dom ropade fröken efter dem!!! :D
Men det kändes helknäppt.. sa till slut till Edward att man kan säga tränare till dem istället.
Intressant med ord och reflektioner!
Haha, jättekul att barnen kallade brottningstränarna för fröken! Vad hade gått fel där? Hur har de fått den uppfattningen att fröken passar även på män? :)
Nej, ordet dagis åker jag alltid dit på. Jag kan inte vänja mig av vid det och mamma blir lika upprörd varje gång. Hon tycker nämligen att dagis är en FÖRSKOLA och inget annat. :)
Jo, men det finns soppgubbar som inte är män faktiskt, det har jag läst om. Inte sett. ;)
Vad lustigt att den enda manliga på Edwards förskola heter Nisse, det hette han ju på min tid också. :)
Men öhhh! Det kanske är DEN Nisse då? Som du hade?? Han ger intrycket av att vara ganska tyst, försiktig.. ingen som direkt tar plats. Kanske runt 45-50 år?! Det skulle ju faktiskt kunna vara den Nisse!! :)
>Jo, men det finns soppgubbar som inte är män faktiskt
Jag tror jag är trött.. läste "jo, men det finns snoppgubbar som inte är män"...
Kanske kallade de brottningstränarna för fröken bara för att de är vuxna i en grupp + att de "ser till barnen", eller nåt!? Samma när han gick i gymnastik, då hette gympaledaren också fröken - men det såklart, hon var ju iofs en tjej... :)
Nej, när jag var liten trodde jag att "min" Nisse var 35-40 och det tror jag fortfarande när jag ser honom i minnet, fast å andra sidan.. vad vet barn? Min 32-åriga handledare var ju min mamma i elevernas hjärnor. Hur gammal är då jag i dessa hjärnor? Och hur gammal är hon? :)
Nisse var iaf mörkhårig och smal och så hade han en ful mustasch. Samma? ;)
Jag tror att det är samma Nisse, jag hade också honom när jag var på dagis på somrarna. Han är mörkhårig, snebena och mustaschen är nog borta. Han har jobbat där i evigheter, om det är samma snubbe.
Anna: du kan ju tänka dig hur gammal eleverna tror att man är, när du trodde att Nisse var 35-40 när du var liten. Jag tror nämligen att han var runt 20-25... Nu är jag ju inte säker på att jag har rätt. Idag fick jag en konstig kommentar: "så du är inte ens 30 alltså?" det lät så skönt att inte ens vara 30, haha..
Jag ska kolla upp "Nisse-mysteriet" så fort tillfälle ges!! =) Återkommer och ser om det är eran Nisse.. men det verkar ju inte bättre! ;)