Japp, så är det!
Ibland måste man nästan gå miste om någonting, för att förstå hur bra man har det.
Har varit hos vännen i Suuura hela helgen. Gått förbi huset som vi var intresserade av flertalet gånger, det ligger verkligen jättefint - MEN, det är någon feelgood-känsla som saknas. Jag känner ingen "positiv energi" för orten.
Ikväll när vi kom hem började vi prata lite om Sura. Har kommit på att jag vill inte flytta ifrån Kolbäck nu. Varför försumma det som finns? Edward har fått kompisar (OK, många stör jag mig på braaa mycket.. men han gillar dem...) han vill gå i samma skola som dem, han vill bo nära mormor & morfar, han vill inte flytta till Suuura (eller jo det vill han, men han vill samtidigt gå i samma klass som kompisarna. Omöjlig ekvation).
Max vill INTE bo kvar i huset och han har min fulla förståelse. Vi har iaf beslutat att bo kvar här på orten och när jag en dag få jobb slå "på stort" och bygga nytt, bara det finns lediga tomter vill säga. Bygger vi nytt just nu när jag pluggar, kommer i princip alla pengar gå åt till boende. Jag vill inte ha det så. Jag måste få leva samtidigt som jag bor. Inte bara bo bra.
Det känns som en stoor tung sten har fallit från mina axlar.
Nu vill jag istället renovera vårat befintliga kök och Max, han vill visst ha en 50" TV... jag mutade då vidare med att "då ska jag ha en resa i så fall!!" - men jag la ner, hörde hur barnslig jag lät! ;)
Ibland är livet bäst som man har det, bara att man ibland har lite svårt att inse det.
Och obs!! jag kommer säkert ändra mig angående detta beslut fleeera gånger! Så bli inte förvånade om jag visar ett nytt hus vi vill gå på visning på om 1 vecka! ;)
Imorgon är det första skoldagen, första föreläsningen. Jag är rädd... att jag ska få världens huvudvärk. Håll en tumme att jag fixar skolan denna höst, jag vill I N T E gå sjukskriven!
Har varit hos vännen i Suuura hela helgen. Gått förbi huset som vi var intresserade av flertalet gånger, det ligger verkligen jättefint - MEN, det är någon feelgood-känsla som saknas. Jag känner ingen "positiv energi" för orten.
Ikväll när vi kom hem började vi prata lite om Sura. Har kommit på att jag vill inte flytta ifrån Kolbäck nu. Varför försumma det som finns? Edward har fått kompisar (OK, många stör jag mig på braaa mycket.. men han gillar dem...) han vill gå i samma skola som dem, han vill bo nära mormor & morfar, han vill inte flytta till Suuura (eller jo det vill han, men han vill samtidigt gå i samma klass som kompisarna. Omöjlig ekvation).
Max vill INTE bo kvar i huset och han har min fulla förståelse. Vi har iaf beslutat att bo kvar här på orten och när jag en dag få jobb slå "på stort" och bygga nytt, bara det finns lediga tomter vill säga. Bygger vi nytt just nu när jag pluggar, kommer i princip alla pengar gå åt till boende. Jag vill inte ha det så. Jag måste få leva samtidigt som jag bor. Inte bara bo bra.
Det känns som en stoor tung sten har fallit från mina axlar.
Nu vill jag istället renovera vårat befintliga kök och Max, han vill visst ha en 50" TV... jag mutade då vidare med att "då ska jag ha en resa i så fall!!" - men jag la ner, hörde hur barnslig jag lät! ;)
Ibland är livet bäst som man har det, bara att man ibland har lite svårt att inse det.
Och obs!! jag kommer säkert ändra mig angående detta beslut fleeera gånger! Så bli inte förvånade om jag visar ett nytt hus vi vill gå på visning på om 1 vecka! ;)
Imorgon är det första skoldagen, första föreläsningen. Jag är rädd... att jag ska få världens huvudvärk. Håll en tumme att jag fixar skolan denna höst, jag vill I N T E gå sjukskriven!
Kommentarer
Postat av: Anna
Haha, ja du kommer nog ändra dig några gånger, precis som en annan! ;)
Lycka till med skolan! Går nog bra!
Trackback