Sladd
I söndags var jag med mina föräldrar till min bror och hans familj i Hammarby Sjöstad. Tiger-Li fyllde 3 år den 23:e feb. och vi hade bestämt att vi skulle fira henne på söndagen. Vi blev bjudna på en väldigt god lunch och sen lekte vi med Tiger och gosade med världens söstaste Indy! Hon är så GO!!
Vi åkte hem vid 16.30-tiden. På radion rapporterar dom flera gånger om en olycka som hänt, på våran motsatta sida. Det ser hemskt ut vid olycksplatsen! Verkar som en lastbil kört in i en personbil. Vägen är avstängd och det är hur många ambulanser, polisbilar och brandbilar där. Efter ca 1 km skulle det kunna ha blivit en förödande olycka igen, med oss inblandade.
Bilen framför oss ligger i yttre körfält, han körde i ca 100 km/h. Den bilen får sladd och ja, ni kan ju tänka er vad som händer när det är HALT ute! Bilen börjar sladda, åker fram och tillbaka över båda körfält... snurrar runt, kör in i sidoräcket och knuffas ut i körbanan igen, sen in i räcket igen för att sen stanna.
Pappa reagerade precis som man "ska". Det vill säga att han bromsade in lugnt och gjorde inga förhastade rörelser. Den här blå bilen hade en sån tur, för han hade ingen i sidled.. nästa bil bakom var vår, men vi höll avståndet! Fatta, det kunde ha blivit värsta seriekrocken.
Vi alla blir helt chockade . Jag ropar "Stanna bilen, jag måste höra hur det gick med dem!!!". Pappa kör in noggrannt på väggrenen och jag rusar ut ur vår bil och springer till deras. Där sitter ett par i 30-årsåldern. Killen vid ratten och tjejen bredvid GRÅTER! Hon är JÄTTEchockad. Jag frågar hur det är med dem, vad som hände osv osv osv. Killen säger att han tappat fokus och sen var det halt och ja, då hade det gått som det gjorde. Tjejen säger ingenting, hon bara gråter (förståligt!). Vi pratar lite, jag klappar om... killen vill ta hand om sin tjej och tackar så mycket för att jag stannat.
Vi fortsätter hemåt... med detta i minnet. Det var så OTÄCKT att se när bilen får sladd och börjar flänga över båda körfält!!! Bara sådär liksom.
Jag har alltid varit noga med att hålla avstånd till bilen framför. Nu är jag extra noga + att jag numer bryr mig väldigt mycket om hur bilen bakom mig ligger! För om jag får sladd, ja då dundrar han rätt in i mig och vem vet vad som händer då... I livet är det kanske inte så skoj o titta i bakspegelen alla gånger, man ska inte göra det heller. Men i bilen är det jäkla nödvändigt! :)
Livet kan förändras fortare än man tror.
Vi åkte hem vid 16.30-tiden. På radion rapporterar dom flera gånger om en olycka som hänt, på våran motsatta sida. Det ser hemskt ut vid olycksplatsen! Verkar som en lastbil kört in i en personbil. Vägen är avstängd och det är hur många ambulanser, polisbilar och brandbilar där. Efter ca 1 km skulle det kunna ha blivit en förödande olycka igen, med oss inblandade.
Bilen framför oss ligger i yttre körfält, han körde i ca 100 km/h. Den bilen får sladd och ja, ni kan ju tänka er vad som händer när det är HALT ute! Bilen börjar sladda, åker fram och tillbaka över båda körfält... snurrar runt, kör in i sidoräcket och knuffas ut i körbanan igen, sen in i räcket igen för att sen stanna.
Pappa reagerade precis som man "ska". Det vill säga att han bromsade in lugnt och gjorde inga förhastade rörelser. Den här blå bilen hade en sån tur, för han hade ingen i sidled.. nästa bil bakom var vår, men vi höll avståndet! Fatta, det kunde ha blivit värsta seriekrocken.
Vi alla blir helt chockade . Jag ropar "Stanna bilen, jag måste höra hur det gick med dem!!!". Pappa kör in noggrannt på väggrenen och jag rusar ut ur vår bil och springer till deras. Där sitter ett par i 30-årsåldern. Killen vid ratten och tjejen bredvid GRÅTER! Hon är JÄTTEchockad. Jag frågar hur det är med dem, vad som hände osv osv osv. Killen säger att han tappat fokus och sen var det halt och ja, då hade det gått som det gjorde. Tjejen säger ingenting, hon bara gråter (förståligt!). Vi pratar lite, jag klappar om... killen vill ta hand om sin tjej och tackar så mycket för att jag stannat.
Vi fortsätter hemåt... med detta i minnet. Det var så OTÄCKT att se när bilen får sladd och börjar flänga över båda körfält!!! Bara sådär liksom.
Jag har alltid varit noga med att hålla avstånd till bilen framför. Nu är jag extra noga + att jag numer bryr mig väldigt mycket om hur bilen bakom mig ligger! För om jag får sladd, ja då dundrar han rätt in i mig och vem vet vad som händer då... I livet är det kanske inte så skoj o titta i bakspegelen alla gånger, man ska inte göra det heller. Men i bilen är det jäkla nödvändigt! :)
Livet kan förändras fortare än man tror.
Kommentarer
Trackback