MESS - Mina dagar i ord

Läkaren ringde i eftermiddags. Mina provsvar jag tog i torsdags var bra, så nu tror man att mitt håravfall beror på infektionen. Mycket troligt, men för det känns det inte bra. Han sa att jag kunde komma och "visa upp mig" om jag ville. Får se hur jag gör.

Till lunch hade jag Marjatta här. Blir alltid så glad när jag träffar henne, hon sprider verkligen glädje runtom sig! Jag bjöd på laxfilé (vad annars...) och en väldigt god couscoussallad med ruccola, bladsallad, paprika, körsbärstomater, soltorkade tomater, äppelbitar, valnötter och fetaost. Till detta serverades en god ingefärssås baserad på creme fraiche, smaksatt med lite curry och chilipeppar. Grekiskt lantbröd med smör och ost. Vatten smaksatt med lime och gurka. Mmmmmmmm!

Haft ont i huvudet idag.
Det kommer vara ett tjat om min värk ett tag framöver, men det är för att jag själv ska se vilka dagar jag har haft mer ont etc. För att jag i tid ska kunna hoppa av studierna om det så behövs. Ibland är det svårt att minnas och den här bloggen är ju faktiskt till för min egen skull i första hand! ;)

Ibland är människor så jävla egoistiska! Och SNÅLA! FY FAN, säger jag bara.

Och ja, ibland har människor ett fruktansvärt språk.

Jag håller på och planerar en överraskningsresa till Max.
Förmodligen blir det Dublin av praktiska och ekonomiska skäl. Men andra städer jag tänkt på är bl a Tallin, Prag & Glasgow. Vill ju till Rom eller Venedig, men inte en höst! Likaså skulle jag mer än gärna åka och möta hösten i Paris, men Max gillade aldrig den staden...

Vad tror ni om Dublin?

Hämtade upp Sofia klockan 7. Hade bara vanlig huvudvärk, så jag körde till Örebro (men hem fick hon köra till Arboga). Det var kul att träffa henne igen, hade så mycket att prata om (för en gång skull). Väl på plats var det kul att träffa de andra kursarna. Gillar min "klass" :)

Huvudvärken höll sig konstant, men efter rasten fick jag lite ondare. Min lärare kom fram till mig och frågade hur det var med mig (hon vet att jag fått TBE), hon tyckte jag såg så blek ut...  Jag sa att det inte var så jättebra, men att jag ska fixa den här hösten. Hon sa: "Sara, det här du går igenom är så unikt - jag hoppas du förstår att den obligatoriska närvaron inte gäller för dig". I samma stund gick det som ett lugn genom mig. Vad skönt att hon sa så!!! För jag har gått och känt mig pressad över att verkligen masa mig iväg dit varje måndag, oavsett om jag har inte eller inte. En måndag går automatiskt bort då jag är på Kent-konserten söndagen den 18 november (sover hos brollan), en måndag kommer jag säkert få vabba och vips så är de två gångerna som är "okejiga" att vara frånvarande borta. Men nu behöver jag inte tänka på det!

En annan grej som underlättar för mig i höst är praktiken. Det behöver ej vara sammahängande fyra veckor heltid, utan man får dela upp det på 50% i 8 veckor.. ja, precis hur man vill bara man kommer överrens med sin praktikplats! Bra, för heltid skulle mitt huvud aldrig orka med! Har redan börjat ragga praktikplats, har sökt till en ätstörningsklinik och så till en privat läkarmottagning inne i stan. I sista hand tar jag dialys/njurmottagningen och onkologen. Ska bli kul med praktik, de har även utökat från två veckor till fyra veckor/termin! YES!

Känner mig rätt glad. Det är kul att vara på banan igen!

Idag på föreläsningen skulle vi hitta tre olika betydelser till denna mening:
"Kvinnor får lättare förkylningar än män".

:D

Ibland måste man nästan gå miste om någonting, för att förstå hur bra man har det.

Har varit hos vännen i Suuura hela helgen. Gått förbi huset som vi var intresserade av flertalet gånger, det ligger verkligen jättefint - MEN, det är någon feelgood-känsla som saknas. Jag känner ingen "positiv energi" för orten.
Ikväll när vi kom hem började vi prata lite om Sura. Har kommit på att jag vill inte flytta ifrån Kolbäck nu. Varför försumma det som finns? Edward har fått kompisar (OK, många stör jag mig på braaa mycket.. men han gillar dem...) han vill gå i samma skola som dem, han vill bo nära mormor & morfar, han vill inte flytta till Suuura (eller jo det vill han, men han vill samtidigt gå i samma klass som kompisarna. Omöjlig ekvation).

Max vill INTE bo kvar i huset och han har min fulla förståelse. Vi har iaf beslutat att bo kvar här på orten och när jag en dag få jobb slå "på stort" och bygga nytt, bara det finns lediga tomter vill säga. Bygger vi nytt just nu när jag pluggar, kommer i princip alla pengar gå åt till boende. Jag vill inte ha det så. Jag måste få leva samtidigt som jag bor. Inte bara bo bra.

Det känns som en stoor tung sten har fallit från mina axlar.

Nu vill jag istället renovera vårat befintliga kök och Max, han vill visst ha en 50"  TV... jag mutade då vidare med att "då ska jag ha en resa i så fall!!" - men jag la ner, hörde hur barnslig jag lät! ;)

Ibland är livet bäst som man har det, bara att man ibland har lite svårt att inse det.

Och obs!! jag kommer säkert ändra mig angående detta beslut fleeera gånger! Så bli inte förvånade om jag visar ett nytt hus vi vill gå på visning på om 1 vecka! ;)

Imorgon är det första skoldagen, första föreläsningen. Jag är rädd... att jag ska få världens huvudvärk. Håll en tumme att jag fixar skolan denna höst, jag vill I N T E gå sjukskriven!

Jaha, det börjar bli lite för kallt för att låta Stina spatsera runt i sina röda tygskor. Måste alltså in till stan idag och jaga skor till oss alla (Max får jaga sina egna). Jag börjar på Din sko och hoppas på tur! Vi har annars köpt på Skopunkten, men på något vis lyckas alltid sonen slita ut de skorna relativt fort. De är ju inte kända för kvaliten direkt...  Även om inte Din sko är något direkt märke, inbillar jag mig i alla fall att de har liite bättre skor där.

Suck.
Jag HATAR att köpa nya skor, måste vara det värsta som finns. Blä!
Tänker tröstshoppa lite på Panduro...

Vad trött jag blir på mig själv. Nu börjar jag ifrågasätta VARFÖR vi vill flytta... eller om jag ens vill det. Jag både vill och inte vill. Det finns många anledningar till att jag vill flytta, men förmodligen bara två till att stanna. Ena är att det är mitt föräldrarhem som en gång för alla ska tömmas... det enda som blir kvar är minnen. Det andra är att Edward fått kompisar här. Visst han kommer få nya kompisar, men ändå... man (läs jag) är livrädd för att han ska bli utanför, inte komma in i leken med de andra barnen. Vet inte varför jag nojjar mig. Men det är väl det värsta som kan hända en förälder, att ens barn inte får vara med...

Huset var helt okej. Jättesnyggt vardagsrum + ljusrum, det kan jag inte säga något annat om. Men jag såg inget direkt givet pysselrum, men Max säger att han LOVAR mig att det kommer lösa sig. OM vi skulle flytta dit, är badrummet det jag först skulle vilja renovera. Bums. Usch, det var en sån där äcklig bidé  där. Stort badrum = DYRT! Aj aj aj.... inte bra. Vårat ynka pynka badrum här, gick på si så där 65.000.-, detta badrum är dubbelt så stort!!! Hjälp! MEN, det har också helt andra möjligheter än vad vårat nuvarande har. Jag är grymt sugen på ett bubbelbadkar och det skulle nu i så fall gott och väl rymmas.

Tomten var kanon! Insyndsskyddad och baksidan vätter mot en allmänning. Huset ligger på ett "högt" läge i jämföresel mot de andra huset, det bidrar också till mindre insyn. Efter en del fix i trädgården så skulle det vara fit for fight! En härlig inglas altan + en uteplats utanför ena sovrummet. Nu var den risig, men jag skulle kunna tänka mig att fräscha upp den.

Jaha, här sitter man.. totalt blank på känslor om vad jag vill! Vet varken ut eller in. Det kändes både jättebra och konstigt att stå där i hallen.

När killen visat oss klart huset, slår det mig efter all info vi fått att det ju är min kompis man´s dotter som ska sälja huset. Där ser man....

Får nog ta och sova på saken.

Idag har det blivit alldeles för många uppdateringar i brist på annat. Men resten av helgen blir det lugnt. Imorgon drar Edward & jag till Eva i Suuuura. Jag, Eva, Marjatta ska pyssla tokmycket och barnen de får leka tills de stupar. Vi sover över där och äter god kocktillagad-mat. Det vankas lax, mmmm! :)

Ha en trevlig helg gott folk!

Det kom ett mail för en liten stund sedan. Det var från chefen på dialys/njurmottagningen, Västerås lasarett. Hon skriver att vi gärna får höra av oss om vi vill ha praktikplats eller/och timtjänstgöra hos dem! Jihooo! Okej okej, njurmottagningen är väl inte den avdelning jag drömt om att sitta på, men att göra praktiken hos dem ser jag som en stor erfarenhet! Min "nödlösning" som iofs inte skulle vara så dum heller, är att höra med onkologen om jag får vara där. Men där har jag ju redan fått en inblick, därför vore det kul att byta avdelning. Fast att redan ha fått en inblick i ett ämne, grundar också för trygghet... Men va 17, man har ju praktik för att lära sig!
HOPPAS nu bara att jag fixar plugget!!!

Märkligt vad det söks medicinska sekreterare! Jag vet att klinikchefen på onk.mottagningen också sa det. Hon utbrast med ett glädjetjut när jag sa att jag läste på högskolenivå. Tydligen så är det brist på välutbildade med. sekreterare. Känns skönt att jag inte behöver oroa mig för framtida jobb.

Jag har rensat lite bland bilderna...


Hehe. Söt!



Singstarstjärnor!!



Anders & Edward fular sig! :)



Bästa vännerna! *SAKNAR*
De ser lite slitna och omtöcknade ut.. deras tredje juvel har precis fötts! Tycker de är jättevackra på den här bilden. De ser så ... lyckliga ut.


Här är den nykläckta och de övriga två sötisarna!



Favoritbrorsan! (ja, jag har ju bara en så det blir inte så svårt att utse en favvis...)



Buset själv får avsluta bildtitten! :)

Jodå, visst skulle jag kunna tänka mig detta hus! (dock inte i Danderyd där det finns).



Det är (för mig) något tjusigt över rum med många, stora fönster! Det ger rymd...
Ja, tack.. Jag skulle kunna tänka mig detta allrum (fast inte med den mattan).

Stökig natt... sov så himla oroligt, gick upp vid tvåtiden och vandrade. Tittade ut på ett otroligt månsken... såg ut som fullmåne. Vackert var det i alla fall!
Jag sov i Stinas rum och Edward låg i min säng med Max (det har blivit väldigt konstiga sovkonstellationer på sistone. Känns som att min sängplats inte finns längre och att man lite får ta det som bjuds...). Hann lagom somna då Stina föll ner i golvet. Vi har inga ben på hennes säng, så det var bara några centimeter hon föll, men ändå. Tur att vi har lagt en extra madrass nedanför. Hon, till skillnad mot sin storebror, vaknade iaf till och skrek. När Edward trillade nerför sin stora säng, hittade jag honom sovandes på golvet morgonen efter... Frågade om han inte vaknat när han föll... "Men mamma, jag sov ju!!". Han är inte riktigt normal...

Stinisen vaknade som vanligt tidigt imorse. Max är risig, så det var bara att kliva upp. Annars var det hans morgon att lämna barnen på dagis. Jag lämnade, sen åkte jag hem till mamma & pappa och fick en brakfrulle. Mysigt som vanligt.

Edward sover hos mormor & morfar ikväll, något han sett fram emot hela vecka! Tänk att det är så speciellt för barn att få sova borta utan syskon/föräldrar.

Själva åker vi på husvisning i Suuura och tar sen en svängom till Ramnäs. Måste se vad jag får för första känsla av orten. Hoppas på en positiv, för vi har stora planer för det där huset! ;)

Sonen vaknar med ett ryck, 6.15 *piiip*
"Får jag gå ner?", frågar han. Jag vaknar till snabbt och tänker: "JÄVLAR!" Jag hade glömt att lägga i en 10-krona i tandasken som han så fint ställde mitt på köksbordet innan han gick och la sig. Väcker Max, frågar om han lagt i någon.. men nej, inte han heller. PANIK! Det vore ju hemskt om Edward gick ner och tanden låg kvar i asken... (usch, vilket dåligt samvete jag skulle ha då). Jag lyckades iaf lirka lite... fick in E på toa medans jag själv sa att jag skulle springa och hämta hans tofflor där nere. Sen klev Max upp och underhöll E den sista tiden. Hittade liksom ingen tiokrona förs!!

Han blev jätteglad över sin guldpeng och i asken låg även en liten lapp med orden "HO HO". Det tyckte  han nästan var roligast, att tandfe-gumman skrivit en lapp åt honom!! :)

.. och jag vet varför!

Blåblå-tankar till skärgården idag!

Kram vännen!

Jaha, nu har vi hittat ett nytt hus. Eller två (och ett halvt...) hus som är rätt intressanta. Men ena kan vi ta bort, det är alldeles för dyrt. Det andra huset som är "högaktuellt" är det visning på om någon vecka, men det är en del frågetecken kring orten jag måste reda ut först innan jag helt kan bestämma mig för vad jag vill! ;)
Det "halva" huset som är intressant har vi ringt och bett att få visning på. Stort, bra läge, renoverat på det stora hela, men ligger på helt fel ort!

Jag har verkligen försökt att få bra feeling för Surahammar, men det går inte?! Igår var jag hos Eva och följde med när hon hämtat Alexander på förskolan och Jennifer på skolan. Givetvis spännande att få följa med, men tyvärr så blev jag inte alls imponerad av barnomsorgen. Not at all om jag ska vara ärlig. Och rent geografiskt ligger skolorna (enligt mig) HELT galet! Varför placerar man en skola vid en central väg och dessutom utan helstängsel! Visst att skolbarnen fixar att hålla sig inom området, men nollorna är ju inte stora... Hönsmamma, jag vet. Men jag måste ju också känna att jag mår bra att lämna mina barn på skolområdet. Vill ju att det ska kännas BRA till 110%. Som det gör nu.

Egentligen har jag kommit på att jag faktiskt gärna bor här i Kolbäck. Skolorna ligger himla bra till och där vi bor nu har de gångavstånd till skolorna, bara att korsa grönområdet här bakom. Ibland tycker jag vi är helt kocko som överger det vi har. Man stirrar sig nästan blind på allt man KAN få, men inte det man har. Precis som i en del andra fall.

Det är som att de små liven känner på sig när mamma eller pappa inte orkar. När man är som mest stressad och pressad och har mest ont - det är då de sätter den där sidan till. Jag pratar om min morgon.

Hade en telefontid med min läkaren klockan 9, samma tid som jag lämnar på dagis. Bad att få bli läkarens sista samtal, allt för att försöka hinna hem i tid.

Det började med att Stina inte fick äta upp tandkrämen (hon fullkomligt älskar tandkräm!) Sen fortsatte det bara i trots-skrik-slit-gråt-svängen tills vi var på dagis. Hon vägrade att ha på sig strumporna, så hon fick åka cykel utan dem. Visst var det kylig luft, men det kändes ändå som en bagatell att BRÅKA om. Särskilt eftersom mitt huvuud dunkade av värken som smygit sig på av hennes gallskrikande... Härligt, härligt!
Fröken J tog emot oss i dörren och jag drog en snabbresumé om våran morgon och att jag har en läkartid klockan 9. Fick lämna av Stina i dörren med kläderna på, tur det är så bra personal på förskolan. In till Edwards avdelning för att säga hej då. Träffade (såklart!) den nya pojkens mamma utanför. Hon började prata på om allt möjligt från blöjor till vart vi bor... Tydligen vill hon och pojken komma hem till oss och leka. *gulp* Men gör man så där när man träffar en mamma första gången, frågar var de bor och frågar om "vi" kan leka någon dag?! Visst att de är nyinflyttade och försöker komma in, men man måste ju ändå känna av varandra s a s. Blir rädd när folk är så där påflugna! Jisses! Men visst kan vi träffa dem, jag vet ju att Edward vill leka med killen. Men hallåå, hon får väl ta och lugna ner sig lite! 

Jag hann hem innan läkaren ringde.
Det hela handlade om mitt plötsliga håravfall!! Tog även upp att jag har ont i svanskotan, han tror inte det har att göra med TBE:n i sig. I så fall kan det vara nervtrådar som spökar där nere.. men tydligen ska det inte ge någon manifestation i skelettdelarna. Hoppas han har rätt. Håravfallet kommer säkerligen från infektionen (alltså inte TBE:n) och den stressreaktion min kropp varit i, men han vill ändå att jag går till min husläkare och tar olika prover. Kan vara vitaminbrist. Tur det inte var Citodonen som bidragit till håravfallet!

Vi kom (såklart) in på mina studier igen. Än en gång fick jag höra att han inte tycker det är någon bra idé. Det var som att han kom på sig själv sen, att det är lönlöst att försöka få mig avstå...
Jag kan inte vara sjukskriven i höst! Jag skulle bli UTTRÅKAD och GALEN! Vad 17 skulle jag göra hela dagarna?
Nu ( i samband med att stora tovor från mitt hår föll bort) tycker inte Max heller att jag ska börja plugga. Han föreslog att jag försöker ta 15 poäng och så ta resterande nästa höst/vår och samtidigt jobba. Visst, det är en idé - men jag vill ju bli klar nu i juni som tänkt! Vi ska ju fira min examen + 30-årsdag med två veckors utlandssemester ihop med mina föräldrar (förvisso senare på hösten, men ändå.. i huvudsak är det min lilla examen jag vill fira).

Jag provade att köra bil i helgen, det gick inte. Hjärnan fick något tupp-juck. Pappa min kör mig till Örebro på måndag så jag kan gå på registreringen + föreläsningen. Tack till världens underbaraste föräldrar!

Första dagen på länge som jag sätter på mig strumpor. Det måste betyda att hösten är här.
Jag tänker inte deppa för att hösten är på ingång, utan jag ska istället försöka se det från den positiva sidan!
Hösten kommer bli mysig för att jag kan pyssla med goa vänner. Vem bryr sig då om väder och vind? Det är nästan, eller det ÄR högre mysighetsfaktor att sitta inne och pyssla med tända ljus och mörker utanför än att pyssla en varm, gassande sommardag. Faktiskt.
Hösten är vacker för mig!  Träden med de färgskiftande bladen, svampplockning i skogen & te-kurande i soffan!
Tänker försöka njuta av hösten innan vintern kommer.