Vet ni vad?!
Snart så ska jag börja blogga igen! :) Visst här kommer det ett inlägg, så kanske börjar jag nu då?! ;)
Jag är hemma sedan förra torsdagen (?!) och det går åt rätt håll. Men det blir förmodligen inget mer sommarjobb i sommar... min chef ringde igår och sa att för mitt eget bästa så ville hon inte att jag skulle komma tillbaka o jobba. Hon är verkligen livrädd att jag ska få men av det här. Jag blev däremot erbjuden sommarjobb nästa sommar, som medicinsk sekreterare!! :)
Hon är en bra chef, jag har hela tiden känt att jag haft hennes stöd. När hon dessutom skickar ett blombud hem och en underbar bukett till infektion när jag låg inne, så förstår man att hon bryr sig.
Igår hade jag en riktig glädjedag! Eva messar på morgonen och vill komma över en stund innan de åker iväg på semester. När hon kommer ger hon mig ett Krya-på-dig-kort och har skrivit lite där i vilka som tänker på mig från vårat älskade pysselforum. Blev hur glad o rörd som helst! Sen öppnar hon en tidning jag skulle få låna och tar fram ytterligare ett kort!! Där i har hon skrivit namnen på alla tjejer som är med i insamlingen till mig?! Eva har alltså dragit igång en insamling för MIN SKULL!!!!! Jag blev så..... ja, jag hittar inte orden. Jag fick 200:- + att det kommer mer, de har beställt något som kommer komma!!!!!! En pysselpresent! Vilka otroligt vänliga människor det finns där ute.
På kvällen får jag posten (som legat ute i brevlådan hela dagen). Ett ganska tjockt brev med danska flaggan på.
Då är det en svensk tjej som jobbar som läkare i Danmark som skickat mig ett krya-på-dig-kort och även stoppat med små godispåsar och mentos!!!!!!! Som sagt vilka människor det finns och allra helst på världens bästa forum!!! :)
Jag mår bättre, men är långt ifrån bra. Men jag äter färre smärtstillande tabletter, men fortfarande alldeles för många... Jag tar en dag i taget, men har svårt för att inte rusa i väg med tankarna inför hösten. Jag reser på mig ibland och går en sväng här inne, men sen orkar jag inte mer. Jag skrattar ibland, men ibland kommer oron över mig. Men oftast ser jag positivt på tillvaron och framför allt njuter jag och älskar mina barn och min man oändligt mycket!
Jag är hemma sedan förra torsdagen (?!) och det går åt rätt håll. Men det blir förmodligen inget mer sommarjobb i sommar... min chef ringde igår och sa att för mitt eget bästa så ville hon inte att jag skulle komma tillbaka o jobba. Hon är verkligen livrädd att jag ska få men av det här. Jag blev däremot erbjuden sommarjobb nästa sommar, som medicinsk sekreterare!! :)
Hon är en bra chef, jag har hela tiden känt att jag haft hennes stöd. När hon dessutom skickar ett blombud hem och en underbar bukett till infektion när jag låg inne, så förstår man att hon bryr sig.
Igår hade jag en riktig glädjedag! Eva messar på morgonen och vill komma över en stund innan de åker iväg på semester. När hon kommer ger hon mig ett Krya-på-dig-kort och har skrivit lite där i vilka som tänker på mig från vårat älskade pysselforum. Blev hur glad o rörd som helst! Sen öppnar hon en tidning jag skulle få låna och tar fram ytterligare ett kort!! Där i har hon skrivit namnen på alla tjejer som är med i insamlingen till mig?! Eva har alltså dragit igång en insamling för MIN SKULL!!!!! Jag blev så..... ja, jag hittar inte orden. Jag fick 200:- + att det kommer mer, de har beställt något som kommer komma!!!!!! En pysselpresent! Vilka otroligt vänliga människor det finns där ute.
På kvällen får jag posten (som legat ute i brevlådan hela dagen). Ett ganska tjockt brev med danska flaggan på.
Då är det en svensk tjej som jobbar som läkare i Danmark som skickat mig ett krya-på-dig-kort och även stoppat med små godispåsar och mentos!!!!!!! Som sagt vilka människor det finns och allra helst på världens bästa forum!!! :)
Jag mår bättre, men är långt ifrån bra. Men jag äter färre smärtstillande tabletter, men fortfarande alldeles för många... Jag tar en dag i taget, men har svårt för att inte rusa i väg med tankarna inför hösten. Jag reser på mig ibland och går en sväng här inne, men sen orkar jag inte mer. Jag skrattar ibland, men ibland kommer oron över mig. Men oftast ser jag positivt på tillvaron och framför allt njuter jag och älskar mina barn och min man oändligt mycket!
Kommentarer
Postat av: Poppis
Skönt att se ett livstecken ifrån dig! Är du för sjuk för ett litet besök nästa vecka? Tänkte åka hem ett par dagar o skulle vara kul att ses. Kram o krya på dig!
Postat av: Sara
Poppis: kan tyvärr inte svara på hur jag mår nästa vecka. Det är verkligen en dag i taget här.. Men om jag orkar, så är du välkommen så du vet!! Vi kan väl höras lite närmre!
Kram
Trackback