MESS - Mina dagar i ord

Ja, det är rätt stilla på uppdateringsfronten. Det har varit (och är) två hektiska veckor. I samma veva som vi får positiva besked och "ska" vara glada - är det samtidigt jättejobbigt. Tänker bland annat på Edward och hans hjärta.
Igår bestämde jag mig att "skolka" från sista föreläsningen. Fick bara för mig det och tur var det för de ringde från dagis och sa att Edward hade en hjärtrusning. Hjärtat slog så snabbt att de inte kunde räkna pulsen.
För att fatta mig kort - vi hann ej till EKG under själva rusningen, men grafen visade ändå på att hjärtat var trött och påverkat av en kraftig hjärtrusning.

Det är svårt att beskriva med ord det man känner och det som händer. Oron är gnagande, stundvis lyckas jag slå bort alla sådana tankar. Men de smyger sig tillbaka och oron sätter sig som en stor klump i magen och halsen (?!). Allt jag känner stannar inom mig - för jag kan inte få ord på känslorna. Det enda som kommer ut är tårar. Men det är inte så bara... det har varit riktigt befriande att få gråta.

Jag orkar inte skriva mer om detta nu. Eller visst skulle jag kunna göra det, men jag vill helt enkelt inte.

Idag fyller iaf Edward FEM ÅR!!!!! Shit, det har gått fem år sedan jag låg på Växjö sjukhus och hade så jävla ont! Den smärtan jag hade under värkarna med honom är den värsta smärtupplevelsen jag någonsin upplevt (och då har jag höööög smärttröskel). Jag trodde faktiskt att jag skulle dö. AJ. (det var en smärre förvåning att föda Stina... kände mig på snudd snuvad av förlossningen eftersom den var uthärdlig. Alltså, hallå! Det gjorde ju O N T, men inte den smärta jag kände med Edward).

För exakt fem år sedan låg jag inne på en sjukhussäng och väntade på att bli igångsatt. Klockan 10 fick jag gelén lagd, efter 15 minuter var värkarna igång. Han är född klockan 19.58.

I eftermiddag kommer det en kompis och hennes barn. Sen kommer mina föräldrar, mina två morbröder och ena frun. Ska bjuda på lite god mat + tårta.... Det kommer bli en bra dag det här!

Ha en bra 20:e mars!